Det här är Cobra – den mäktiga krisgruppen
Uppdaterad 2017-07-19 | Publicerad 2017-03-23
När Storbritannien utsätts för en kris sammankallar premiärministern det mäktiga krishanteringsrådet Cobra.
Mötet hålls i ett hemligt rum i regeringskvarteren.
Men Cobra har fått saftig kritik.
– En scen för dem som vill imponera, säger en tidigare hög polischef.
Namnet Cobra ger intrycket av snabbhet, skärpa och allvar. Det är en förkortning av det möjligen lite mindre giftiga ”Cabinet Office Briefing Room A”, där krisgruppen oftast träffas.
I själva verket möts inte gruppen alltid just där. En före detta polischef beskriver det faktiska mötesrummet som en kvalmig förstärkt bunker under regeringskvarteren. Bara ett offentligt foto av det hemliga rummet finns, släppt 2010 efter en begäran enligt informationsfrihetslagen.
Cobra samlar säkerhets- och underrättelsetjänster, polis, brandkår och andra berörda för att snabbt koordinera insatserna, eftersom en allvarlig kris ofta kräver att flera olika myndigheter samarbetar. Cobra har det övergripande ansvaret för krishanteringen.
Vilka som sitter med på mötet varierar. Vanligtvis är det premiärministern, höga ministrar, representanter för polisledningen, generaldirektören för säkerhetsunderrättelsetjänsten MI5, representanter för krisberedskapsmyndigheten (Civil Contingencies Secretariat) och tjänstemän från de berörda myndigheterna.
Om premiärministern inte kan delta är inrikesministern oftast ordförande.
Anor från 1972
Cobra samlades för första gången på 1970-talet, för att hantera den stora gruvarbetarstrejken 1972.
– Det var också krigsrummet, här skulle besluten fattas om ett tredje världskrig bröt ut, säger Peter Hennessy, professor i brittisk nutidshistoria på Londons universitet, enligt BBC.
Men det ursprungliga systemet höll inte måttet för det nya årtusendets kriser.
– Bristerna i 1970-talssystemet exponerades år 2000 och 2001, först genom bränsleprotesterna i september 2000, genom utbrottet av mul- och klövsjukan den följande våren, och sedan av 11 september-attackerna, skriver Peter Riddell, chef för tankesmedjan Institute for Government i en essä.
Med lagen Civil Contingencies Act från 2004 förtydligades regelverket för krishantering, och regeringen fick helt nya möjligheter att kraftigt utöka sin makt i en krissituation. Det kan handla om att rekvirera privat egendom, inskränka människors rörelsefrihet och sätta upp specialdomstolar, enligt professor Helen Fenwick vid Durham Law School. Initiativet till sådana förändringar kan komma från Cobra.
Att sammankalla Cobra är i stor utsträckning regeringens sätt att skicka en signal – oftast om att regeringen tar frågan på stort allvar och jobbar hängivet och effektivt med att lösa den. Men regeringen kan även välja att förringa betydelsen av ett Cobra-möte – eller att helt förneka att ett möte som ägt rum faktiskt varit ett Cobra-möte – om de inte vill skrämma upp allmänheten i onödan.
”En scen”
Cobras effektivitet har dock fått saftig kritik.
Andy Hayman, tidigare chef för Scotland Yards specialistoperationer och högst ansvarig för kontraterrorism under Londonbombningarna 2005, har sagt att när ”helvetet bryter löst” och alla försöker lösa problemen ”rycks de bort från sina jobb för att kallas till Cobra”.
– Självklart ska ett möte kallas för att koordinera åtgärderna, och det är de högre uppsattas uppgift att lösgöra sig från detaljerna och planera framåt. Men enligt min erfarenhet misslyckas Cobra med att göra just det, säger han i en intervju med The Times.
Enligt honom slogs folk om platserna vid bordet, och försökte vinna poäng hos de inflytelserika ministrarna.
– Ibland framstod Cobra inte som något mer än en scen för dem som ville imponera, säger Andy Hayman.
Hantera opinionen
Cobra har fått kritik för att användas mer som ett PR-verktyg än som effektivt redskap, ett sätt att visa upp regeringen som handlingskraftig.
– Jag var medlem i det nya ekonomirådet som Gordon (Brown) satte upp, rådet möttes i Cobras krigsrum. För en lekman var det fascinerande, men ett besök hade varit tillräckligt! Det nya ekonomirådet var egentligen bara ett sätt att hantera den externa opinionen, säger den förre bankiren Lord Myners i en rapport från Institute for Government.