Dottern Charlotte: Carmen, 100, vägrad vård på sjukhuset – dog

”Inte läkarnas uppgift att bestämma när en gammal människa ska dö”

Uppdaterad 2021-12-06 | Publicerad 2021-12-05

Carmen Rubin, 100, på konditori i våras.

Carmen Rubin, 100, ropade att hon var törstig och ville leva.

Hennes dotter Charlotte, själv läkare, anmäler nu sjukhuset för bristande behandling.

– Mamma var i grunden kärnfrisk och planerade en Spanienresa. Det är inte läkarnas uppgift att bestämma när en gammal människa ska dö.

Carmen Rubins bostadshus i Stockholm hade hiss men hon valde att ta trapporna till våning fyra, ända tills hon blev 96 år gammal.

Då tvingade en lårbensoperation henne att skaffa hemtjänst och två år senare flyttade hon till äldreboendet Stockholms sjukhem där hon kallades för avdelningens solstråle.

– Mamma var social, nyfiken och pigg. Hon reste till Spanien trots att hon bodde på ett äldreboende. Hon älskade att promenera, uppskattade sin sjukgymnastik och en paraplydrink på fredagarna.

En bild i Charlotte Rubins mobiltelefon visar en bestämd, elegant dam på kondis i våras.

– Efter fikat ville mamma gå in på Åhléns och titta och där började hon prata med en kvinna från Etiopien och berättade för henne om åren hon bodde där. Hon var sådan, skapade kontakter hela livet.

”Hätsk argumentation”

Men två dagar senare, på Kristi himmelsfärdsdagen, drabbades pensionären av en hjärtattack och åkte ambulans till Capio S:t Görans sjukhus dit hennes tre döttrar snart anslöt.

De fick beskedet att hon inte skulle klara natten och i handen en broschyr om livets slutskede.

Carmen Rubin med dottern Charlotte och barnbarnet Isabella.

När Charlotte sedan fick besöka mamman ifrågasatte hon varför inte dropp hade satts in.

– De hävdade att det inte skulle hjälpa men jag stod på mig om att dropp kan lindra och till slut fick hon ett och jag sov över där med henne.

Två gånger till sattes droppet ut och enligt Charlotte uppstod en hätsk argumentation kring om hennes mamma behövde vätskan.

– Jag frågade mamma inför läkaren om hon var törstig och om hon ville leva och hon ropade högt ”ja”. Jag ville naturligtvis inte att hon skulle ligga som ett kolli i fyra år, bara att de skulle ge henne en chans att leva och inte bara se till hennes ålder. Att inte göra ett förhastat beslut utan en ny utvärdering när det akuta var över.

Enligt dottern var 100-åringen hela tiden kontaktbar och tacksam.

– Vid ett tillfälle sa en läkare till mig ”Du som själv är läkare borde ju veta att det här kallas för anhörigdropp” och ”Är du inte lite för mycket anhörig nu?”. Jag svarade att de var skyldiga att göra en ny medicinsk bedömning av mamma och att det var allmänt känt att man måste ha starka anhöriga.
Carmen överlevde helgen och kunde därefter flyttas till en rehab-avdelning där hon blev gradvis bättre.

Carmen med dottern Charlotte 1959.

– Men hon förvägrades blodförtunnande medicin och utvecklade lungemboli 13 maj och då klarade kroppen inte mer. Jag tror att hon skulle ha återhämtat sig igen om hon bara hade fått bra blodförtunnande, säger dottern.

Smärtsamma minnen

Ett halvår senare är minnet av mammans sista tid i livet lika smärtsamt.

– Man bara pratar om att man vill att de gamla ska leva länge och vara friska. Under coronan visade man dem i stället motsatsen. Mamma som var extremt social led verkligen av ”fängelsetiden” som hon kallade den.

Carmen blev, trots isoleringen från familjen och utomstående, svårt coronasjuk inför julen förra året men tillfrisknade efter två veckor.

– Då hade vi fortfarande julgranen kvar och ville ta hem henne men fick kämpa för det också. Trots att hon hade antikroppar och var 100 år!
När 100-åringen väl kom klev hon ur färdtjänstbilen och ropade ”Vad underbart. Jag är fri!”, berättar dottern.

– Vi lade henne i badet, hon älskade att bada bubbelbad och var som Esther Williams där bland bubblorna.

Charlotte Rubin har sparat mejlväxling och skrivit ner diskussionerna med ansvariga på både äldreboendet och på Capio S:t Görans sjukhus.

 Carmen Rubin blev 100,5 år. Hon dog i maj.

I sin anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, menar hon att sjukhuset och två av läkarna gjort sig skyldiga till bland annat vanvård, åldersdiskriminering och bristande läkaretik:

”Varför ska vi bli gamla när det är den behandlingen vi får? Kan det ha att göra med att många av läkarna aldrig har träffat på gamla människor?” skriver hon.

Vänner över hela världen

I en allmän kommentar till Aftonbladet svarar S:t Görans sjukhus chefläkare Christian Kylander att alla patienter kan förvänta sig en jämlik och god vård oavsett ålder.

– Det är inte patientens ålder utan patientens allmäntillstånd och möjligheter att tillgodogöra sig vården som avgör vilken behandling som kan ges.

Ser ni att ni kan förbättra någonting när det gäller vårdpolicy för mycket gamla patienter?

– På akutmottagningen ger en ålder över 80 år en automatisk prioritering och ska handläggas mer skyndsamt, allt annat lika jämfört med en yngre patient. I övrigt har vi har ingen särskild vårdpolicy för äldre patienter utan vården anpassas till patienternas tillstånd och behov.

Carmen Rubin dog den 29 maj. Hon blev 100,5 år gammal och lämnade efter sig fyra barn, sex barnbarn och vänner över hela världen.