Sveriges skräckscenario: havererad flyktingpolitik

Uppdaterad 2017-06-15 | Publicerad 2017-06-13

Sverige och Tyskland tog emot flest antal flyktingar i EU under flyktingkatastrofen 2015 – tills den svenska regeringen bad om ”andrum”.

Nu pågår ett intensivt arbete för ett nytt asylsystem i unionen.

Här är tre möjliga scenarier – och vad några svenska EU-politiker tycker om dem.

När Sverige för två år sedan sa stopp och ändrade migrationsreglerna hade landet tagit emot 163 000 asylsökande, 12,4 procent av hela EU-antalet, på knappt ett år. Förändringen var en slags indirekt kritik mot de övriga 26 EU-länder som inte tog ett lika stort ansvar för världens flyktingar.

– Tanken var att visa att andra måste ta ansvaret, men det har inte hjälpt. Det är oerhört oroande, säger Anna Hedh, EU-parlamentariker för S.

Brakat ihop

Dublinkonventionen, som innebär att en person som söker asyl ska registreras i det första säkra land hen kommit till, hade brakat ihop. Istället kunde den som ville söka asyl ta sig hela vägen från förstaländer som Grekland och Italien till Sverige utan att registreras på vägen.

När länder som Sverige och Tyskland började protestera mot det slöts avtalet mellan EU och Turkiet, och beslutet om att omlokalisera 160 000 asylsökande.

Förra året bestämde också EU-kommissionen att Dublinförordningen måste förändras. Under våren har den därför tagit fram ett förslag om ett nytt asylsystem.

”Riskerar hela EU”

Men EU-kommissionens förslag är mycket omdiskuterat. Så snart det presenterades uppdrogs Liberalernas Cecilia Wikström att jobba för att hitta en gemensam ståndpunkt i EU-parlamentet om en ny Dublinförordning.

EU-parlamentet och ministerrådet (där Sverige representeras av S-migrationsministern Morgan Johansson) måste därefter vara överens. För att ett förslag ska gå igenom måste ministerrådet sedan rösta igenom det med kvalificerad majoritet. Och frågan är om EU-länderna kan enas om en ny asylpolitik över huvud taget, eftersom åsikterna om hur EU:s flyktingpolitik ska se ut skiljer sig åt rejält.

– Men en sak kan vi alla vara överens om: vi kan inte fortsätta som det är nu. Det är ohållbart och riskerar hela EU som projekt. Kan vi inte bygga på detta så ser inte framtiden för EU ljus ut, säger Cecilia Wikström.

Här är tre möjliga scenarier framöver:

1. Varianter av EU-kommissionens förslag går igenom:

  • EU-kommissionen föreslår bland annat en europeisk byrå för asylfrågor som ska se till att asylprocessen går snabbare, att den som missbrukar systemet (till exempel gömmer sig som papperslös) straffas hårdare, att hela EU bestämmer vilka länder som anses vara säkra att skicka tillbaka någon till.
  • Förslaget är tänkt att hindra den som får nej till asyl i ett EU-land att kunna söka asyl i ett annat land, det som EU-kommissionären för asyl, Dmitris Avramopolous, kallar ”asylshopping”.
  • Permanenta uppehållstillstånd ersätts i praktiken helt av temporära uppehållstillstånd som efter fem år kan övergå till att den asylsökande får ställning som varaktigt bosatt.
  • Går i grunden ut på att alla medlemsstater ska ta emot flyktingar, genom kvotering...
  • ...Kvotsystemet som det ser ut nu har däremot inte gett önskad effekt. Flera länder har vägrat att ta emot sin andel. Därför finns ett förslag om att de medlemsländer som inte vill eller anser sig kunna ta emot flyktingar kan betala en summa pengar per person som man inte tar emot.

Åsikterna från två svenska EU-parlamentariker visar hur splittrad synen är mellan EU-länderna och de olika partigrupperna som de är organiserade i:

– Förslaget från EU-kommissionen är för mig helt oacceptabelt. Det innebär en förstärkning av en fästning Europa-politik för att stänga folk ute och inte kunna få sin asyl prövad i Europa, säger Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet.

