Experten: Stora risker med distans-IVF

Publicerad 2017-05-02

Riskerna för komplikationer vid en IVF-behandling ökar markant om man gör den på distans.

– Självklart finns det en fara om ansvarig läkare inte har möjlighet att följa upp patienten under behandlingens gång, säger Camilla Stenfelt som är gynekolog med mångårig erfarenhet av IVF.

Camilla Stenfelt är gynekolog med mångårig erfarenhet av IVF-behandlingar.

Vid en assisterad befruktning (IVF) är det viktigt att patienten följs upp noga. Under hormonstimuleringens gång kontrolleras därför äggstockarna regelbundet för att se hur de svarar på behandlingen. För patienter som tvingas göra IVF på klinik utomlands görs detta ofta av olika privatpraktiserande gynekologer på hemmaplan. Där uppstår faran.

– Om man som ansvarig läkare bara får några siffror på ett papper att förhålla sig till när man ska ordinera nästa dos, då har man ingen känsla för hur det ser ut hos patienten, säger Camilla Stenfelt som är gynekolog och verksamhetschef vid Fertilitetscentrum Stockholm.

De är en av flera privata kliniker i Sverige som under många år hjälpt par via insemination och IVF. De tvingas däremot neka patienter, oftast samkönade, som behöver göra IVF med spermiedonation.

– Det känns såklart tråkigt att behöva hänvisa dem utomlands eftersom vården då inte blir sammanhållen och riskerna ökar, säger hon.

”Alla läkare mäter olika”

För många av de kvinnor Aftonbladet varit i kontakt med, som drabbats av allvarlig överstimulering vid distans-IVF, har problemet varit att gynekologen på hemmaplan underskattat antalet äggblåsor.

– Alla läkare mäter olika och om man är ovan vid att göra ultraljud vid just IVF kan det vara svårt att se, säger Camilla Stenfelt.

– Det kan vara många små äggblåsor som ligger bakom, och som gynekologen inte ser, och då är det en jättestor risk att det blir en överstimulering. Av den anledningen är det oerhört viktigt att den som ordinerar nästa dos också ser äggstockarna.

Klinikerna utomlands välkomnar dock gärna patienter att göra IVF på distans. Och för många samkönade kvinnor och frivilligt ensamstående par är det enda möjligheten.

– Jag skulle som läkare aldrig ta på mig att ordinera hormonstimulering till en patient om jag inte vet att gynekologen som gör ultraljudet är van och bedömningarna blir korrekta, säger Camilla Stenfelt.

Men det gör klinikerna utomlands, och som Aftonbladet rapporterar om i dag kan det få förödande konsekvenser. Någon statistik över hur många som drabbas av överstimuleringssyndrom efter distans-IVF finns i dag inte i Sverige. I sin utredning från februari 2016 konstaterar Socialstyrelsen att den stora majoriteten av de som söker sig utomlands för behandling är samkönade.

– Jag tycker att man kan tala om en diskriminering. Vi får ju hjälpa par med egna könsceller att göra IVF men inte de som behöver donerade, och detta trots att vi redan hanterar spermiedonation på kliniken vid inseminationer, säger Camilla Stenfelt.

”Lagen är absurd”

Enligt tolkningen av nuvarande lagstiftning får IVF med spermiedonation bara göras på universitetssjukhus. Fertilitetscentrum Stockholm har därför, i väntan på att liggande lagförslag röstas igenom, försökt gå runt regelverket genom att ansöka hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om att bli filial till Fertilitetscentrum Umeå som tillhör samma koncern.

– Lagen är absurd på det sättet. Kliniken i Umeå, som också är privat, får nu göra IVF med donerad sperma bara för att de hyr lokaler på Norrlands universitetssjukhus.

Enligt den utredningen som Socialstyrelsen lämnade till Socialdepartementet i februari 2016 är det ingen skillnad i kvalité mellan IVF-behandlingar inom landstingsvården och på privata kliniker. Fallen av överstimulering och andra komplikationer är lika få. I sitt förslag till lagändring föreslog Socialstyrelsen därför att även privata kliniker ska få göra IVF med spermiedonation.

Fotnot: Aftonbladet har sedan i torsdags förra veckan sökt sjukvårdsminister Gabriel Wikström för en kommentar. Han har genom sin pressekreterare hittills avböjt att kommentera på grund av sjukdom. Efter Aftonbladets publicering under tisdagen uppges sjukvårdsministern inte ha haft tid för en telefonintervju.

ANNONS