Prinsessan Märtha Louise om sin extra känslighet
”Innan kände jag att jag inte räckte till”
Uppdaterad 2018-03-27 | Publicerad 2017-12-18
Den norska prinsessan Märtha Louise går sin egen väg. Hon har avsagt sig apanaget och blir gärna duad.
Nu har hon skrivit en bok om att vara högkänslig.
– Tidigare kände jag ofta att jag inte passade in, säger hon.
Märtha Louise är inte särskilt prinsessig, och det är självvalt. När hon var liten tvivlade hon rentav själv på sin kungliga börd – hon gjorde som i sagan och testade att lägga en ärta under madrassen för att se om hon var en riktig prinsessa. Hon kände inte ärtan, men är ändå dotter till kung Harald V och drottning Sonja, syster till kronprins Haakon.
– Jag försöker leva ett så normalt liv som det bara går, säger hon.
I boken ”Född sensitiv” beskriver hon hur hon ofta kände att hon inte räckte till. Hon upplevde att hon inte hade någon uppgift i livet.
Boken har hon skrivit ihop med vännen och kollegan Elisabeth Nordeng, som också är högsensitiv. Högkänslighet eller HSP, High sensitive person, är ett medfött drag i personligheten som anses drabba 15–20 procent av befolkningen.
En högkänslig person känner av sinnesintryck mer än andra, på gott och ont. Buller, stress och dåliga stämningar går rakt in – å andra sidan även musik, naturupplevelser och andra av livets njutningar.
Hur var det som barn att vara högkänslig och prinsessa?
– Det var svårt många gånger, med all uppmärksamhet. Som första skoldagen, när det var fullt av journalister. Allt privat blev offentligt. Att få kritik kan vara extra besvärligt som högkänslig, och jag fick det dessutom från media hela tiden.
I boken skriver hon öppenhjärtigt: ”Jag hade en grundläggande känsla av att jag inte var tillräckligt bra för prinsessrollen. Jag hade inte förtjänat den status som rollen gav. ”
Vad innebar insikten om att du är högkänslig?
– Det var en aha-upplevelse. Jag har vetat hela livet att jag inte är som de flesta andra, att jag blir snabbare sliten i vissa sammanhang. Som exempel kan jag bara shoppa i en galleria i 40 minuter, sedan måste jag bara ut. Innan forcerade jag mig själv mycket, men nu vet jag att jag måste ha ”laddtid” då jag är för mig själv. När jag var yngre visste jag inte hur man stängde av.
För att få mental påfyllning gillar Märtha Louise att rida och vara i stallet, att vara i naturen eller hemma och lyssna på musik eller göra absolut ingenting. Elisabeth laddar genom att vara i fjällen eller med sina hundar.
– Jag har många gånger fått höra att jag känner för mycket, överdriver och borde ta mig samman, säger Elisabeth.
– Ja, den där överstimuleringen kan komma i de mest vardagliga situationer, sådant som andra tar lätt på. Man vill bara sätta sig och gråta. Men nu vet jag att jag inte är tokig, utan högsensitiv, säger Märtha Louise.
Vad är positivt med att vara högkänslig?
– Jag blir väldigt berörd av vackra saker, konserter, teater och film. När 3D-glasögonen kom förstod jag inte varför – så hade jag ju sett film hela livet, säger Märtha Louise och skrattar.
– Och eftersom man känner av stämningar så bra är det lätt att finnas där för andra som behöver.
Periodvis har Märtha Louise varit ordentligt i hetluften för sina livsval. Hon gifte sig med författaren Ari Behn och genomgick en skilsmässa 2016. Hon har skrivit en bok om änglar (som hon absolut inte vill prata om nu, eftersom det kan ta fokus från högkänsligheten menar hon) och hon och Elisabeth driver företag om personlig utveckling. Inte precis något som förväntas av en kunglighet.
Vad är det som fått dig att gå din egen väg?
– Många olika saker. Mina föräldrar sa alltid att jag måste vara sann mot mig själv. Och jag har sökt mycket: Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Jag har gått kurser i personlig utveckling. När jag lärt känna mig själv bättre blev jag mindre villig att kompromissa.
Som hon skriver i boken om när hon var yngre: ”Hela livet hade jag byggt min roll utifrån vad alla andra hade sagt och förmanat mig.”
Nu är det annorlunda. Prinsessan beskriver det som att hon lärt sig bry sig mer om vad hon själv mår bra av, i stället för att känna in andras känslor hela tiden.
Både hon och Elisabeth har barn som är mer eller mindre högsensitiva. De tycker att det är vettigt att prata med barnen om vad det innebär.
– Som vuxen finns ett ansvar för att se till att barnen inte blir slitna. Och att inse när de behöver lugn och ro för sig själva, och inte vara med kompisar och ha aktiviteter hela tiden, säger Elisabeth.