"Löfvens politiska mål var att gå högerut"

helskärm

Jonas Sjöstedts kontakter med Stefan Löfven blev aldrig bra, besvikelserna staplades på varandra i åtta år.

Det berättar den förre Vänsterpartiledaren i memoaren ”Allt kommer att bli bra”.

Inte minst inför valet 2014 närde Sjöstedt, enligt honom själv, en förhoppning om att Löfven och Socialdemokraterna (S) ville driva vänsterpolitik. Vänsterpartiet (V) ville bygga upp ett nära samarbete med S.

– Men den illusionen gick ju över, jag förstod att det S vill är att vara i mitten med Centern och Liberalerna, säger Sjöstedt i en intervju med TT om boken.

Boken, ”Allt kommer att bli bra”, kommer ut i dagarna, mindre än ett år efter det att han lämnade över partiledarposten till Nooshi Dadgostar.

Listar besvikelser

Sjöstedt har skrivit den tillsammans med Jessica Nordh, hans pressekreterare under de sex sista åren. Boken radar, bland mycket annat, upp exempel på när V anser sig ha blivit lurade och svikna av S.

V fick inte vara med i regeringen 2014, ett löfte om förslag mot vinster i välfärden fullföljdes inte. Och efter förra valet lovade Löfven C och L i skrift att V inte skulle ha något alls att säga till om.

Ett mått på stämningen är när Sjöstedt skriver om Håkan Juholt, Löfvens företrädare som S-ledare. De hann träffas en gång under tiden då båda var partiledare. Det skedde i skarven efter Sjöstedts upphöjelse till V-ledare i januari 2012 och Juholts framtvingade avgång två veckor senare.

Enligt Sjöstedt gav Juholt ett vänligt men ensamt intryck, lovade att samarbeta med V och utdelade rådet att se till att ha ”lojalt folk omkring dig så att du inte får så många knivar i ryggen”.

”Jag fick en mer förtroendefull kontakt med Håkan Juholt på vårt enda möte som ordföranden än under åtta år av möten med Stefan Löfven”, skriver förre V-ledaren.

Hellre granne

– Jag skulle älska att ha Stefan Löfven som sommarstugegranne. Han är hygglig, reko och hjälpsam, jag gillar honom som person, säger han.

– Men det var tydligt nästan från första stund att Löfvens politiska mål var att gå högerut. Det blev en rad konflikter som kom ur hans politiska projekt.

Det blev dock Nooshi Dadgostar som var den som gjorde att mattan under januariavtalet och Löfven drogs undan i somras. Hon utlöste det misstroendelöfte Sjöstedt utfärdade 2019.

– Det är uppenbart att de missbedömde V helt, men jag tyckte att vi var mycket tydliga.

Inte meningen

Sjöstedt hade till förra året inte några tankar på att skriva politiska memoarer. Men en dag förra året damp det oväntat ner ”en halv bok” i eposten från Nordh med minnesanteckningar. Det väckte Sjöstedts lust att komplettera med en andra halva, från sitt perspektiv.

– Under åren med Jonas har jag skrivit en slags dagboksanteckningar om vad som hänt, ärligt och ocensurerat, säger Jessica Nordh som tillägger att hennes chef inte gjort några försök att få henne att frisera dem.

De har skickat texter till varandra mellan Huddinge och Hanoi, där Sjöstedt numera bor med barn och frun Ann Måwe, Sveriges ambassadör i Vietnam.

Växlar penna

Boken har formen av ett manus till en dokumentär, men författarna har i det här fallet varit mitt i skeendet och i en mening sett saker från samma håll. Berättarrösten Nordh beskriver vad hon såg vid interna möten, förhandlingar, pressträffar och möten - även dagsformen för partiledaren. I stycket efter tar Jonas Sjöstedt pennan om samma skeende.

– Vi har uppfattat situationer lite olika, säger Sjöstedt som hävdar att han har strävat efter att vara så rak som möjlig och berättar saker som inte har varit kända tidigare.

Kul slit

Det är inte bara omdömen om tidigare V-ledare och politiska motståndare som rinner förbi utan också beskrivningar av livet som partiledare. Familjeliv krockar med plikt och parti och slitet tär på hälsan. Här beskrivs synbortfall och migrän på en partikongress, bältrosbesvär, benbrott och oro för övervikt och ångestfyllda samtal om ett hjärta som verkade slå lite för fort.

– Jag har haft mycket energi och jag har rest och jobbat mycket, men de sista åren hände det ibland att jag var ganska sliten, kroppen sa ifrån men hjärnan ville.

– Men det har inte varit ett lidandets historia, det har varit jäkligt kul att vara partiledare.