Här är kriget vi inte bryr oss om
”Hungrande barn ler inte”.
Jag läser meningen om och om igen.
Medan vi oroar oss för Saudiarabien och Irans nya kalla krig i Libanon finns det ett slagfält omvärlden blundar helt för.
Den här kolumnen ska handla om intrigerande prinsar och dyra vapenaffärer.
Kanske är det så jag måste skriva för att du ska fortsätta läsa.
För i verkligheten ska den här kolumnen handla om Jemen.
Ett land du kanske sällan läser om.
Ett land vi medier ganska sällan skriver om.
Anledningen är brutalt enkel: Ingen bryr sig om Jemen.
I en av världens äldsta civilisationer finns inte samma skala av andra arabländers oljerikedomar, lyxiga skyskrapor eller välmående shejker.
Det är Mellanösterns fattigaste land.
Dess strategiska placering hade kunnat göra Jemen till en av världens viktigaste handelspunkter, en knutpunkt mellan Mellanöstern och Afrika.
Istället är landet ansatt av en snårig sekteristisk konflikt och ett tvåårigt krig som förs via ombuden Iran och Saudiarabien. Och Jemen har, delvis som följd därav, gjort sig känt som den perfekta grogrunden för terrorgrupper som al-Qaida.
I dag är över 20 miljoner människor, över 70 procent av landets befolkning, i behov av humanitär hjälp.
Här finns det värsta kolerautbrott som världen sett i nutid, med 900 000 misstänkta fall.
Sju miljoner människor lever på gränsen till svält.
Sedan landets shiadominerade houthimilis misstänkts ha skjutit en ballistisk långdistansmissil mot Saudiarabien den 4 november har läget förvärrats.
Saudisk militär tolkade händelsen som ett hot från Iran och förklarade krig.
Samma dag hade Libanons premiärminister Saad Hariri under kuppartade former avgått från sin post, i ett tv-tal från saudiska huvudstaden Riyadh, och uppgett att Irans stöd till den libanesiska shiamilisen Hizbollah var anledningen.
Omvärldens blickar riktades mot Libanon som det upptrappade regionkrigets mest troliga slagfält.
Det som hände samtidigt i Jemen var att Saudiarabien stängde de få hamnar och flygplatser som inte redan bombats sönder. De enda vägar som FN, Röda korset och Läkare utan gränser kan ta sig in med hjälpinsatser.
Sedan dess har färre än de redan mycket få rapporterna kommit inifrån Jemen. Men journalisten Iona Craig från The Guardian har tagit sig in.
Hon berättar:
Om nioårige Abdulaziz al-Husseinya, som knappt ser ut att vara fyra. Han är livlös, skelettsmal och lider av akut undernäring.
Om sjukhuset al-Thawra (”revolutionen” på arabiska) där han vårdas, i houthistyrda hamnstaden Hodeidah, som har 2 500 patienter per dag jämfört med 700 före krigets inledning.
Om tvååriga Shohud Hussein på al-Sadaqasjukhuset i Aden, där Saudistödda Hadiregeringen styr, som väger dryga fem kilo.
– Hungrande barn ler inte. Hon har varit här i en hel månad och aldrig lett, säger läkaren Aida al-Sadeeq.
Fortsätter blockaden varnar FN nu för den svåraste svältkatastrof vi sett på decennier, ”med miljoner offer”.
Den som har läst ända hit väntar kanske fortfarande på storyn om intrigerande prinsar och dyra vapenaffärer.
Den kommer nu:
Den som startade kriget i Jemen 2015 var kronprinsen Mohammed bin Salman, han som nu förbereder sig för att ta över kungadömet i Saudiarabien och tros hålla Libanons premiärminister i husarrest.
Han som nu trappar upp kriget mot Iran.
Han som i maj fick Donald Trumps löfte om vapen för 960 miljarder kronor.