Titta – en flock fågelskådare!

Intresset för fjäderfän har fått nya vingar • ”Det händer alltid något”

Uppdaterad 2021-01-28 | Publicerad 2020-05-20

DEGEBERGA. Coronaviruset stoppar inte alla 70-plussare. Fågelskådning hör till de mer säkra aktiviteterna under pandemin.

– Det är gratis, överraskande och händer alltid någonting, säger skådaren Monica Pedersen.

Det är lördag och klockan är bara strax efter sju. Trots det är parkeringen vid naturreservatet i det närmaste full. Här gör sig 14 vandringsklädda kvinnor i robusta kängor sig redo. Stora tubkikare på stativ kommer fram. Och en kamera med ett rejält objektiv.

Gruset knastrar under fötterna.Gruppen småpratar och vandrar längs vägen som slingrar sig förbi vitmålade skånelängor med tjocka vasstak. En flock islandshästar i en hage följer efter kvinnorna tills staketet sätter stopp.

Strax efteråt tvärnitar gruppen. Lyssnar intensivt. Alla tittar åt samma håll.

– Tofsvipa, så det är förmodligen en stare, säger Monica Pedersen.

Staren älskar att härma andra fågelläten och hör av sig flera gånger under morgonen.

Började med mamma

Monica är en av dem som leder arbetet i det kvinnliga nätverket Rapphönan. De har sin bas i Lund. Hit till Drakamöllan på Österlen tar det drygt en timme att köra.

De flesta fågelskådare är runt 70, så med sina 50 år är Monica klart yngst i dag. Trots det har hon hunnit fågelskåda i 30 år.

– Jag började inte som fågelskådare. Jag var naturintresserad och fältbiolog när jag var riktigt liten. Det var min mamma som gick en kurs och jag följde med henne ut på fågelskådning ibland när jag var 14–15 år. Senare, när jag pluggade i Gävle, var jag med i fågelklubben däruppe. Det var ett sätt att komma ut, jag hade inte bil, säger hon.

Hon tror att det ska gå att locka yngre och få en radikal sänkning av medelåldern.

– Jag tror att de yngre hittar sin egen väg. Just att vi har artportalen, appar och BA-alarm. BA är alltså klubb 300, artjägare som har fokus på att se många arter på kort tid och se ovanliga fåglar.

– För dem som inte kan söka sig till kulturnöjen och stadsnöjen är det ett alternativ att komma ut.

Marie-Louise Barany är den som leder dagens exkursion. – Man behöver man inte veta allting, utan man hjälps åt under resans gång, säger hon.

Även oseriösa är välkomna

Marie-Louise Barany leder dagens exkursion. För några dagar sedan var hon här och rekade för att hitta den bästa vägen att vandra för att se flest fåglar.

– Vi turas om. Jag bor närmast Drakamöllan så då föll det på mitt lott att kalla ihop folk. Man behöver man inte veta allting, utan man hjälps åt under resans gång. En del hör bättre, andra ser bättre, några är lite snabbare och somliga är lite eftertänksamma. Så det är en bra mix, säger hon.

Även Rapphönan har märkt av att fler söker sig till dem och vill börja fågelskåda.

– Ja, det ökar hela tiden, det gör det faktiskt. Och just de som vill bli mer seriösa, om man säger så. Men man är välkommen även om man är totalt oseriös, säger Marie-Louise och ler.

Kvinnorna fortsätter framåt något hundratal meter innan alla stannar till igen.

– Det sitter en ärtsångare här. Den låter som att man skakar på ett rör med ärtor i, säger Monica.

En vecka för tidiga

Några steg senare:

– Är det koltrasten igen? Han går igång, när han börjar så är det lite gyllingvarning på honom.

Gylling, eller rättade sagt sommargylling är vad medlemmarna i Rapphönan hoppas få se. En liten gul fågel med röd näbb där hanen har svarta vingar och stjärt. Honan är mer grönbrun.

– Sommargyllingen bygger en koja, ett hängande bo. Det är en av de få fåglarna vi har som flätar sitt bo av vass och kvistar. När det torkar ser det ut som en bikupa som hänger kvar. Visslingen är lite grann som koltrastens första flöjt, men mycket högre. Den låter nästan som en djungelfågel.

Efter att ha tagit sig över den första stättan in i en stor hage går larmet igen:

– Den satte sig på tråden längre fram. Den sitter kvar!

– Ja, där sitter en piplärka! Nej, vet du vad. Jag tror att det är en trädlärka, han har hätta, han har randen i nacken och svart på vingbandet. Det går runt, han har kalott så det är trädlärka det är. Det ser ut som att han har en liten kippa, eller kalott på huvudet. Och han är lite mer kompakt, inte så långstjärtad som en piplärka hade varit, säger Monica.

En bit ner, vid bäcken som senare förvandlas till Julebodaån, går gränsen till Kumlans naturreservat.

– Där hör man näktergalstoner! Men det är taltrasten, han bara luras. Det är en nötväcka bakom oss också.

Det fladdrar till högt uppe i träden vid bäcken.

– Oj, korsnäbbar! Mindre korsnäbbar, kanske tio stycken! ropar Monica.

”Det blir en heldag. Och lägger man hela helgen på det då hinner man kanske inte städa. Middagen kommer lite sent. Och det är svårt när man har barn”, säger Monica Pedersen om fågelskådningens nackdelar.

Trädlärkan ovanligast i dag

Gruppen tar vägen tillbaka till en annan hage som går över två stättor. Här ska det bland annat finnas stenskvätta, gulsparv, rödhake, rödstjärt och ängspiplärka.

Och drygt hundra meter bort, på en stor sten, sitter en stenskvätta.

– Och där är trädlärkeljudet igen. Lull-lull-lull-lull-lull, ljudar Monica.

De tre timmarna i Drakamöllan går fort. Nu ska gruppen vidare till Ravlunda.

Vilken var den ovanligaste fågeln vi såg i dag?

– Det var trädlärkan som sjöng för oss innan när vi var uppe på heden. Vi hade hoppats på sommargylling som är en raritet, men vi var nog en vecka för tidiga.

TIPS FÖR NYBÖRJARE

Gå med i en lokal Facebookgrupp för fågelskådare.
Börja med fåglar i närområdet, få tips i Facebookgruppen ”Fåglar inpå knuten”.
Ladda ner appar för artbestämning och information, exempelvis Fågelguiden och/eller Merlin.
Kikare, för nybörjare räcker handkikare. För den mer avancerade gäller tubkikare.
Gå med i BirdLife, före detta Sveriges ornitologiska förening, för utflykter och kurser.

Fåglar som kommer tillbaka nu

Sommargylling
Svartvit flugsnappare
Törnskata
Näktergal
Ärtsångare
Lövsångare
Törnsångare
Härmsångare
Rörsångare