Natalia tvingades stjäla mat som barn – nu är hon fattigas ljusbärare
Publicerad 2018-12-12
När Natalia Bosak var fyra år gammal tvingades hon stjäla mat för att hon och hennes syskon inte skulle svälta. Nu hjälper hon själv fattiga familjer i nöd genom sin organisation Donationer i Malmö. Och belöningen har blivit en kröning till Lucia.
– Jag blev så glad att jag bara skrek. Jag kunde inte tro att det var sant, säger Natalia Bosak.
Malmös Lucia väljs inte utifrån utseende eller sångröst. Det ska istället vara en person som gjort goda gärningar för andra. I år föll valet på en riktig vardagshjälte – Natalia Bosak.
Natalia Bosak driver den ideella organisationen Donationer i Malmö, DiM, som skänker mat, kläder och leksaker till fattiga barnfamiljer. Sedan starten 2013 har Natalia sett till att över 800 familjer fått ett drägligare liv. Allt började med att hon var aktiv i en annan välgörenhetsorganisation och en dag fick lämna över en gåva till en familj.
– Den responsen jag fick vid mötet med familjen var enorm. Det ville jag få uppleva igen och därför startade jag en egen organisation, säger Natalia Bosak.
Föräldrarna var missbrukare
Men Natalias lust att ge väcktes mycket tidigare. Det är ett arv från en svår barndom i Polen där hon själv levde i en fattig familj.
– Jag var tre-fyra år gammal när jag fick börja snatta mat. Mina föräldrar kunde skicka mig till affären med för lite pengar – eller ibland inga alls – så då fick jag snatta istället, berättar hon.
Föräldrarna var missbrukare och det var upp till Natalia att ta hand om sina två småsyskon. Vid nio års ålder blev hon och syskonen adopterade av en svensk familj. Familjen hade det gott ställt – trots det kunde Natalia inte bryta vannan att stjäla mat. Rädslan för att svält hade satt djupa spår i själen.
– Jag hamstrade mat under sängen. När adoptivföräldrarna kom in och lyfte på lakanen hittade de både ny och gammal mat som vi inte hade ätit upp dagen innan. De förstod ingenting och blev arga på mig.
”Inget barn ska genomlida detta”
Det gick till och med så långt att Natalia stal mellanmål från andra elevers skolväskor. När läraren ringde till adoptivföräldrarna och berättade reagerade de med ilska.
– De misshandlade mig både fysiskt och psykiskt. Till slut berättade jag för kuratorn på skolan. Hon lyssnade och förstod.
Natalia hamnade på ett HVB-hem och för första gången blev hon bemött av vuxna på rätt sätt. De talade om för henne att det var fel att stjäla och att det inte behövdes. Och till Natalias stora förvåning var de inte arga. Det blev vändningen för henne.
Nu bor hon i Malmö och jobbar som mentalskötare på ett vårdboende i Köpenhamn. Fritiden ägnar hon åt insamlingen.
– Det är mitt sätt att betala tillbaka till samhället. Inget barn ska behöva genomlida det jag har varit med om.
Ger ringar på vattnet
Hjälpen går till så att familjer får ansöka på en blankett och sedan gör organisationen ett urval. Inte sällan blir Natalia hembjuden till familjer som vill visa hur illa situationen är.
– De öppnar de tomma skåpen i köket. Det händer att det bara finns en burk majs kvar och att barnen får äta ett par tomater till middag. Sedan får de vänta med att äta tills det är mat i skolan nästa dag, säger hon och fortsätter:
– En del har inte råd med vinterkläder och barnen får gå till skolan i något tunt. Det är hemskt att se.
Ofta handlar det om familjer i akut kris. Föräldrarna har blivit utförsäkrade eller väntar på beslut från försäkringskassan eller socialen. Det är inte ovanligt att man har tagit dyra lån och hamnat i en skuldknipa.
Natalia är noga med att inga pengar ska gå till knark eller sprit. Därför får familjerna kläder, leksaker eller presentkort i matbutik. De ska också visa upp kvitto på vad de har handlat i matbutiken. Dessutom får man bara hjälp en gång.
Gåvorna ger ringar på vattnet. De som en gång har fått hjälp i en nödsituation vill gärna ge tillbaka.
– Det händer ofta att en familj som har fått hjälp tidigare blir givare när de har kommit på fötter igen. Som ett sätt att ge tillbaka.