Emil, 28, dog av överdos – trots föräldrarnas vädjan om hjälp
Mamma Tina: ”En cocktail som hade kunnat döda en elefant”
Uppdaterad 2022-02-08 | Publicerad 2022-02-05
När Emil hittades död i sin säng var han 28 år gammal.
I kroppen hade han en cocktail av bensodiazepiner, tramadol och kokain så stark att det inte fanns en chans att överleva.
Åren fram tills Emil dog var en lång kamp för att få rätt hjälp. Tusen dagar av frustration och maktlöshet, oro och sorg.
– Jag vet att jag inte kan få Emil tillbaka. Men jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom det helvete vi gått igenom, säger hans mamma Tina.
Efter att Annika och Lars i en artikel i Aftonbladet berättade om kampen för sin son Daniel, en 18-åring som varit fast i ett drogmissbruk sedan han var 14 år, strömmade mejlen in.
Det var som att en dammlucka öppnades och ut spolades oro och vanmakt. Från hela landet, från alla samhällsklasser och bakgrunder, kom berättelser om liknande situationer.
Föräldrar som sörjer ett barn som fortfarande lever.
Familjer som ser det barn de älskar förändras av drogerna.
Och den enorma och ibland hopplösa kampen att få rätt hjälp, i rätt tid.
För Tina och Magnus Karlsson är sorgen fortfarande färsk.
Tina har svårt att åka hem från jobbet om dagarna om hon vet att Magnus inte hunnit hem. Från sitt fönster ser hon lägenheten där hennes son Emil levde och sedan dog. Det gör fysiskt ont.
Emil hittades död i sin säng den 4 oktober 2021.
– Det han hade i kroppen då var en cocktail som hade kunnat döda en elefant, säger Tina Karlsson.
Emil blev 28 år. När han dog hade han kämpat mot ett missbruk och psykisk ohälsa i flera år.
Tina och Magnus gjorde sitt bästa för att hjälpa honom att få rätt behandling, men de upplever att Emil sveks av samhället.
– Jag tänker på alla andra där ute som lever i detta just nu. Som bönar och skriker efter hjälp men inte får det, säger Tina.
– Missbruk, psykisk ohälsa och diagnoser. Ibland är det så lätt att bara se det man ser. Men en person är inte ett missbruk, en person är inte sin ångest. En person är just det, en person, i ett samhälle där vissa ser dessa personer som parasiter och brottslingar.
Emil växte upp i Kramfors som ett av tre syskon. Som de flesta andra killar där började han spela hockey och ishallen blev hans andra hem.
Han hade en aktiv, vanlig barndom, även om skolan alltid var en extra kamp för honom. Varför visste ingen då, sin adhd-diagnos fick han först senare i livet.
När Tina träffade Magnus, som sedan blev Emils styvfar och gode man, flyttade de söderut till Karlskrona. Emil kom efter och började gymnasiet där.
2014, när han var 21, tog han körkort för tung lastbil och truck.
– Det var han så stolt över. Han hade ju haft det tufft i skolan men det gick hur bra och lätt som helst för honom när han tog körkortet, säger Magnus.
När Emil var 24 köpte han en lägenhet för en miljon kronor och han satt länge med Magnus och Tina och planerade vilka möbler han skulle skaffa, var de skulle stå.
Men det var i samband med flytten till den som problemen började. Emil fick akut ont i magen. Han lades in på sjukhus och det konstaterades att han hade en inflammation i övergången mellan tunn- och tjocktarm.
– Han pumpades full med kortison och han låg där i flera veckor. I samband med det så började han må psykiskt dåligt, säger Tina.
Först förlorade Emil jobbet på grund av nedskärningar. Då började tankarna mala i hans huvud som ett mantra: ”Jag är skyldig en miljon. Jag är skyldig en miljon”.
– Lägenheten som han varit så glad för blev något han hade ångest för. Han sålde den bara några månader senare, säger Magnus.
Emils psykiska mående blev allt sämre. Han åkte in och ut på psykakuten och fick diagnoserna adhd, add och asperger.
Panikångestattackerna kom tätare och tätare. Emil började självmedicinera med bensodiazepiner, en grupp narkotikaklassade läkemedel med ångestdämpande effekt som är starkt beroendeframkallande.
Han köpte dem på nätet. Ibland åt han så många som 200 tabletter på en dag.
– Mig kunde Emil ljuga till månen och tillbaka men Magnus såg att han började förändras, det var han som först upptäckte att Emil börjat med droger, säger Tina.
