Snart ingen väg tillbaka för Demirok
När Muharrem Demirok valdes till ny Centerledare var han tydlig med att han ville ompröva partiets syn på friskolor.
Därför borde det inte ha kommit som en överraskning att han lade fram just ett sådant politiskt förslag.
Trots det riktas det nu kritik mot Demirok och medlemmar vittrar blod.
Problemen dök upp snabbt för Muharrem Demirok och sammanfattas bäst med frågan - tror du att Demirok kommer att sitta kvar som partiledare fram till nästa val? Bara några veckor in i hans partiledarskap började centerpartister skruva på sig och svara: ”jag hoppas det”. Ett dåligt svar på frågan om du är en ny partiledare.
Så bråkigt som det är i Centern har det inte varit på flera år. Det bråkas om vart politiken är på väg och det bråkas om partiets ekonomi. Partiets politiker försöker positionera sig samtidigt som det tisslas och tasslas om vem som skulle kunna efterträda Demirok. En boll är satt i rullning och frågan är om den går att stoppa.
I politiken finns det ett antal problem som var för sig går att parera, men som blir ohanterliga om de dyker upp samtidigt.
Den ensamma mitten
Dåliga opinionssiffror gör ett parti grinigt. Det har gått uruselt för Centern i opinionen och det gick uruselt i valet i höstas. Sedan Demirok tog över har partiet knappt hasat sig över riksdagsspärren i mätningarna och i SCB:s stora partisympatimätning, som kom nyligen behövs inte Centern längre för att vänstersidan med Socialdemokraterna i spetsen ska få en politisk majoritet.
Den breda mitten är nu en tom, smal fåra.
Dålig opinion så här långt före ett val brukar inte vara en katastrof för ett parti, om det finns ett starkt ledarskap. Men med en nyvald partiledare som dessutom är ny i rikspolitiken saknas detta.
Lägg till att partiet behöver spara och sparka folk. Inget gör människor mer förbannade än risken att förlora jobbet.
Turbulensen i Centerpartiet visar också hur svårt det är att efterträda Annie Lööf.
Partiledaren ingen vill ha
Det var kanske en bra tid för Lööf att sluta, men det var inte en bra tid för partiet. Återväxten i partiet var nästintill obefintlig och av de tre kandidater som till slut vaskades fram var det ingen som egentligen tilltalade centerpartisterna helt och hållet.
En kandidat kunde inte svara ett rakt ja på frågan om han var beredd att viga samkönade par, en kandidat som saknade både förankring i partiet och politiska visioner. Den tredje kandidaten lät som en sosse. Det var honom de valde till slut.
Att välja det minst dåliga alternativet kanske funkar i det vanliga livet, men det funkar inte i politiken.
En kontroversiell partiledare som delar sitt parti har trots allt en klick av försvarare och vänner. En partiledare som är det minst dåliga alternativet kanske slipper fiender men en sån person har inte heller riktigt lojala vänner.
Demirok har en politisk vision där han vill föra partiet i en mer socialpolitisk riktning. Partiet däremot verkar allt mindre piggt på att hänga med.