Så här ser livet ut – ett krig och en flykt senare
Det poppade upp en friend request på Facebook.
Ett namn jag inte kände igen.
Jag klickade på profilbilden och möttes av två ögon jag sett ett dygn tidigare.
Men något var annorlunda.
Pojken på fotografiet var glad. Han var utomhus i solen och hans fötter var snörade med rollerblades. Han tittade in i kameran, log. Bilden var tagen den 5 april i år.
En annan tid, ett annat liv.
Några timmar tidigare hade samma ögon berättat en annan historia.
De var fyllda av skräck när de sökte min blick.
Jag log mot honom, lade en hand på hans axel och sa att allt skulle ordna sig, även om jag inte riktigt visste om det var sant.
Han var genomblöt av havsvatten, hade kräks på sin tröja. Jag vet inte om det var hans eller någon annans. Det låg spyor mest överallt. Det blir ju lätt så när vågorna är höga och båten du färdas i gör 40 knop och du samtidigt är skräckslagen efter att ha flytt för ditt liv.
Jag fortsätter att läsa om honom. Får reda på att han är arton år gammal, fyller 19 på måndag. Han har en vän som är med på många bilder. De har båda välfönade luggar som är i paritet med de på pojkbandsidoler.
Jag noterade inte hans lugg när han satt där under den stjärnklara himlen. Jag tänkte mer på de rädda ögonen.
När jag kom med bubbelplast till männen var han den enda som log. De andra var för svaga, för uttorkade, för upptagna med att gråta. Jag gestikulerade för att visa att det hjälpte bra mot kylan. Han nickade och lät mig vira in honom.
Alla hans tillhörigheter låg i en svart ryggsäck, lika genomdränkt som han. Jag funderade på vad han hade i den, kom mig aldrig för att fråga.
Istället satt vi där, tysta under en stjärnklar himmel och färdades genom natten. Sjöräddaren Fredrik. Jag. Pojken.
När han klev av båten log vi mot varandra, jag antog att jag aldrig skulle se honom igen. Tills en gladare version av honom dök upp på min skärm.
Jag bläddrar runt bland hans bilder och kommer på mig själv med att undra vad jag själv gjorde i april. Inser att det garanterat finns bilder på mig där jag ser lika bekymmerslös ut som han gjorde då.
Och så vet jag hur hans ögon ser ut nu, i november.
Kriget kommer till vanliga människor.
Som för några månader sedan poserade glatt på Facebook.