Nämndemannasystemet är genant för Sverige

Oacceptabelt att SD-nämndeman tog ställning i förväg

En sverigedemokratisk nämndeman bestämde sig i förväg för att flygaktivisten Elin Ersson var skyldig.

När ska riksdagen göra någonting åt det eländiga systemet med politiskt tillsatta domare?

Den unga kvinnan dömdes för några veckor för brott mot luftfartslagen för sin protest mot att en man skulle utvisas till Afghanistan.

Härom dagen avslöjade Svenska Dagbladet att en av nämndemännen redan i somras kallade Ersson för ”brottsling” på Facebook.

Det är illa. Misstänkta personer ska i en rimligt fungerande rättstat anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Och en grundläggande mänsklig rättighet är att ställas inför domare som är neutrala och objektiva och inte har bestämt sig i skuldfrågan i förväg.

Annars finns det ingen anledning att över huvud taget hålla rättegångar.

Denne nämndeman, inte helt överraskande förordnad av Sverigedemokraterna, utmärkte sig även i domen. Ersson dömdes till 60 dagsböter, ett rimligt och väl avvägt straff för ett brott som i lagen inte anses vara värre än snatteri, men han anmälde skiljaktig mening.

Nämndemannen krävde fängelse med motiveringen att aktionen var ”en i förväg planerad manifestation som varit ett led i en politisk verksamhet”.

Elin Ersson.

Att denne amatördomares syn på adekvat straff för aktivisten är ideologiskt betingad borde inte gå att förneka ens på de skräp till sajter som numera med en slarvigt förskönande omskrivning kallas alternativa medier.

Människor som begår brott ska dömas till det straff som lag och praxis stipulerar, inte vad domare utifrån sin politiska uppfattning tycker. Att denna självklarhet ens ska behöva påpekas är inte smickrande för nuvarande rättssystem.

Men det handlar inte bara om sverigedemokrater. Det hade varit lika illa om en nämndeman från Miljöpartiet velat frikänna Ersson av ideologisk övertygelse.

Detta fall är ett osedvanligt tydligt exempel på bristerna med politiskt tillsatta domare. Det är dessvärre dock inte en isolerad händelse.

En studie gjord vid Handelshögskolan i Göteborg med 950 domar som underlag visade att risken för att en person med ett arabiskt-klingande namn ska fällas ökar med 17 procentenheter om en sverigedemokrat är en av domarna.

Om nämndeman utsedd av Vänsterpartiet var inblandad ökade sannolikheten för fällande dom i fall där offret är en kvinna med 14 procentenheter.

Och en undersökning vid Uppsala universitet visar att sverigedemokrater i migrationsmål är måttligt intresserade av att ändra avslag till bifall, medan kristdemokrater är påtagligt förtjusta i att göra det.

I princip alla jämförbara länder har system där allmänheten på ett eller annat sätt är delaktig i den dömande verksamheten. Det är en god ordning. Domstolarna ska inte vara en intern angelägenhet för juristerna.

Men de flesta andra demokratier har också vett nog att inskränka politikernas makt till att stifta lagar och hålla dem så långt från dömandet som möjligt. Politiska domar är sådant som länder med mindre trevliga regimer ägnar sig åt.

Nämndemannainstitutet måste göras om. Nuvarande system är genant för Sverige.