Tina och Magnus poängterar att han in i slutet fortfarande hade kvar sin kärna av sig själv, den snälla killen som inte ville någon illa.
Men drogerna gjorde honom frånvarande, både fysiskt och psykiskt.
2018 försökte Emil ta sitt liv tre gånger.
– Emil ville hela tiden sluta med drogerna, han ville aldrig vara beroende, säger Magnus.
Februari 2020 skrev Emil in sig på ett behandlingshem. Där fick han diagnosen GAD, generaliserat ångestsyndrom, lagd till sin redan långa lista av diagnoser.
När han skrevs ut som drogfri från behandlingshemmet några månader senare ville Emil flytta till Kalmar, där hans föräldrar nu bodde.
Han ville börja ett nytt drogfritt liv.
Då uppstod misstag i överlämningen mellan de två kommunerna. Emil kände sig återigen vilsen i tillvaron. På julafton 2020 dök han upp märkbart påverkad.
– Det förstörde hela julen att se honom så, säger Tina.
Månaden efter hittade Tina och Magnus sonen liggandes medvetslös på deras gemensamma innergård. De gjorde flera orosanmälningar, liksom andra vänner och släktingar till Emil, men inget hände.
Det som följde sedan beskriver de som ett töcken av oro och vanmakt.
Att hämta Emil från olika sjukhus efter att han tagit överdoser.
Att få veta att han LOB:ats, lagen om omhändertagande av berusade personer.
Att höra hur han hittats gående drogad och förvirrad utmed E22:an mitt i natten.
Att se honom bli allt mer uppgiven.
– Jag började sitta och vänta på att jag skulle få beställa en kista åt Emil. Det är en sådan enorm maktlöshet som förälder att känna så, säger Tina.
Den 21 september 2021 kallades Emil och hans föräldrar till ett så kallat sip-möte där representanter från psyk, missbruksenheten, LSS och boendestöd var med.
Tina beskriver mötet som det värsta hon någonsin deltagit i. I den lex Sarah-utredning som gjorts efter Emils död framgår det att hon inte var ensam om att känna så, att flera involverade i efterhand har beskrivit mötet som ”katastrofalt”.
”Professionen polemiserade och försökte skjuta över ansvaret på varandra. Mötet avslutades utan några förslag till lösningar. Den enskildes mor har uppgivit att den enskilde var ”tom i blicken” efter mötet och hon har beskrivit att det kändes som att han gav upp”, står det bland annat i utredningen.
Tina tystnar ett tag. Hon säger att sorgen gör saker med minnet. Det är svårt att komma ihåg datum och år.
– Men det där mötet minns jag glasklart. Det var där vi förlorade Emil tror jag.
Dagarna efter mötet eskalerade allting snabbt.
• Emil tog en överdos och fördes till akuten. Där konstaterades det att han var i ett mycket dåligt skick både fysiskt och psykiskt.
• Det utfärdades ett akut LVM, lagen om vård av missbruk, och flera försök gjordes att omhänderta Emil i väntan på att han skulle få en plats på ett behandlingshem.
Men när Emil var hög ville han inte stanna på psykakuten. Han blev våldsam.
Och här hamnade han återigen mellan stolarna och mellan lagarna.
Eftersom Emil var våldsam inne på akuten kunde han inte hållas kvar med hjälp av LVM. Samtidigt uppfyllde han inte kriterierna för psykiatrisk tvångsvård. Polisen tillkallades men när de kom blev Emil lugn. Inte heller de kunde då omhänderta honom.
Emil fick gå hem igen, till tabletterna.
Den 4 oktober skulle Emil hämtas för att köras till ett behandlingshem.
Men när polisen kom till hans lägenhet var han redan död.
Telefonsamtalet som Tina och Magnus så länge fruktat kom.
– Jag vet inte men jag tror att han hade gett upp. Han hade kämpat så länge, skrikit så högt, men nu orkade han inte mer, säger Tina.
Hon och Magnus tycker att det fanns så många stunder under dessa år, då Emil kunde ha räddats men där olika myndigheter lagt över ansvaret på varandra, bollat vidare problemet.
– När det kommer in orosanmälning på orosanmälning och samma person blir LOB:ad fem gånger på sju dagar så borde väl en klocka ringa. Men det gjorde aldrig det, säger Magnus.
De tycker båda att samverkan mellan myndigheterna måste bli bättre, att det helt enkelt är livsnödvändigt.
– Hade Emil omhändertagits direkt så hade han levt idag, säger Tina.
