Politikernas fel att poliseleverna är för dåliga

Många poliselever är för dåliga, avslöjar 200 sekunder i dag.

Ansvaret bär de politiker som de senaste åren har ägnat sig åt en lika populistisk som oseriös auktion.

En elev körde på en fotgängare och skällde sedan ut den påkörde i stället för att undersöka om hen blivit skadad.
En annan låste in sig i bilen medan kollegan utanför slogs för sitt liv.

Åter en visade förtjusning i att benämna misstänkta personer ”horungar”.

Det här var bara några fall ur Aftonbladets 200 sekunders senaste granskning.

Listan på exempel på den bristande kvaliteten på anmärkningsvärt många adepter till Sveriges största och viktigaste myndighet går dessvärre att göra betydligt längre än så här.

Sedan 2015 har 40 polisstudenter blivit påkomna med att fuska och ändå fått stanna kvar. Under samma tid blev 37 elever utkastade från skolan och 104 aspiranter underkändes.

Och då har jag inte ens nämnt larmet för några månader sedan om figurer som inte visste vad de har för personnummer och stjärnan som under en övning sköt ett fyllo som vägrade lämna ifrån sig flaskan.

 

”Politiskt ansvarstagande är en nåd att stilla bedja om. Politiker som inser vad som behövs.”

Hur blev det så här eländigt?

Ett svar är att medan Duplantis hela tiden lägger ribban på högre höjder har rikspolisledningen gått i motsatt riktning.

Att de fysiska kraven för antagning sänktes 2014 är möjligen inte hela världen i en tid då vi behöver poliser även av en annan sort än sådana som mest för tankarna till Belgian Blue.

Mer bekymrande är att kreativa reformer av begåvningstestet åren 2016 och 2022 har lett till att den ribban har sänkts markant.

Det finns ingen anledning att överdriva, jollrande våldspsykopater sorteras fortfarande (i regel) bort, men sänkta krav får givetvis konsekvenser.

Följande kan dock inte nog understrykas:

Försämringarna ska ses i ljuset av den politiska tävling om fler poliser och utbyggd myndighet som har pågått i flera år.

Minns ni hur det lät 2017?

– 2 500 nya poliser, ropade Liberalerna.

- 5 000, höjde Moderaterna till.

– 7 000, röt SD.

Sedan kom Socialdemokraterna i form av dåvarande inrikesminister Anders Ygeman och stängde auktionen med 10 000.

”Minns att antalet poliser växte med 4 000 under alliansens tid utan att uppklaringsprocenten blev ett dugg bättre.”

 

Ingen lyssnade på ledarna för polisskolorna, som slog larm om att det inte går att starta nya utbildningar med bibehållen kvalitet för så stora kullar så snabbt och som varnade för att enögd satsning på fler elever kunde försvåra polisens jobb.

Jag höll på att bli gråhårig av den politiska idiotin på den tiden. Men i efterhand känns det som en idyllisk epok.

Det var ju bara några dagar sedan som den socialdemokratiska ledaren Magdalena Andersson sockrade sitt valfläsk med extra allt och trumpetade ut att de polisanställda ska växa från dagens drygt 34 000 till 50 000.

Ja, kära någon.

Visst, antalet poliser behöver bli fler. Antalet civilanställda utredare behöver bli fler. Myndigheten behöver växa.

Men det är för det första banalt att tro att saker och ting med någon slags automatik blir bättre bara för att nya miljarder hälls in i utbildningarna.

Minns att antalet poliser växte med 4 000 under alliansens tid utan att uppklaringsprocenten blev ett dugg bättre.

Och det är för det andra riskabelt att sätta ett starkt politiskt tryck av det här slaget på myndigheten.

Det är inte det minsta förvånande att poliser i 200 sekunders granskning vittnar om att de känner press att godkänna undermåliga elever för att kvoter och mål ska uppfyllas.

 

Politiskt ansvarstagande är en nåd att stilla bedja om. Politiker som inser vad som behövs.

• En blocköverskridande överenskommelse med fokus på långsiktiga lösningar som utöver att innehålla mål om antalet poliser även formulerar vad polisen ska ha för uppgifter och vilka olika sorters kompetenser som behövs.

• Tålamod. Satsningen på fler poliser behöver spridas ut över längre tid för bibehållen kvalitet.

• En uppvärdering av polisyrket. För många rutinerade poliser lämnar yrket. Löner och arbetsmiljö behöver förbättras.

• Inrätta en akademi för polisvetenskap. Det finns en hel del polisrelevant forskning, men mycket av den kunskapen når av en eller annan anledning inte myndigheten.

Existerar den politiska mognad som krävs för att åstadkomma någonting mer än att gapa om fler poliser?

Jag tvivlar.