De dog innan de fick plats på äldreboende
Publicerad 2022-11-07
88-årige Ingvar Nilsson från Svedala och 84-åriga Gunhild Qvarsebo från Stockholm hade båda en önskan om att få en plats på ett äldreboende.
De hann dö innan önskan uppfylldes.
Här berättar anhöriga om deras sista tid och kampen för ett boende.
Tidigare har Aftonbladet skrivit om 86-åriga Signild Wallströms kamp för att få plats på ett äldreboende. Hon dog innan ett boende beviljats.
Att det kan vara svårt att få plats på ett äldreboende är inget nytt fenomen. Redan 2018 dog 84-åriga Gunhild Qvarsebo i sjukdomen kol. Då hade hennes anhöriga kämpat i nästan två år för att hon skulle få en plats på ett äldreboende. En tid som var ångestfylld och otrygg för Gunhild.
– Hon ringde till mig och skrek och grät på samma gång. Hon kunde inte förstå att hon hade betalat skatt i 40 år och nu inte fick någon hjälp, säger Gunilla Qvarsebo, dotter till Gunhild.
Gunhild hade tidigare en karriär som skådespelerska och var anställd vid Norrköping-Linköping stadsteater. 2010 drabbades hon av sjukdomen kol.
Svårt att andas
Under 2017 hade Gunhilds kol försämrats avsevärt – hon låg på grad fyra av en 1 till 4-gradig skala. Det gav henne lufthunger vid minsta ansträning.
– Hon ville så gärna komma till ett serviceboende med personal. Där hon kunde ringa på en klocka när hon fick svårt med andningen, säger Gunilla Qvarsebo.
Stadsdelsförvaltningen i Farsta ansåg att det räckte med hemtjänst. I beslutet anges följande skäl för avslag: ”.. då det stöd och omvårdnadsbehov som idag föreligger bedöms kunna tillgodoses i ordinär bostad och hemtjänstinsatser och social dagverksamhet.”
Gunilla hjälpte sin mamma att överklaga till både Förvaltningsrätten och Kammarrätten men trots flera läkarintyg, från bland annat överläkare i lungsjukdom som vittnade om svår sjukdom, blev det nej.
Gunilla har en teori om att man hängde upp sig på det första avslaget. Första gången Gunhild sökte en plats på äldreboende, i detta fall ett serviceboende för personer med lägre omvårdnadsbehov, var när hon blev vräkt 2016 från sin bostad i Norrköping. Detta då alla lägenheter skulle omvandlas till bostadsrätter. Gunhild ansökte vid det tillfället om att få komma till ett serviceboende i Stockholm – för att vara nära anhöriga.
– När kommunen sagt nej första gången så var det bara som om det gick i repris och de plankade av det första avslaget. Trots att mammas kol hade blivit sämre.
Efter ett halvår lyckades Gunilla hitta ett andrahandsboende på Blocket, med delat kök och badrum, i utkanten av Stockholm. Tiden där blev besvärlig för Gunhild och hon fortsatte att kämpa för att få komma till ett äldreboende.
– Hon förstod sitt behov och hon blev bara mer ångestfylld, orolig och ensam, berättar Gunilla.
Sjukhuset: ”Inte kloka”
Till slut lyckades Gunilla få en plats på ett seniorboende på Norrmalm till sin mamma. Det var ett vanligt hyreshus för äldre men den stora fördelen var att Gunilla kunde hälsa på oftare. Där bodde Gunhild sina sista tre månader i livet men kände sig fortfarande otrygg.
Den 15 juni 2018 dog Gunhild.
– Den sista tiden åkte hon in och ut på sjukhus för att få syrgas. På sjukhuset tyckte de inte att kommunen var riktigt kloka i huvudet, säger Gunilla Qvarsebo.
Gunilla Qvarsebo är ledsen över att hennes mamma inte fick en plats på ett serviceboende och kunde känna sig tryggare hennes sista tid.
– Hon var döende ändå fick hon inget boende. Det är obegripligt, säger Gunilla Qvarsebo.
Aftonbladets granskning visar också att även många som beviljats äldreboende får vänta länge. Under 2021 fick 3032 personer som beviljats en plats vänta längre än tre månader.
88-årige Ingvar Nilsson från Svedala var en av dem som köade för en plats på ett äldreboende under 2021. Han avled 25 januari i år – utan att ha fått en plats.
Ingvar Nilsson hade haft ett aktivt liv som lantbrukare och dessutom arbetat som lantbrevbärare i 30 år. På ålderns höst bodde han i en egen lägenhet och hade hemtjänst.
