Skadorna vi inte pratar om - och som vården missar

Mary Mårtensson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-07-05 | Publicerad 2016-07-04

Vi granskar vården av förlossningsskador i tre dagar

De är skadorna vi inte pratar om.

Som sjukvården missar.

Som vården nonchalerar.

Som forskarna struntar i.

Och som kvinnorna skäms för.

Vi talar om brustna muskler.

Om spruckna underliv.

Om smärta, inkontinens, förlorad livsglädje och om kvinnor som lider i det tysta.

Vi talar om förlossningsskador.

Det är 2016 och vi har mycket att vara stolta över. Vi kan laga hjärtan, transplantera organ, rädda livet på döende - och återuppliva redan döda.

Men vi kan uppenbarligen inte laga trasiga underliv.

Det är dags nu.

Dags att sluta tiga. Sluta skämmas. Börja forska. Och börja tala öppet om det som drabbar så många kvinnor. Därför bryter mammorna isen nu.

Det är hög tid att ta förlossningsskadorna på allvar.