Dags att införa spöstraff i Malmö
I normala fall,
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
när jag babblar om de här sakerna, då handlar det om något större ting. Som exempelvis miljön. Om hur vi som individer måste göra avkall på saker vi möjligen vinner på kortsiktigt och lokalt (köra stadsjeepshelvetet, köpa hundrafemtielva mobiltelefoner, sluta reparera, köpa mer, hjulen ska snurra jihooo?) men som vi gemensamt förlorar på i längden och globalt (tack och hej planeten).
Det brukar sluta med att jag säger att ”fan, vi har ju varken fungerande globala beslutandeorgan eller ordentliga sanktionsmöjligheter!”
Men nu till nåt
betydligt mindre. Jag har ju för en tid bytt mitt enmanshushåll i Fisksätra till ett kollektivboende i Malmös innerstad. Och insett att aha, ser man på, ett litet samhälle i miniatyr. How sweet. Och jodå. Här finns samma spörsmål. Samma problem.
Nånting som jag själv vinner på – typ skita i att diska på morgonen, kanske har jag bråttom, eller bara är trött – förlorar vi alla på gemensamt.
Plötsligt struntar alla
i att diska enligt devisen ”varför ska jag om inte hon?”, blomflugorna får tokfest i slasken, det börjar lukta död hund och tja, det spårar ur helt enkelt. Gemensam förlust.
Om alla däremot gör en insats, kan vi anta att resultatet skulle bli rent kök, papper på toaletten, finfina golvytor, magnifika fester, möjlighet att se ut genom fönstren? ”the sky is the limit” här. Succé. Förutsatt att det är just skinande lägenhet vi eftersträvar, att vi gemensamt har kommit överens om att så är fallet.
Men frågan är förstås hur man i så fall kommer dit. Huruvida jag tror gott om övriga inblandade (oavsett om vi snackar om en lägenhet på Östergatan eller global miljöpolitik). Om det bara är jag som diskar – vad har då vunnits?
Och det är nu
– tadaa – sanktionerna kommer in. Straff, inte bara genom sin avskräckande konsekvens, utan också eftersom jag då börjar tro på att omgivningen verkligen kommer att dra sitt strå till stacken, är toppen.
Så vad är det jag säger egentligen?
Spöstraff i kollektivet. Wow. Det vore nåt det.