En hybrid av andäktighet och självupptagenhet

Publicerad 2015-08-03

Åsa Jinder höll stilen, när hon på måndagen var värd i Sommar i P1.

Höll stilen? Ja, hon höll Sommars stil, årsmodell 2015. Den stilen har i program efter program präglats av värdar som håller högtidstal till sig själva. Det är en hybrid av andäktighet och självupptagenhet. Alla är de lite klokare än vi - men också mera ödmjuka.

Nästan alla har sysslat med en enda berättelse: sitt eget liv. En 87 minuter lång, tradig självbiografi.

Åsa Jinders självbiografi högg tag i mig i sin öppning. Den var hitchcocksk. En treårig flicka i nattlinne på en trehjuling i en tunnel i ett hyreshus. En man i trenchcoat dyker upp, lägger en hand på hennes axel.

Ooooh, tänkte jag, här har vi upptakten till en pedofiliscen. Jinder kommer att sätta en ny standard. Pedofili får ersätta tidigare somrars kavalkad av människor som kommit ut ur garderoben.

Men - gudskelov! - nej. Scenen var oskyldig och rann ut i sanden.

Sedan rann också nästan allt ut i sanden: skolåren, föräldrarna, de egna barnen, skilsmässa, ny love story och en gräslig bilolycka. Det är så mänskligt - och hon läste sitt manus med vacker, skolad röst - men utan självironi, taggar, humor. Det är typiskt, att hon, när hon introducerade sig inte använde sig av det ljuvliga ordet riksspelman. Mera pösigt sa hon: ”artist, kompositör och författare”.

Bäst var hon just som riksspelman (förresten, ska ingen ingripa mot det patriarkala i detta ord?) och talade om musikens magi, bekände sin kärlek till folkmusik och körsång. Hon spelade bara bra, rockbefriad musik, bland dem någon av sina egna låtar och föredömligt många.

Sista låten hade titeln ”Man borde inte sova.”

Lättare sagt än gjort, när årets sommarvärdar lever upp till signaturmelodin - Somna, somna, somna.