Lever med svår smärta i pandemins vårdköer

Operationsavdelningarna i landet är inte uppe i full kapacitet – köerna växer fortfarande.

– Jag klarar en timme i trädgården sen får jag lägga mig på golvet och skrika ut min smärta, säger Peter Christensen med utslitna höfter.

– Man vill se ljuset i tunneln, men det får man inte se förrän man får operationstiden. Den är lång den där tunneln, säger Peter Christensen från Karlskrona, en av dem som levt länge med smärta i väntan på operation.

Han är 65 år och har haft värk i 15 års tid. Det började med att det stramade ned längs ena benet. Höftlederna visade sig vara utslitna. Peter Christensen började halta men försökte hålla i gång med cykling, promenader och löpning. Tills för två år sedan.

– Då havererade det. Jag fick jättesvårt att gå, jag hade så ont på natten att jag inte kunde sova, säger han.

Bara Rumänien sämre

Antalet operationer som utförs i Sverige låg förra veckan på 87 procent av vårdens totala kapacitet, enligt siffror från svenskt perioperativt register (SPOR).

– Ska vi beta av köer behöv er vi ligga på 105 procent, dit har vi inte kommit, säger Gunnar Enlund, biträdande registerhållare på SPOR.

Konsekvensen av det är att köerna inte minskar utan ökar.

Innan pandemin bröt ut var operationsköerna i Sverige redan näst längst i Europa, endast Rumänien var sämre, enligt Euro Health Consumer Index.

I december 2019 väntade 126 000 personer på operation. I januari 2020 hade antalet ökat till 133 000. I januari 2021 låg antalet som väntar på operation kvar på 133 000 personer. Dryga halvåret senare, i augusti 2021, har antalet vuxit till 170 510 personer, enligt Väntetider i vården.

Utöver att många tusen fler väntar på operation, så utförs färre operationer nu än samma period 2020 och 2019. Enligt Gunnar Enlund ett tydligt tecken på att sjukhusen nu förlorar personal.

37 000 fler

– I dag finns inte så många covidpatienter på iva längre, så nu borde vi vara tillbaka på nivån för 2019, men vi är inte det. Jag kan inte hitta någon annan förklaring än personalbrist. De som är på plats jobbar lika bra som innan, kanske lite mer. Vi jobbar extra på kvällar och helger men trots det kommer vi inte ikapp, säger Gunnar Enlund.

Bristen på operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor – och även narkosläkare – gör att operationssalar inte kan hållas öppna för att det saknas personal att bemanna dem med.

– Vi har en personal som är trött. Många har slutat, många är sjukskrivna och många söker sig därifrån, säger Gunnar Enlund som också är överläkare inom anestesi-, operation- och intensivvård vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

I juli 2020 fick Peter Christensen sin remiss, operationen bokades till december 2020. Då skickades han hem med för högt blodtryck och fick vänta till april 2021. Nu den 25 oktober är det dags för operation av höft nummer två.

Eländig gubbe

– Från att jag fick remissen har det gått ett år och fyra månader totalt. Utan pandemin hade det gått på halva tiden, tror han.

– Det känns som att man bara ser ett knä eller en höftled. Hela jag, mina vänner och min familj – alla påverkas av eländet med den här gubben, säger Peter Christensen.

Från vårdens sida hade han önskat sig bättre information för att slippa ovissheten.

– Man kan ringa till ett köhanteringssystem, men de har ingen information. De kan inte säga någonting, men så plötsligt finns en operationstid. Man ska ju kunna planera sin tillvaro och sitt liv också, säger han.