Det måste kosta att bajsa

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-07

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Häromdan fick jag en idé. Jag tänkte att ”nu du Jennie, nu omvandlar vi dina tjusiga idéer till praktik, vi struntar i flyget till Hamburg i helgen, vi tar tåget istället”. Så jag ringde och kollade restid (12 timmar, två byten) och efter många om och men, kom vi också fram till ett pris.

”2 878 kr” sa SJ. Då flinade Ryanair borta i Skavsta och kontrade med ”426 kr... du är där på ett kick.”

Plånboken till fröken Dielemans: ”Ehh, det är väl inget snack om saken – ta flyget!”

Orsaken till de löjligt låga flygpriserna är förstås en kombo av lågpriskrig och det faktum att flyget i dag är befriat från både moms, energi- och koldioxidskatt. Något som gör att vi – mitt i ett klimatlarm som heter duga – fortsätter flyga som aldrig förr: 4,2 miljarder människor förra året, och nu räknar man med att den siffran kommer att fördubblas till år 2025.

Money talks och så länge vi inte tvingas att betala för att vi bajsar ner naturen, så kommer vi heller inte göra det. Då kan vi syssla med femminutersmanifestationer, likt den förra veckan när Eiffeltornet och mycket annat släcktes ner, bäst vi vill.

Och kanske läste du i helgen att världens två största oljebolag – Exxon Mobil och Shell – slog ofattbara vinstrekord förra året.

Ungefär samtidigt som FN:s försiktiga klimatpanel kom med klara besked om växthuseffekten och dess konsekvenser, upplystes vi om att de två oljebolagen tillsammans gjorde en vinst på 65 miljarder dollar (!).

Det är mer än dubbelt så mycket som Sverige lägger ner på all hälso-, sjukvård och omsorg under ett helt år. Just de företag som har backat kampanjer som ”Några kallar koldioxid för en förorening, Vi kallar det liv”, är alltså de som skrattar högst hela vägen till banken.

Det är humor på hög nivå.

Så även om jag är jublande glad över att jag har råd att sätta mig på det där flyget på fredag, helghäng med kompisar i Hamburg är toppen, förbehåller jag mig rätten att helt tjusigt önska att det blir sista gången.

Jennie Dielemans

Följ ämnen i artikeln