Snart kan journalister vara terrorister
I riksdagen idag debatterades osedvanligt usla nya paragrafer, vilket i en tid präglad av undermålig lagstiftning inte säger lite.
– Vi måste ta terrorhotet på allvar, sade moderaten Mikael Damsgaard med myndig stämma och försökte se ut som att någon i plenisalen var av avvikande åsikt.
Klockan var nio på morgonen, vice talman Kenneth G Forslund hade just slagit klubban i bordet, lite formalia stökades undan, partibeteckningen på Elsa Widding ändrades från SD till ingenting, finansutskottets senaste vedermödor bordlades.
Sedan var det dags för de tre stora partiernas representanter i Justitieutskottet att med varierande grad av kreativitet och fantasi försöka vifta bort alla kraftfulla invändningar från lagkloka mot ett straffrättsligt hopkok till ännu en av alla dessa terrorlagar.
Deltagande i terroristorganisation ska kriminaliseras. Det blir brottsligt att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, laga mat eller ansvara för transporter.
Något som i förstone låter rimligt, men så luddigt som paragraferna är utformade kan den som stödjer en beväpnad frihetsrörelse som försöker införa demokrati komma att klassas som terrorism.
Det är, om inte annat, för väl att den här lagen inte fanns under 1980-talets breda svenska stöd för ANC:s kamp mot apartheidregimen i Sydafrika. Trångt hade det blivit i fängelserna.
Jurister har även påpekat att den föreslagna straffbestämmelsen är så otydlig att åtal kan väckas mot exempelvis en journalist som infiltrerat en terroristorganisation genom wallraffande.
Men vad spelade invändningar för roll en dag som denna.
– Det här är en fråga som mitt parti har drivit länge, mös Sverigedemokraten Pontus Andersson, först upp i talarstolen.
I det har han rätt. SD har tjatat och tjatat och tjatat, det politiska etablissemanget slog bakut, innan den förra regeringen med justitieminister Morgan Johansson i spetsen plötsligt tvärvände och låtsades som att det var deras idé.
U-svängen gjordes på den tiden då svenska medborgare reste till Syrien och Irak för att ansluta till IS, men innan lagen kunde presenteras behövde grundlagen ruckas på och ett val passera.
Lagrådet, bestående av högt uppsatta jurister vars uppgift är att analysera kvaliteten på lagförslag, har strimlat den färdiga produkten sönder och samman.
”Slutsatsen blir att förslaget inte i nuvarande skick bör läggas till grund för lagstiftning”, morrade de sakkunniga.
Men vänta nu, lovade inte justitieminister Gunnar Strömmer på den tiden han ännu var i opposition att en högerregering till skillnad mot sossarna skulle respektera detta Lagråd?
Visst gjorde han det, men då var då och nu är nu och är det någonting historien lär oss så är det att politiker tenderar att ha en elastisk inställning till sina löften när valet väl är vunnet.
Det finns ju, om inte annat, en despot i Ankara som måste klias under hakan.
– Regeringen har på olika sätt bemött kritiken från Lagrådet, påstod moderaten Damsgaard när det var hans tur att krångla sig upp i talarstolen.
Givetvis sade han inte ett pip om att det i själva verket handlar om ett lika kosmetiskt som oseriöst putsande som justitiedepartementet stökade undan på ett par arbetsdagar.
Sedan var det dags för socialdemokraten Anna Wallentheim att argumentera på det sätt som endast en socialdemokrat kan argumentera.
Å ena sidan är det här en produkt som grundar sig på en utredning som hennes eget parti tillsatte i regeringsställning.
Å andra sidan går det i opposition att unna sig lyxen att ta intryck av den välgrundade kritiken.
Så efter ett akrobatiskt nummer värdig en guldmedaljör i OS förkunnade Wallentheim att hennes parti i och för sig är emot lagen i sin nuvarande form, men ändå tänker göra tumme upp i voteringen.
”Det är viktigt att lagen så småningom utvärderas”, sade hon med samma trovärdighet som en fyraåring som inför en arg förälder försöker skylla det utspillda vetemjölet över hela köksgolvet på sin 17-åriga syster.
Renhåriga var endast Miljöpartiets och Vänsterpartiets talare, båda dessa partier röstar nej i eftermiddag, men vem bryr sig om dem när de stora elefanterna har bestämt sig.
Jag satt utanför kammarsalen och tittade på eländet på tv.
– Det måste vara enkelt att vara journalist på Aftonbladet. Bara att klaga på allt moderaterna gör, ljöd plötsligt en röst.
Det var twitterrabulisten och riksdagsledamoten Lars Beckman som var i farten igen.
– Jag jobbar inte på ledarredaktionen, svarade jag.
– Jag vet, skämtade bara, sa han och strosade vidare.
Nere i riksdagens foajé, Bankhallen, förberedde sig riksdagens kör för att sjunga in våren.
Sannolikt tänkte inte sångfåglarna för ett ögonblick på att det i dag är pressfrihetens dag.
I helgen stoppade SVT ett reportage av rädsla för den nyligen stiftade lagen om utlandsspionage. I eftermiddag finns en bred parlamentarisk majoritet för en bestämmelse som kan göra journalister till terrorister.
Utanför riksdagen stod en sliten äldre man med ett plakat och protesterade mot pandemins undantagslagar.
Det var lika mycket försent för honom som för denna text.