Polisen: ”Du måste hämnas – annars tappar du ansiktet”

Uppdaterad 2022-01-11 | Publicerad 2022-01-09

Konflikten mellan nätverken i Östberga och Bredäng är en av de mest långvariga och blodiga konflikter som polisen sett.

Men den är inte unik i sitt slag.

– I de här kretsarna finns inga alternativ, du måste hämnas, annars tappar du ansiktet, säger Gunnar Appelgren, polisens expert på gängrelaterad brottslighet.

Nära tio mord kopplas till konflikten mellan Östberganätverket och Bredängsnätverket, en blodig konflikt som inleddes 2013.

En annat långvarigt gängkrig som skördat flera liv i Stockholm är den i Järva mellan Shottaz och Dödspatrullen.

– De två konflikterna är ovanligt långdragna och djupa men vi ser hur samma mekanismer driver många kriminella nätverk runt om i landet. Det börjar med en kränkning som leder till ett angrepp och sedan upplever ingen sida att de kan lägga ner. Mycket handlar om hämnd och om att inte tappa ansiktet, säger kommissarie Gunnar Appelgren, polisens expert på gängrelaterad brottslighet.

Något som skiljer Järva och Östberga/Bredäng från andra konflikter mellan kriminella nätverk är det höga antalet mord.

Ofta, när flera gängmedlemmar skjutits, brukar polisen se en avmattning. Våldskapitalet är så försvagat att båda sidorna måste hämta luft.

Men i dessa områden ser man hur det hela tiden finns nya människor, ofta unga män, som är redo att ta över vapnen.

– Man skaffar sig nytt våldskapital, inte sällan utifrån, säger Gunnar Appelgren.

Största drivkraften

Det pratas ofta om att kampen om narkotikahandeln är den stora bakomliggande orsaken till allt våld i förorterna, och visst är den orsaken till mycket.

Men främst är det hämnd som driver de kriminella.

En polisinsats i Östberga.

Mellan Östberga och Bredäng har våldsdåd som svar på våldsdåd pågått i snart nio år. En skjutning i någons ben blir en dödsskjutning av en ung man som leder till hämndattacker där även kriminellas familjer drabbas.

Den formen av hämndspiraler är en extra utmaning för polisen. Få vill prata, oftast inte ens de drabbade själva, och uppklarningen av morden i gängmiljöer är låg.

– Vi måste jobba på att komma in tidigare i spiralen, innan morden sker. Ett av problemen är att det är så många mord som tar så mycket av polisens resurser att vi inte hinner lägga den tid vi borde på att lösa mordförsöken. Skulle man kunna klara upp fler av dem så skulle i slutändan färre mord ske, säger Appelgren.

Ofta familjemedlemmar

Gunnar Appelgren menar att om du lyckas lagföra någon för mordförsök så räddas fler liv. Personen som sköts har överlevt vilket kan göra behovet av att hämnas lite mindre för den drabbade sidan. Och personen som sköt får tillbringa ett stort antal år på anstalt där den inte kan skada någon annan.

– Vi måste bli bättre på att få rätt våldsdrivande individer inlåsta. Inte i första hand för att de ska bli bättre människor, så naiva är vi inte. Men det kan kyla av både dem och konflikten.

I flera av de kriminella nätverken runt om i landet ser man hur den innersta kärnan ofta består av familjemedlemmar, som bröderna i Östberganätverket, eller av barndomsvänner som i många andra grupperingar.

– Sedan finns det en yttre kärna som man skapar under resans gång med personer som är lojala. Längst ut har man en mer perifer del som man kan ”hyra in” när man behöver viss specialkompetens.

Gunnar Appelgren.

Gunnar Appelgren beskriver Sveriges kriminella som en ankdamm. De är så pass få att alla känner till varandra. När man sedan hamnar i fängelse, vilket de flesta av dem gör med jämna mellanrum, är det de kriminellas möjlighet att nätverka.

– Precis som vi gör när vi åker på en konferens så ser de till att knyta band med andra kriminella inne på kåken. Man får eller köper sig nya lojaliteter som kan vara användbara när man kommer ut.

En ramsa som alltid upprepas, troligtvis för att den är sann, är att alla samhällets aktörer måste samverka för att häva den onda cirkeln av skjutningar i Sverige.

Gunnar Appelgren pratar om hur socialtjänsten bör kunna gå in i ett tidigt skede och omplacera barn som ännu inte är straffmyndiga men som redan kopplas till kriminella nätverk.

– Även där handlar det om att dessa ungdomar måste kylas av och det görs inte genom frivilliga insatser i hemmen utan på Sis-hem.

Hotfullt beteende

Ofta, precis som för en av de nu döda bröderna i Östberga, har skola och polis larmat från tidig ålder.

Det gäller för många av de unga i gängkriminell nätverk visade nyligen Aftonbladets kartläggning.

Det handlar ofta om bristande skolgång och om ett aggressivt och hotfullt beteende. Inte sällan vill deras egna familjer inte kännas vid sina barns kriminalitet och sätter sig emot ett tvångsomhändertagande.

– Är familjen så pass dysfunktionell att den inte vill erkänna sitt eget barns brottslighet så måste samhället se till att skydda både det barnet och samhället. Sitter du inlåst så kan du inte mördas och du kan inte mörda, säger Appelgren.

De senaste åren har de avhopparverksamheter som finns för kriminella sett ett ökat antal personer som vill hoppa av det kriminella livet. De blir yngre och yngre, avhopparna, men Appelgren påpekar att det är viktigt att samhället samverkar med de ideella resurser som finns då de troligtvis har större chans att nå fram.

– Många av dessa kriminella har vuxit upp med att hata polisen och socialtjänsten. När de sedan vill lämna det kriminella livet är ju vi de sista de vill prata med. Därför är det så viktigt att de får möta personer som en gång var som de, som en gång drevs av samma mekansimer som de, som kan hjälpa dem att lämna.