Jean, 72, fick anonymt brev med pengar efter 30 år – ”Förlåt mig”

Uppdaterad 2020-03-09 | Publicerad 2020-03-08

Den anonyma brevskrivaren bad om ursäkt efter 30 år.

Uppsalabon Jean, 72, lever livet som lycklig pensionär och spenderar mycket tid på semester i Grekland.

Innan pensionen drev han dock under flera år på 80-talet olika restauranger i Uppsala.

En av restaurangerna gjorde sig åter påmind när en anonym vädjan om förlåtelse damp ner i brevlådan i dagarna.

”Jag jobbade hos dig och gjorde några dumma saker som kostade dig några hundralappar. Ångrar detta djupt och vill nu betala tillbaka”, står det i det anonyma brevet som tillsammans med 2 500 kronor levererades till familjens hem i veckan.

Sonen Nichlas, 42, som öppnar posten åt sin pappa när han är i Grekland var den som fick föra meddelandet vidare till sin far.

– Jag blev helt paff, fotade det och skickade till pappa, han tyckte det var fantastiskt! ”Det måste vara en riktigt bra människa”, sa han.

30 år senare

Som om att en skriftlig ursäkt och ett gäng 500-lappar inte var ovanligt nog så kommer det hela också över 30 år efter oförätten måste inträffat. Det var nämligen i slutet av 80-talet som Jean och hans fru drev restaurangen Rackarbacken som brevskrivaren syftar på.

Men exakt vad den tidigare anställde ska gjort sig skyldig till vet inte Jean.

– Nej han hade ingen aning, det kan inte ha rört sig om något större. Det kan väl va nån som tagit dricks eller tagit pengar ur kassan, säger sonen Nichlas.

”Som en feelgood-film”

Nichlas tyckte det var en så fin gest att han ville dela med sig av den på sociala medier.

Vad de ska göra med pengarna vet varken Nichlas eller Jean. Pengarna ser inte ut att spela någon större roll. Den största behållningen de fått av brevet verkar istället vara den fina gesten. Och om brevskrivaren ser den här artikeln så vill de skicka ett tack tillbaka.

– Vi vill väl hälsa det som pappa sa, det var en fantastisk gest. Det är en bra människa som vill lätta sitt samvete efter 30 år. Nu har jag inget liknande gest jag kan göra själv, men man känner ju för att göra något motsvarande, det är som en feelgood-film, man mår ju bra, säger Nichlas.