Misstänkte dubbelmördaren efter erkännandet: ”Det känns lättare nu”

Daniel Nyqvist, 37, erkände direkt för sin advokat

Uppdaterad 2020-06-11 | Publicerad 2020-06-10

LINKÖPING. Det tog nästan 16 år innan Daniel Nyqvist, 37, berättade.

Det första han sa när han fick träffa sin advokat i enrum var:

– Jag erkänner.

– Det känns lättare nu, sa han efter att ha gett sin förklaring till varför han mördade Mohamed Ammouri, 8, och Anna-Lena Svenson, 56.

I fredags, när kriminalkommissarie Jan Staaf var på studentmottagning, fick han telefonsamtalet med det förlösande beskedet.

Beskedet han i nästan 16 år har jobbat för, väntat på, hoppats på, men av någon anledning, trots att åren gått, aldrig tvivlat på.

Det är släktforskaren Peter Sjölund, från Härnösand, den person som har hjälpt Linköpingspolisen att söka mördaren i släktdatabasen Family tree, som ringer.

Han säger:

– Janne, vi har hittat honom.

”En väldig tillfredsställelse”

I det ögonblicket upphör allt runt omkring.

– Jag kände tomhet. Lättnad. Och en väldig tillfredsställelse, säger Jan Staaf, för dagen klädd i uniform, utanför tingsrätten i Linköping.

Det här är det största han har varit med om under sina många år som polis.

Kriminalkommissarie Jan Staaf.

Detsamma säger utredaren Henry Jansén. Han har jobbat som polis i 46 år och skulle ha gått i pension redan för ett år sedan. Men han sköt upp pensioneringen för att få en chans att vara med att lösa det uppmärksammade dubbelmordet.

Nu ser de ut att ha nått sitt mål.

– När protokollet är klart ska jag gå, säger Henry Jansén, inte utan tillfredsställelse.

Utredaren Henry Jansén.

Döljer sitt ansikte

En stund tidigare har Daniel Nyqvist, 37, häktats, på sannolika skäl misstänkt för morden på skolpojken Mohamed Ammouri, 8, och språkläraren Anna-Lena Svenson, 56, på morgonen den 19 oktober 2004.

Något han själv medger – både i polisförhören och under häktningsförhandlingen, via sin advokat Johan Ritzer.

Själv säger han inte ett ord under den öppna delen av förhandlingen i rättssal 3 i Linköpings tingsrätt.

Han kommer in, fem minuter över halv ett, med en mörk jacka över huvudet och händerna fängslade framför sig.

Han gnuggar dem lite när en av kriminalvårdens anställda har låst upp och tagit av honom handklovarna.

Vi skymtar inte ens hans ansikte där under jackan.

Inte förrän rådmannen Gunilla Robertsson meddelar att förhandlingen ska hållas bakom stängda dörrar, av utredningstekniska skäl och vi har lämnat salen, tar han bort jackan.

Daniel Nyqvist, nu 37 år, på ett skolfoto från 1999.

Påminner om skolfotot

När vi en stund senare kommer in igen, på andra sidan glasväggen som skiljer oss åt, sitter han där.

I mörk, kortärmad tröja, grå mjukisbyxor, kort mörkblont hår och skägg.

Trots att åren har gått är han påfallande lik bilden på klassfotot från Folkungaskolan i Linköping 1999 – då var han 16 år.

Nu är han 37 år.

När rådmannen meddelar rättens beslut, att han ska sitta häktad, i första hand i en månad, rör han inte en min.

Han är blek, men samlad.

Via sin advokat medger han häktningen, men hans önskemål om att få fortsätta följa nyheter i tv, radio och tidningar, tas ingen hänsyn till – han ska sitta häktad med fulla restriktioner.

Något annat beslut än att han skulle häktas var inte väntat.

Sökt från 1700-talet

Han har inte bara erkänt – hans dna matchar till hundra procent det dna som hittades på den blodiga butterflykniven han slängde ifrån sig på mordplatsen och i den svarta mössan och det blodiga fingeravtrycket han lämnade på ett tidningsställ under sin flykt.

Samma dna som till slut, efter många om och men, ledde till att han kunde hittas.

Sedan i början av maj har släktforskaren Peter Sjölund spårat honom via den kommersiella släktdatabasen Family tree.

Utifrån träffarna han fått på dna:et på mordplatsen har han först sökt sig bakåt i tiden – för några veckor sedan var han nere på 1700-talet – och sedan, när han lyckats knyta samman de olika släkträden han funnit, tillbaka, framåt i tiden, till i dag.

I fredags stod resultatet klart:

Bara två personer kunde utifrån dna-profilen vara mördaren: Daniel Nyqvist eller hans storebror.

Under helgen arbetade utredarna febrilt.

När de fått namnen visar det sig också att Daniel Nyqvists namn redan finns, bland så många andra, i de 40 000 dokumenten.

Någon har tipsat om just honom, tidigare i år.

Fick tips i januari

Den 13 januari i år fick Henry Jansén ett samtal från en barndomskamrat till Daniel Nyqvist.

