Kriser behöver inte leda till fler självmord

Tidigt under pandemin larmades det om ökad psykisk ohälsa och experter befarade att krisen skulle kunna leda till att fler människor tar sitt liv.

Men historiskt sett har samhällskriser inte lett till ökade självmordstal i Sverige. Statistiken vittnar om något helt annat.

Antalet självmord har i många länder gått ner under coronapandemin, i Sverige likaså.

Men till en början befarade forskare och myndigheter att självmordstalen kunde öka i samband med den samhällskris som lamslog världen 2020 och som fortsatt plågar många länder.

Internationella studier har pekat på att ekonomiska kriser kan påverka hur många som begår självmord. Finanskrisen är ett sådant exempel.

– Det finns ganska mycket som talar för att ekonomiska kriser kan påverka självmordstalen, och eftersom coronakrisen haft en ekonomisk påverkan på samhället i Sverige och utomlands så tycker jag att man till viss del kan förlita sig på de studierna för att försöka säga något om vilka risker vi står inför, säger Sebastian Hökby vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (Nasp).

Svetsar samman

I de nordiska länderna såg man däremot inte den effekten, men vad det beror är svårt att säga. Välfärdssystem som en skyddande effekt vid kris är en teori, men forskningsbeläggen är relativt få.

Varför självmordstalen under en rådande kris inte ökar kan delvis handla om att det tar tid innan förändringen på samhällsnivå får en direkt negativ effekt på människors livskvalitet, menar Sebastian Hökby.

– Krisen kan leda till ökad arbetslöshet och att privatekonomin blir sämre. Men det kan ta ett tag innan sådana konsekvenser upplevs som outhärdliga för individen, exempelvis innan människor blir bostadslösa.

En annan förklaring kan vara att människor i tid av kris kommer samman mer, börjar samarbeta och att konsekvenserna blir mer tydliga när krisen sedan är över och gemenskapen avtar.

– Något som drabbar hela samhället kan vara lättare att hantera, det blir en ödesgemenskap. Det skulle kunna ha en undanträngande effekt — att det finns andra saker att fokusera på, säger Christian Rück, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.

Han och forskarkollegor vid KI har tittat på hur antalet självmord historiskt påverkats av tidigare influensaepidemier. Men varken spanska sjukan, asiaten eller Hongkong-influensan har lett till att fler personer tagit sitt liv i Sverige.

Coronakrisen unik

Hittills finns heller inget i statistiken som pekar på att fler personer i Sverige begår självmord som en effekt av pandemin. Socialstyrelsens siffror för första halvåret 2021 visar på en nedgång jämfört med samma period förra året – både för män och kvinnor.

– Det är helt klart nästan sensationellt att det minskat ytterligare sedan förra året då vi såg väldigt låga nivåer, säger Christian Rück och fortsätter:

– Särskilt om man tänker in att det fanns farhågor att det skulle vara en väldigt kortvarig effekt.

Om nedgången kommer att fortsätta är svårt att säga.

– Det troliga är att det så småningom kommer upp till mer normala nivåer igen. Vi kan nog inte räkna med en ytterligare nedgång.

Antalet självmord i Sverige har minskat sedan 1970-talet även om den nedåtgående trenden har varit desto mindre de senaste 20 åren. Den pågående pandemin skiljer sig på många sätt från tidigare kriser och de långsiktiga konsekvenserna på människors mående är därför svåra att sia om.

– Det finns fler ganska unika saker med den här krisen, säger Christian Rück men tillägger att det i sig inte behöver leda till att fler tar livet av sig.

– Det skulle kunna vara så att genomsnittssvensken har fått nya psykiska besvär eller ökade psykiska besvär, men att det inte slår igenom hela vägen till suicid.

Pandemins sociala och fysiska isolering är kanske den tydligaste skillnaden från tidigare kriser. Ensamheten och isoleringen tror Ullakarin Nyberg, överläkare vid Norra Stockholms psykiatri, är något som skulle kunna få konsekvenser framöver.

– Vissa klarar det jättebra, men inte alla. Just den oönskade ensamheten kan leda till depressioner och ångesttillstånd som kan leda vidare till att man inte orkar med sitt liv, säger hon.

Många rustade

Även om historien inte målar upp en nattsvart bild när det gäller självmordstalen i tider av kris finns stora utmaningar. Riksrevisionen riktade nyligen skarp kritik mot regeringens preventiva arbete när det gäller självmord.

– Är det något vi är dåliga på i Sverige är det det förebyggande arbetet. Det är ett stort gap mellan när människor börjar må dåligt och utveckla psykisk ohälsa till dess att man får hjälp, säger Ullakarin Nyberg.

Men att avgöra vem som kan komma att försöka ta sitt liv är svårt, i många fall omöjligt. Det finns en mängd olika riskfaktorer och inom vården görs suicidbedömningar, men det finns inget instrument som med statistisk tillförlitlighet kan tala om vem som kommer ta sitt liv.

– I allmänhet är det inte så att en människa bestämt sig och planerat det i ett år. Det finns så klart sådana exempel också. Men oftast är det människor som egentligen inte vill dö men som bara inte kan leva just då, säger Christian Rück.

Det är också viktigt att komma ihåg att de allra flesta människor är väl rustade för att klara av svårigheter – om man får rätt hjälp och stöd på vägen, säger Ullakarin Nyberg.

– Man har varit tvungen att förändra mycket under pandemin. De flesta har klarat det och kanske förvånat sig själva över att det gick ganska bra.