Angelica, 21: ”Vet inte om jag kommer orka”

helskärm

Angelica Nordh studerar på en folkhögskola i Stockholm. Hon hoppade av gymnasiet på grund av psykisk ohälsa och hade precis kommit i gång med studierna igen när coronaviruset slog till. Nu har hon studerat på distans i över sju veckor.

– Jag hade ett par veckor där jag knappt orkade öppna datorn.

När Angelica Nordh, 21, gick i gymnasiet så drabbades hon av utmattningsdepression och hoppade av. I januari bestämde hon sig för att ta tag i studierna igen, och började på en folkhögskola i Stockholm. Sedan kom coronakrisen.

– Jag hann bara plugga ett par månader innan det blev distans. Det kändes tufft. Jag trivdes väldigt bra i skolan som fick mig att må bättre, säger Angelica Nordh.

"Har varit tungt"

Det här är inte första gången som Angelica studerar på distans, så hon visste tidigt att det inte skulle fungera

– Den psykiska ohälsan kom tillbaka och slog mig i ansiktet. Det har varit tungt men det börjar bli lite bättre. Jag får väldigt bra stöd från skolan.

Enligt en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor riskeras ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden i och med coronakrisen. Rapporten visar att en konsekvens av virusutbrottet kan bli att fler hoppar av gymnasiet utan en examen, en risk som känns reell för Angelica.

– Om det ska vara så här länge så vet jag inte om jag kommer att orka.

I framtiden vill Angelica studera kriminologi, eller läsa till socionom. Men framtidsoron skaver. Hur blir det med universitetsstudierna? Hur kommer arbetsmarknaden att se ut?

– Det är mycket oklarheter som är skrämmande.

Kämpar på

Än har Angelica inte gett upp. Hon kämpar på med de svåraste ämnena, försöker leva i nuet och hoppas få komma tillbaka till klassrummet snart.

– Det som motiverar mig att fortsätta är att jag förhoppningsvis kommer att få gå i skolan igen i framtiden och att jag trivs väldigt bra där. Då är det värt att försöka hålla i gång för att jag vet att jag har någonting att komma tillbaka till.

Angelica tycker att det behövs mycket förståelse från skolor och lärare, exempelvis om någonting är försenat på grund av distansutbildningen. Det mentala måste komma först.

– Jag har hört om flera som har fått problem med sin mentala hälsa och tycker att det är jättesvårt. Då är det förståelse och dialog som skolorna kan erbjuda.