Åtalas för filmningen: ”Vi har inte stört gravfriden”

Uppdaterad 2020-09-29 | Publicerad 2020-09-28

Han trotsade medvetet lagen om gravfriden när undervattenskameran sändes ner mot Estonia.

Men åtalade journalisten Henrik Evertsson, 33, anser inte att han begått något brott eller kränkt några offer när de filmade skadan i skrovet.

– Fyndet kastar nytt ljus på Estonia-katastrofen, säger han.

Henrik Evertsson hade precis bara börjat skolan när Estonias förlisning blev den stora nyheten hösten 1994.

Ända sedan dess har han intresserat sig för händelsen och läst allt som skrivits om den omfattande tragedin. Sedan tolv år bor han i Norge där han också utbildat sig till journalist. En omständighet som har gnagt är hur fartyget kunde sjunka så snabbt.

Tankarna utvecklade sig till en idé om att själv göra en ordentlig journalistisk granskning av hur det låg till. Även om det kunde betraktas som olagligt. I dag, på årsdagen av katastrofen, publiceras hans nya dokumentärserie, Estonia – fyndet som ändrar allt.

Fyndet som avses är alltså det 4 meter höga och 1,2 meter breda hålet i skrovet som sträcker sig både under och över vattenlinjen.

Varför valde du att bryta mot gravfriden?

– Under researcharbetet till den här dokumentären pratade vi med många anhöriga och många överlevande. Det visade sig att den här frågan var lika aktuell i dag som för 26 år sedan. Det är ju för att man anser att man inte har fått alla svar.

– Med den här dokumentärserien försökte vi ge svar. Och då var bland annat en av frågorna: Finns det ett hål i båten? Vi var helt enkelt tvungna att göra den här undersökningen för att se om det finns ett hål eller inte.

Men du var medveten om att det kunde leda till ett åtal?

– Vi hade gått igenom det här både etiskt och juridiskt innan. Och naturligtvis fanns det en risk att det kunde leda till ett åtal.

Bör inte offren få vila i frid?

–  Vi hade ju stöd från anhörigföreningen som tyckte att det här var så pass viktigt. Och på det sätt som den här undersökningen gjordes – vi var till exempel aldrig inne i själva vraket – så störde vi inte gravfriden för offren för den här katastrofen.

Hur vill du beskriva det ni har gjort?

– Vi har alltså åkt med en dykrobot, en så kallad ROV, runt vraket för att se om det finns några skador på skrovet. Vi började med babord och sedan styrbord och det var då vi fann den här skadan.

Hur kändes det när ni upptäckte hålet?

– Vi var ju väldigt koncentrerade för att få bra dokumentation av skadan så vi kände inte så mycket i det här läget, men det är klart: Det är ju omtumlande att se en så pass stor skada i sidan av båten.

Hur har skadan påverkat förloppet?

– De experter vi pratar med i serien säger ju att det här kan ha påverkat hur Estonia sjönk. Det är en så pass stor skada att det inte kan uteslutas att det påverkat sjunkförloppet.

Alltså att Estonia har sjunkit fortare?

– Ja, precis, det kan förhålla sig på det viset.

Hur kommer det sig att den här skadan inte har upptäckts tidigare?

– Bakgrunden till varför vi ville göra den här undersökningen var att vi inte kunde hitta dokumentation på att hela vraket var undersökt. Det här gällde speciellt styrbords sida där dokumentationen var mycket bristfällig.

Vad tycker du bör göras nu?

– Med så många dödsoffer som Estonia-katastrofen har, och så många som är direkt och indirekt berörda, så hoppas jag att man tar det här på allvar och försöker att undersöka vad det är som har orsakat den här skadan som vi har hittat. Och att man undersöker om den påverkade den tragiska utgången.

Varför är det viktigt?

– Det är viktigt för den globala sjösäkerheten att en sådan här stor olycka också får ge sitt bidrag till sjösäkerheten.