Läraren Joannas vän dog i attacken: ”Varför han?”

Såg smällen genom sitt fönster: ”Människor sprang”

Natalia Kazmierska

PRZEWODÓW. Plötsligt blev byn vid världens ände alltings mitt.

Polskaläraren Joanna Maguś såg explosionen från sitt eget vardagsrumsfönster. Sedan förstod hon att vännen Bogdan omkommit – dödad av ett krig som inte ens var hans.

– Vi är ett litet samhälle, när något händer drabbar det oss alla, säger hon.

Blåljusen blinkar i kolsvart mörker. Przewodóws enda gata har inte ens någon belysning. Men inne i skolan lyser det, här finns bilder på höstlöv och dansande pennor, värme och gemenskap.

I matsalen sitter Halloween-pynten fortfarande kvar.

– Skolan är centrum i byn, här samlas vi alltid. Skulle inte skolan finnas så skulle detta samhälle gå under, säger rektor Ewa Byra.

Runt 70 elever upp till 15-årsåldern går här till vardags. Nu är det hit byborna kommer för att dela sorgen och oron. I dag har undervisningen varit inställd. Psykologer har varit på plats. En av de avlidna männens fru arbetar i dessa gröna korridorer, som städerska. Polskaläraren Joanna Maguś förlorade sin goda vän i raketattacken. Bogdan, vars barn hon själv en gång i tiden har undervisat här.

– Varför han, tänkte jag. Men vi skulle känt oss lika bedrövade om det vore någon annan, säger hon.

– Han var en underbar människa, som alltid hjälpte alla. Någon man alltid kunde räkna med.

Joanna hade just kommit hem från jobbet när hon hörde en fruktansvärd smäll utanför huset. Svart rök bolmade upp från jordbruksmarken intill. Genom fönstret såg hon hur människor sprang, elledningar började brinna.

– Jag förstod att något hemskt hade hänt. Men aldrig trodde jag att det skulle ha något med kriget i Ukraina att göra.

Kriget har varit deras granne länge nu.

Inte så att vi har vant oss, förklarar Joanna. Det gör man inte. Men kriget är något som bara är och finns där.

Gränsen är bara några kilometer bort.

Ett dygn efter att Przewodów drabbades av detta krig som de inte ens deltar i, beskriver Joanna paradoxalt en känsla av trygghet.

Alla dessa statliga myndighetsbilar som nu far omkring på bygatan.

Polis och räddningstjänst som åker in och ut ur mörkret.

– Man känner plötsligt att samhället finns även här, vid världens ände. Vi brukar säga så här i trakterna, säger Joanna Maguś och ler lite.

– Det här är ett ställe väldigt, väldigt långt borta.

Nånstans där ute finns det där mystiska, ofattbara, som fick omvärlden att hålla andan för en stund. Som fick CNN-ankare att snabbträna på att uttala Przewodów rätt.

Men i morgon är en vanlig skoldag.

Barnen kommer tillbaka till sina böcker, pumpa-girlanger och klassrum och Joanna kommer att vara där.

Lärarna har pratat mycket om hur de ska bete sig gentemot barnen framöver. Joanna Maguś säger att de måste förmedla det polska myndigheter försäkrat dem, att allt är lugnt och säkert nu.

– Vi får försöka förklara. Att det finns inga farliga människor här, de kan komma till skolan och här är vi tillsammans.