Vi mår ju toppen av den här pandemin – egentligen

En del mår toppen mitt i krisen
 
En vän biktade sig för mig nyligen. Hon gick inte ner på knä men hon verkade vilja ha syndernas förlåtelse. Hon bekände att det var längesen hon mådde såhär bra. Bara sådär, mitt i en global pandemi.

 

Det har larmats flitigt om att den ökade isoleringen kan bidra till att fler mår dåligt. Artikel efter artikel skrivs om hur vi ska hålla vår psykiska hälsa intakt i isoleringen. Inom Region Uppsala har samarbetet mellan sjukvården och socialtjänsten förstärkts för att fånga upp dem som visar tecken på psykisk ohälsa.

 

Men nästan ingen skriver om att avbrottet från det berömda ekorrhjulet, trots de tunga omständigheterna, kan ha varit en blessing in disguise för många, som i pigg takt med livspusslets krävande trampkvarn var på väg att skena rakt in i väggen.

 

Här är det kanske läge för en brasklapp.

 

Coronakrisen är kanske det med mest abrupta och omvälvande som många av oss i höginkomstländer kommer att uppleva under vår livstid. Allt fler förlorar sina jobb, hälsa ställs mot ekonomisk depression och många lider oerhört.

 

Men krisen kan ha medfört en oväntade positiva effekter. I Japan märks det rentav på självmordsstatistiken: antalet självmord har sjunkit med 20 procent under april månad jämfört med samma tid förra året, rapporterar The Guardian.

 

Att färre pendlar jobbet och att många får mer tid att umgås med sina familjer tros vara en del av förklaringen. Det har redan skrivits om miljövinsterna och förändrade brottsmönster. Men rubrikerna om
vårt mående är likriktat mörka. Och ibland spekulativa. Vi förväntas nästan tappa livslusten av att inte gå till kontoret varje dag.

 

Samtidigt visar rapporter från Jobbhälsoindex att upp emot en miljon människor regelbundet känner psykiskt obehag på grund av arbetsplatsen. (Förutom män över 55, de mår toppen, som vanligt).

 

Stressrelaterade sjukskrivningar ökade i Sverige med 70%, bara mellan 2012 och 2014. Och så familjeliv på det, självutveckling, skärmtid, digital stress. Den dagliga trängseln i kollektivtrafiken, timmarna på det (gud förbjude) aktivitetsbaserade kontoret, sen hemfärden, hushållssysslorna, haklapparna och handfatspropparna.

 

Den Knausgårdska kampen att klara ett helt vanligt liv, som Roland Paulsen kallade det i en text i DN Kultur (5/5). För många har pusslet, hjulet blivit infernaliskt. Som, den numera Disney-anställda Meghan Markle berömt sa i en tårfylld intervju: ”Det räcker inte med att överleva, man
måste leva också”

 

Om inte annat kan den rådande krisen ha räddat en och annan från den berömda väggen.