Ett ögonblick, Åsa Linderborg…
Publicerad 2021-01-19
…författare och tidigare kulturchef på Aftonbladet, som från och med i dag är ny kolumnist på tidningen. Hur känns det?
– Det känns nygammalt, kan jag väl säga. Jag har ju skrivit kolumner i 16 år på kultursidan.
Ja, många förknippar dig med Aftonbladet Kultur. Är det kultur som du kommer skriva om, eller vad kan läsarna förvänta sig för ämnen?
– Nja, jag kommer vara bredare. Men kultursidor i dag är ju breda, kan man säga. Jag vet inte riktigt vad jag kommer skriva om. Det är väl det som är kolumnistens frihet.
När du slutade efter tio år som kulturchef blev du ”senior reporter”. Vad hände med att vara reporter?
– Det ska jag också vara, göra reportage om vad Sverige har blivit för land under de senaste åren som gått. Folks arbete, liv och vardag, hoppas jag kunna skildra.
Hur har ditt liv varit under året med corona?
– Jag tycker att det har varit förvirrande, och ensamt. Och väldigt privilegierat att ha ett arbete där jag kan sitta hemma, jag tillhör inte precis de som ska stå i fronten mot corona. Men jag tycker det är svårt att vara journalist på distans. Jag saknar mina jobbarkompisar och att vara del av ett sammanhang.
Hur känns det att ge sig in i debatten igen, att folk ska läsa och bli engagerade, ibland arga?
– Det är också svårt för en kolumnist, tänker jag. Man vill skapa en reaktion, men man vill inte skapa mer reaktioner än man orkar hantera. En kolumnist som ingen bryr sig om vill man inte vara. Och en kolumnist som skapar för mycket bråk vid varje text blir ju jättejobbigt. Det är en jäkla balansgång.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att jag ska ha ett ämne att skriva om varje vecka, haha. Det är svårare än man tror att vara kolumnist, faktiskt. Man ska vara aktuell, och säga nånting som ingen redan har sagt, i ett ämne som alla redan pratar om. Jag tycker det är svårt att skriva, helt enkelt. Det är många som tror att jag har lätt att skriva, men det har jag inte.
