Per Bolund: Vi befinner oss i en akut klimatkris

Uppdaterad 2021-11-09 | Publicerad 2021-11-08

Miljöminister Per Bolund (MP) måste försöka övertala rika länder att betala mer till fattiga på FN:s stora klimatmöte COP26.

Annars hotar ännu ett fiasko.

– En del länder måste gå ifrån tidigare fastlåsta positioner. Vi befinner oss i en akut klimatkris. Det räcker att se vad som händer i världen för att förstå det, säger han.

FN:s stora klimatkonferens COP26 i Glasgow går in på sin andra och sista vecka.

De inledande dagarna präglades av gemensamma utspel från enskilda länder om att minska metangasutsläppen, fasa ut kolkraften och skydda världens skogar.

Men de tusentals ditresta klimataktivisterna har hittills inte låtit sig imponeras. Greta Thunberg liknade mötet vid ett misslyckat pr-event under ett tal.

Nu inleds förhandlingarna på ministernivå.

På måndagen kom Sveriges miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) till Glasgow för att leda den svenska delegationen.

Den svenske ministern har fått i uppdrag att tillsammans med Egypten leda förhandlingarna om klimatfinansiering, där målet är att rika länder ska betala fattigare 100 miljarder dollar om året för klimatanpassning.

Klimataktivisten Vanessa Nakate på klimattoppmötet i Glasgow.

Måste komma överens

– Det är ett av de avgörande spåren för att komma framåt. Det har tagits positiva steg, vi kommer upp i 100 miljarder men tyvärr inte förrän 2023. Nu får vi se om vi kan höja ambitionen ytterligare, säger han.

Det viktigaste, enligt Per Bolund, är annars att komma överens om regelboken för Parisavtalet, till exempel för hur länderna ska räkna och kunna handla med utsläppsminskningar.

Något som har misslyckats vid de senaste två COP-mötena i Madrid och Katowice.

– Det är avgörande att de här frågorna kommer i mål, de borde ha varit lösta för länge sedan. Det kräver att en del länder går ifrån tidigare fastlåsta positioner och i och med att det finns en positiv energi på mötet tror jag det är möjligt, säger Per Bolund.

Sveriges miljö- och klimatminister Per Bolund (tv) tillsammans med Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie (mitten) och Christoffer Nelson, biträdande chefsförhandlare.

Inga krav på fossilfritt

Ett första utkast på en klimatuppgörelse, som miljöorganisationen Greenpeace tog del av på måndagseftermiddagen, nämner inget om att fasa ut fossila bränslen.

– Världens länder borde vara redo att fatta det beslutet. Det finns goda alternativ i vind- och solkraft nu, säger Bolund.

Är en uppgörelse utan mål om att få bort fossila bränslen otillräcklig?

– Jag skulle gärna se ytterligare steg framåt på det området.

Klimataktivisten Greta Thunberg har liknat mötet vid en ”greenwashing-festival”. Hur ser du på hennes kritik?

− Jag förstår att man är skeptisk till det som uttalas om orden inte leder till handling. Här har vi politiker en viktig roll att fylla, att visa att vi inte bara pratar utan också agerar.

Per Bolund fotograferas i Glasgow.

”Akut klimatkris”

Kan det finnas en risk att aktivister dömer ut klimatmötet i så hårda ordalag som hon gör?

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag vill att det ska finnas höga förväntningar. Vi befinner oss i en akut klimatkris. Det räcker att se vad som händer i världen för att förstå det.

Vad krävs för att du själv ska vara nöjd när COP26 över?

– Lägsta nivån är att vi kommer överens om regelboken för Parisavtalet. Då kan vi börja fokusera på det som är viktigast: att minska utsläppen, säger Per Bolund

Klimataktivister i Sverige och världen över fortsätter att kräva tuffare och mer långtgående utfästelser.

Lina Burnelius, projektledare på organisationen Skydda Skogen.

”Falsk trygghet”

Lina Burnelius, projektledare på miljöorganisationen Skydda skogen, kräver beslut om globala, årliga, bindande utsläppsminskningar vid källan som ligger i linje med IPPC:s koldioxidbudget och som tas fram med respekt för Parisavtalets rättviseaspekt och historiska utsläpp.

– De falska klimatlösningarna och de grönmålade orden har slagit nya rekord under COP26. Det skrämmer mig då det invaggar allmänheten i falsk trygghet om att man genomför åtgärder, samtidigt som oljeprospekteringen och avskogningen fortsätter och utsläppen ökar, säger hon.

Lina Burnelius nämner den uppmärksammade skogsuppgörelsen – där 100 länder lovar att avskogningen ska upphöra 2030 – som exempel.

– Det står inte att de lovar att stoppa avskogning. De lovar att “arbeta tillsammans” för att stoppa avskogning, vilket är en avsevärd stor skillnad, och en upprepning av en tandlös metod vi vet inte fungerar, säger hon.

ANNONS