Dags för oss vuxna att ignorera högljudda barn
Att Sadiq Khan, en muslim, lätt vann borgmästarvalet i London måste göra Donald Trump och hans europeiska likar vansinniga. Väljarna lyssnade inte på den krassa kampanjen att utmåla socialdemokraten som islamistisk extremist. Tidningen Economist ser det som beviset för att den bästa protesten mot högerextremism inte är vänsterextremism - utan pragmatism. En vuxen likgiltighet.
När grottmänniskor vill prata om vem som tillhör stammen - gäspa.
När högerpopulisten har kampanjmöte och vänstern en motdemonstration - gå bara förbi och fortsätt med ditt liv.
Om den kraftigaste protesten var att höja näven, så är det nu att rycka på axlarna.
Men detta kommer att kränka många människor som investerar väldigt mycket av sin identitet i aktvism. Särskilt från vänster. När dessa människor vill guilttrippa med dig i en manifestation eller retweeta någon hashtag har du rätt att tacka nej.
Om de fortsätter och hävdar att detta är inte bara det moraliskt rätta utan även livsnödvändigt för demokratin, kan du vänligt men bestämt svara:
”Vilket utav dina narcissitiska identitetsprojekt var det du krävde mitt engagemang i? Din ’kamp’ som lustigt nog verkar handla mer om ditt personliga varumärke rebrandat som social rättvisa? Din anti-intellektualism som alltid börjar i grått ’problematiserande’ för att landa i en svartvit domarglosa typ rasist/sexist/homofob?
Vill du vara god, var det - skryt inte om det på sociala medier. Och skicka verkligen inte feta fakturor för din unika specialkompetens att se ’strukturer’ eller ’elallergiska vättar’ eller vad den senaste trendglosan är. Jag är lite upptagen av småborgerliga petitesser som att jobba, betala skatt och uppfostra barn.”
När sen en högeraktivist kommer för att klappa dig på axeln för denna starka uppgörelse med identitetspolitiska klicktivister, vänder du med samma iskalla leende och förklarar:
”Sluta. I din kränkthet för att någon var taskig mot dig på internet börjar du liera dig med människor som är uppdaterade nazister. Hej. Då.”
Det är lätt att tro att världen består av politiska aktivister just nu. Men det är som barn som härjar i gympasal. De använder akustiken till maximal effekt.
Vi vuxna måste påminna om ljudvolymen och kanske installera några trevliga ljuddämpade sammetsdraperier. Givetvis behövs politiskt engagemang i en demokrati, men för de flesta väljare räcker det att sätta sig in vid det där tillfället när vi ska välja de styrande. Vart fjärde år. Till dess gäller det att inte dras med i pubertal retorik utan vara en sann radikal - och skita i högljudda barn.
Hassan versus Schulman 1
På Twitter skärmdumpar Henrik Schyffert Calle Schulmans gullande med Linus Bylund (SD) och utser honom till den nye Birro.
Hassan versus Schulman 2
I SVT:s historieprogram ”Tänk om” påminner Fredrik Lindström om Alex Schulmans privilegierade position genom att använda honom som representant för den svenska adeln.