I hemtjänstens utredning om Ingvars behov och mående skriver man under hösten 2018 att han har blivit sämre. Han klarar inte av att ta mat till sig själv. Han har svårigheter att ta sig till toaletten och det är förenat med fallrisk. Ibland händer det att han inte hinner fram i tid.
”Skriker och jämrar sig”
Ingvar beviljas hjälp med toalettbesök fyra gånger om dagen – på fasta tider.
När Roger Rosensö, Ingvars son, besöker honom den 8 november förstår han att något är väldigt fel.
– Han ligger och skriker och jämrar sig. Bara han ska röra en arm så har han så ont i ryggen att han håller på att smälla av, säger Roger Rosensö.
Roger frågade hemtjänsten vad som hade hänt och ska då ha fått förklaringen att man hittat Ingvar på golvet två dagar tidigare. Då hade man lyft upp honom i sängen igen. Roger ifrågasatte varför hemtjänsten inte hade larmat en ambulans.
– De ville inte larma ambulans. De sa att det fick jag göra själv i så fall, säger Roger.
Låg med bruten rygg
Roger ringer då en ambulans och när Ingvar röntgas på sjukhuset visar det sig att han har en fraktur i ryggen – en kotkompression.
Under 2021 får Roger Rosensö larma ambulans själv tre gånger för att hans pappa behöver akutvård. Detta trots att hemtjänst besöker Ingvar flera gånger om dagen. Vid ett tillfälle har Ingvar blodförgiftning. Något som Sydsvenskan har skrivit om tidigare.
Efter fallet är Ingvar mycket sämre och har en stark önskan att komma till ett äldreboende. Han är nu sängliggande hela dagarna och känner sig rädd och ensam.
I utredningen står det att Ingvar önskar få ”vara i en omgivning som känns varmare och trygg.”
– Han låg bara ensam i ett mörkt rum, säger Roger Rosensö.
Vid denna tidpunkt har Ingvar börjat se syner och sjukvården misstänker en begynnande demens. En sjuksköterska skriver i journalen att ”hemsituationen är ohållbar”. Roger Rosensö och hans fru Heidi kämpar med näbbar och klor för att Ingvar ska få komma till ett äldreboende. Detta då de märker att hemtjänsten inte klarar av att uppfylla hans omvårdnadsbehov.
– Sista tiden kunde han inte ens larma själv. Han visste ens att han hade ett larm på armen, säger Heidi Rosensö.
Den 8 december beviljas Ingvar Nilsson till slut särskilt boende. Handläggaren skriver att: ”beslutet kommer verkställas så snart en ledig plats finns tillgänglig”.
Men det finns inga lediga platser.
Heidi Rosensö har flera samtal med kommunen om situationen. Hon påpekar att de måste köpa en plats på ett äldreboende i en grannkommun. För Ingvar kan inte bo kvar hemma.
Efter en sjukhusvistelse i januari får Ingvar Nilsson klartecken för två veckor på ett korttidsboende. Dit kommer han den 7 januari. Ingvars tillstånd försämras under tiden på korttidsboendet.
– Han hade gått in i dödsskedet. Han var insjunken och grå i ansiktet, säger Heidi Rosensö, Ingvars svärdotter.
Skulle skickas hem – dog
Den 24 januari hålls ett vårdplaneringsmöte på korttidsboendet. Eftersom Roger Rosensö är på resa med sitt arbete närvarar hans fru. Under mötet ska handläggaren, enligt Heidi Rosensö, ha uttryckt en möjlighet att skicka hem Ingvar till lägenheten igen.
– Under mötet säger jag så här: ”Nu måste du väl ändå hålla med om att han inte kan åka hem igen?”. Då säger hon: ”Det kan man inte veta. Blir han friskare så kan han komma hem”.
Heidi Rosensö reagerade starkt på uttalandet. I rummet bredvid ligger Ingvar och, som hon uppfattar det, väntar på döden.
– Hon hade inte ens varit inne och tittat på honom, säger Heidi Rosensö.
Dagen efter dör Ingvar.
– Det byggs för lite äldreboenden i Svedala. Vi förstod efter hand att Ingvar inte skulle få någon plats och det fick han inte heller, säger Heidi Rosensö.
Roger och Heidi Rosensö har tappat förtroende för hur Svedala hanterar äldres behov. De menar att kommunen förlitar sig för mycket på hemtjänst och det fungerar inte för personer med stort omvårdnadsbehov. Båda är nu oroliga för hur det kommer bli när de själv blir gamla.
– Man är orolig och ledsen för att systemet inte fungerar, säger Roger Rosensö.