Även Malin Björks raka motpol, Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Kristina Winberg, är kritisk mot förslaget, men av helt andra anledningar.

– Jag tror inte på kvotsystemet, att man tvingar länder att ta emot flyktingar. Det måste varje land få avgöra på nationell nivå. Jag tror inte heller på ekonomisk bestraffning på den som inte går med på tvångsfördelning, säger hon.

2. Vissa förslag om en ny asylpolitik går igenom:

Cecilia Wikströms förslag som är tänkt att ena Europaparlamentets ledamöter när man sedan möter ministerrådet går i stora drag ut på:

  • Att kvotsystemet som även EU-kommissionen föreslagit baseras på ett lands bruttonationalinkomst och folkmängd.
  • Att det land som inte tar emot sin kvot istället för att betala böter får ett minskat bistånd från EU-fonder.
  • Att medlemsländer med yttre gränser ansvarar för att registrera flyktingar (likt EU-kommissionens förslag).
  • Att registreringsprocessen för den som söker asyl sker genom att ett slumpmässigt valt EU-land behandlar registreringen.

Wikström har fått omkring 1000-talet ändringsförslag, och säger att hon tror att hon kan övertyga sina kollegor i parlamentet om en kompromiss. När det sedan kommer till varje lands ministrar ser det mörkare ut.

– Där krävs en mindre jordbävning. Ministerrådet har ingen gemensam ståndpunkt just nu, säger hon.

Utöver delen om Dublinförordningen finns också flera andra förslag i det nya asylpaketet.

  • Bland annat arbetar Malin Björk (V) på ett förslag till förordning om säkra och lagliga flyktvägar för EU-parlamentet:s del, där hon föreslår omflyttning av kvotflyktingar från flyktingläger runt om i världen.
  • Bodil Valero (MP) arbetar också med bland annat ett direktiv om humanitära visum som en person i så fall skulle kunna söka på exempelvis en EU-beskickning, istället för att färdas på farliga vägar som över Medelhavet.

3. Ingen överenskommelse - bara nödåtgärder

I parlamentets korridorer talas det redan om att det kan bli för tufft att lyckas baxa igenom ett nytt asylpaket, eftersom det förra godkändes så sent som 2013. Det skulle innebära att den tidigare Dublinförordningen står fast.

I stället tror många att slutresultatet blir fler av de nödåtgärder som EU vidtagit efter det ökade antalet flyktingar som kom till unionens länder 2015. Några av de åtgärderna:

  • Avtalet med Turkiet om att omplacera flyktingar
  • Ökat europeiskt gräns- och kustbevakningssystem
  • Samtal med ledare i Libyen för att ”ta tag i grundorsaken till migration”.

En bromskloss som ofta tas upp är de så kallade Visegradländerna, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, som på olika vis tydliggjort att man inte vill ta emot flyktingar eller migranter. Andra medlemsstater som motsätter sig ett nytt regelverk kan göra gemensam sak med dem för att stoppa omröstningen.

Men från svenskt håll finns också en slags motsatt rädsla.

Om Sverige som tidigare utmärkt sig som ett generöst flyktingland går med på migrationsregler som är mindre generösa än de tidigare varit innebär det att den miniminivå den svenska regeringen valde när man satte ner foten 2015 förblir fast.

På Socialdemokraternas kongress förordade många i partiet att man skulle gå tillbaka till den tidigare asylpolitik som landet hade före den så kallade flyktingkrisen, säger Anna Hedh.

– Att tvinga alla att ha samma regler och samma nivå på mottagandet innebär att det svenska perspektivet möts med Ungern och Polens syn på flyktingpolitik. Då kan Sverige aldrig gå tillbaka till de humana flyktingregler som vi hoppats på att kunna göra, säger hon.

SE OCKSÅ: Flyktingar och asyl – så funkar det