– Det framkom att han hade ett visst intresse av knivar, säger Henry Jansén.

Under de snart 16 år som gått har polisen tagit emot runt 13 000 tips och uppslag, de har genomfört cirka 7 000 förhör och topsat runt 5 000 personer.

Det här var ännu ett tips, ett tips bland alla andra.

Vari knivintresset bestod framgick inte.

Men tre dagar senare, den 16 januari skickade Henry Jansén ett brev till Daniel Nyqvist, där han kallades till förhör hos polisen den 27 januari.

Han dök aldrig upp.

– Vi ville prata med honom, men han infann sig inte, säger Henry Jansén. Och det är inget konstigt, det händer ofta.

– Det var ett tips i mängden, inte mer iögonfallande är de andra – och den här personen hade förr eller senare hörts i utredningen.

Anhölls i måndags

Nu blev det förr – men av ett helt annat skäl.

Allt, inte minst gärningsmannaprofilen som togs fram tidigt under polisutredningen, pekade mot att Daniel Nyqvist kunde vara mördaren.

Redan i måndags eftermiddag anhölls han i sin utevaro av kammaråklagare Britt-Louise Vikberg, som nu leder förundersökningen.

Klockan 06.35 på tisdagsmorgonen greps Daniel Nyqvist i sin bostad i Johannelund i Linköping med hjälp av regionala insatsstyrkan. Samtidigt hämtades hans bror i sin bostad för förhör, som vittne.

När Daniel Nyqvist delgetts misstanke om mord, topsades såväl han som hans bror.

Redan innan hade polisen i Linköping begärt förtur hos Nationellt forensiskt centrum, där proven analyserades och bara några timmar senare kom svaret:

Daniel Nyqvists dna matchade till hundra procent det dna som hittats på kniven, mössan och på tidningsstället, där han slängde mössan.

Att han direkt, redan i de inledande polisförhören, skulle erkänna hade Jan Staaf inte förväntat sig.

– Det är inte vanligt i den här typen av utredningar, säger Jan Staaf.

Gick under radarn

Han var med redan då, den 19 oktober 2004. Från början trodde han att de skulle hitta gärningsmannen ganska snabbt.

– Det kom att visa sig att vi hade väldigt, väldigt fel – det tog 16 år, säger Jan Staaf.

Under de år som har gått har han och de övriga i utredningsgruppen många gånger ställt sig frågan varför de inte lyckats hitta gärningsmannen.

De kom fram till fyra olika svar på den frågan:

• Han befann sig utomlands.

• Han satt på någon institution.

• Han gick under radarn och levde sitt liv i det tysta.

• Han var avliden.

Det tredje svaret är kanske förklaringen till varför Daniel Nyqvist, om det nu är han som är mördaren, vilket allt tyder på, kunnat leva med sin mörka hemlighet i så många år.

I samma stad, till råga på allt.

Tystlåten och tillbakadragen

– Han är en person som har levt väldigt tillbakadraget, säger kammaråklagare Britt-Louise Viklund.

Samma beskrivning ger hans advokat, Johan Ritzer:

– Han är en tystlåten, tillbakadragen person.

Britt-Louise Viklund, förundersökningsledare Åklagarmyndigheten.

Daniel Nyqvist levde ensam, utan familj, i en liten lägenhet i ett hyreshus där få ens kan minnas att de sett honom. Han hade, åtminstone nu sista tiden, inget jobb.

Under de senaste åren har både hans mamma och hans pappa dött.

Hans närmaste anhörig är hans bror, som nu är helt avskriven från alla misstankar.

På åklagarens begäran kommer Daniel Nykvist att genomgå en liten rättspsykiatrisk undersökning, en så kallad paragraf 7-undersökning.

Har förklarat varför

I polisförhören har han berättat vad som hände den där morgonen och gett en förklaring till varför han högg ihjäl Mohamed Ammouri och Anna-Lena Svenson.

Vad han har sagt vill varken polis eller åklagare avslöja innan förundersökningen är klar.

– Jag vill inte kommentera om det var en slumpmässig handling, säger Britt-Louise Viklund.

Jan Staaf känner sig framför allt nöjd å de anhörigas vägnar, att de till slut, efter alla år, ska få ett svar:

– Jag är väldigt, väldigt glad för deras skull, att de kommer att få svar på varför deras nära och kära rycktes bort.

Blommor på platsen för mordet.

Bedöms som trovärdig

Britt–Louise Viklund bedömer så här långt Daniel Nyqvists berättelse om vad som hände den där morgonen som trovärdig:

– De anhöriga kommer säkert få någon form av förklaring, men om den sedan är en förklaring som de kan acceptera eller tycker är rimlig, det är en annan sak, säger hon.

I väntan på åtal kommer Daniel Nyqvist att sitta häktad, utan kontakt med någon annan än sin advokat och polis och åklagare.

Ensam, men uppenbarligen lite lättare till sinnet, efter att ha erkänt den mörka hemlighet han burit inom sig sedan den där ödesdigra oktobermorgonen för så många år sedan.