Näringslivstopparna har mycket att lära sig om journalistik
MARTIN SCHORI: Men ”techsnubbarna” har faktiskt rätt om en sak
Det går lite i vågor, men nu är delar av näringslivet i luven på den fria och oberoende journalistiken igen.
- Först hade vi gruvbolags-toppen som försökte misstänkliggöra vår medarbetare Frida Sundkvist och uppmanade Aftonbladet att redovisa hennes etniska ursprung, efter att hon granskat bolaget.
- Sen har vi Ericssons vd Börje Ekholm, en av näringslivets absoluta höjdare, som vägrade prata med SVT till den graden att kanalen efterlyste honom i Dagens Industri.
- Samtidigt har Timbro-filialen Näringslivets Medieinstitut, som granskar medier, de senaste veckorna riktat udden mot olika reportrar som de anser driva en egen, näringslivsfientlig, agenda på nyhetsplats.
- Och nu verkar en duo bestående av Klarnas vd och Vois dito ha tröttnat på att granskas av journalister. I en serie tweets föreslår Voi-vd:n Fredrik Hjelm att det införs en statligt kontrollerad plattform där alla som nämns i journalisternas artiklar ska kunna svara ”ocensurerat”. Sedan ska reportrarna, om jag fattat allt rätt, rankas efter hur ”ärliga” de är.
Fredrik Hjelms utspel kommer ett par veckor efter att Dagens Industris journalister avslöjat att just Vois delägare har har kopplingar till ryska staten. Men det kan så klart vara en tillfällighet.
Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski har för övrigt länge haft en sval relation till journalister. Det har många som utsätts för granskning, även om den är rättvis och relevant.
Siemiatkowski har dock rätt på en punkt. Eller kanske till och med två: Journalister är inte alltid jättebra på att ta kritik. Och en konstruktiv och öppen debatt är bättre än hån.
Journalister på höga hästar som dömer ut sina läsare och kritiker som okunniga, utan att förklara varför kritiken är fel, är en taktik branschen kört med i decennier. Det finns ju relevanta frågor om namnpubliceringar, hur vi bevakar migration och brott eller hur våra arbetsprocesser ser ut, till exempel.
Den taktiken har bevisligen inte funkat så bra.
Så istället för att snäsa av Näringslivets Medieinstituts kampanjer mot enskilda medarbetare skulle man kunna konstatera att det är i princip omöjligt för en nyhetsreporter att driva en egen agenda eftersom alla publiceringar granskas av redaktörer, chefer och i slutändan ansvarig utgivare. Den senare är alltså ett bättre mål för kritiken än reportern.
Till Vois vd Fredrik Hjelm kan vi säga att det finns goda anledningar till att journalistiken ska vara helt skild från staten och, egentligen allting. Vi ska agera på uppdrag av publiken, ingen annan.
Listor över journalister och hur ”ärliga” de är väcker vidare rätt obehagliga tankar till auktoritära länder. Förslaget skulle nog också vara svårt att genomföra, det skulle inte ta många sekunder innan en sådan lista skulle kapas av lobbyister eller politiska intressen. Eller företaget som omskrivits.
Dessutom har vi Medieombudsmannen och ett väl fungerande pressetiskt system dit utpekade personer kan vända sig för att få sin sak prövad.
Sebastian Siemiatkowski och Fredrik Hjelm, ni är varmt välkomna hit till Aftonbladet på en kaffe, så ska vi försöka förklara ännu mer hur vi jobbar. Och ni kan fundera på om twitter-signaturen ”Jonny” har en poäng när han skriver:
Tror att en bättre lösning hade varit att företag (typ Voi och Klarna) som inte klarar av att bli granskade av en fri och öppen press gör om sin verksamhet på ett sätt som gör den svårare att kritisera.