Drunknande dör tyst och omgivna av badare

Malin Johanson/TT

Publicerad 2019-06-25

Förra året omkom 135 personer som en följd av drunkning. Arkivbild.

Drunkningsstatistiken var nattsvart i fjol. Trots det är det långt ifrån alla som vet hur en person i nöd beter sig. Ökad kunskap skulle rädda många liv, enligt forskaren Andreas Claesson.

– Vi skulle kunna ha en annan statistik, säger han.

Fint väder får många att vilja ta ett dopp. Men varma somrar ökar också risken för drunkningar när fler människor vistas i vatten. Förra året drunknade 135 personer i Sverige, ett av de värsta resultaten på 2000-talet.

Ett initiativ från Trygg Hansa vill nu uppmärksamma missuppfattningar kring drunkningar och hur personer i nöd beter sig.

– Det finns en utbredd uppfattning om att de (personer i nöd) viftar på armarna och ropar på hjälp. Men en person som håller på att drunkna gör det ofta ganska tyst och inte sällan mitt bland andra badande. Människor uppfattar inte alltid att det är en paniksituation, säger Andreas Claesson, docent vid Hjärtstoppscentrum vid Karolinska Institutet.

Svårt att larma

Claesson har tillsammans med Trygg Hansa tagit fram ett ljudklipp för att simulera hur det kan låta när någon drunknar. I klippet hör man hur vattnets kluckande överröstar de subtila andetagen från den i nöd.

Det kan därför vara lätt att missa när någon är i nöd, säger Claesson och förklarar att personer som håller på att drunkna ofta har svårt att kalla på hjälp.

– De tar inga riktiga simtag och kroppen ligger inte plant i vattnet, de snarare klättrar i vattnet och slår ut armarna åt sidorna. I det läget kan de inte påkalla hjälp med armarna utan har fullt upp med att svälja undan vatten och andas överhuvudtaget.

Förnya kunskap

Andreas Claesson påpekar att det saknas kunskap kring simkunnighet och livräddning och att det är förmågor som vi bör se över kontinuerligt.

– Man bör kunna simma 200 meter och ta simborgarmärket varje år, man bör kunna livräddning, kunna kasta en livboj och ge hjärt- och lungräddning, säger han och tillägger att privatpersoner ofta är skillnaden mellan liv och död.

– Forskning visar att redan efter tio minuter under ytan så är de flesta döda eller svårt hjärnskadade. Det är därför som människor på plats måste kunna göra en insats, säger Andreas Claesson.