Det blir inget tak för vinster i välfärden

Det blir inte tak för vinster i välfärden. Det finns ingen majoritet för det i riksdagen.

Men frågan är inte död, den lever den åtminstone fram till valet. Många skulle förlora på om den glömdes.

Minns ni Vänsterledaren Jonas Sjöstedt i valrörelsen 2014? Hans krav på stopp för vinster i välfärdsföretag som drivs med skattepengar upprepades så ofta som möjligt. Det gav effekt,  två extra mandat i riksdagen kunde partiet räkna hem på valnatten.

Året innan hade Stefan Löfven (S) undvikit ett hotande nederlag på sin partikongress. Själv ville han inte ha ett vinstförbud men flera motionärer och en högljud opinion bland ombuden ville det. Resultatet blev en kompromiss (som dock aldrig genomförts). Kommunerna skulle få lägga in veto mot nya friskolor.

På den borgerliga sidan har kritiken mot alla tankar på vinstförbud varit, och är, mycket hög.

För att sätta punkt för den infekterade debatten tillsatte regeringen en utredning förra våren. Nu är den i sina tyngsta delar klar. Utredaren, förre kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu (S), föreslår ett vinsttak som i de flesta fall kommer att ligga kring tio procent av operativt kapital.

Alliansen gjorde tummen ner, vänsterpartisterna var jätteglada och vad regeringen innerst inne tyckte var inte helt uppenbart.

Men det blir inget vinsttak, i alla fall inte under överskådlig tid. De fyra borgerliga partierna liksom Sverigedemokraterna är emot det och alltså finns det ingen majoritet för det i riksdagen.

Men frågan lever, och kommer med stor sannolikhet att fortsätta leva, åtminstone fram till valdagen 2018. Socialdemokraterna är i starkt behov av en vänster-högerfråga på välfärdsområdet som de kan skrämma sina väljare med. ”Tänk så hemska moderaterna är, de vill att storbolag ska kunna göra storvinster på små barn”.

Vänsterpartiet har också intresse av att debatten lever vidare. Det har däremot inte alliansen. De skulle helst se att den snabbt försvann från bordet.

Men det finns andra, mindre konfliktfyllda, delar av utredningen som har förutsättningar att förverkligas.

Det ena är att bara juridiska personer, alltså företag, får utföra tjänsterna. De ska dessutom ha tillstånd. I dag behövs inga tillstånd för exempelvis hemtjänsten.

Ett annat förslag som kan bli verklighet är att årsredovisningen ska skickas till Inspektionen av vård och omsorg, IVO, alternativt till Skolinspektionen. Om man betalar för höga löner eller har anmärkningsvärt höga kostnader för annat än kärnverksamheten kan straffavgifter tas ut.

Alliansen och SD vill att man byter fokus från vinsttak till kvalitet. De som levererar kvalitet ska i slutänden kunna bli av med alla inkomster från stat eller kommun. Men utredaren avfärdar det med att kvalitet är svår att mäta och att byråkratin skulle bli alltför omfattande.

Även diskussionen om en viss personaltäthet avspisas. Det skulle leda till en ineffektiv användning av resurserna.

Så till den brännande frågan: hur stora är övervinsterna egentligen? 4,5-5 miljarder, säger Reepalu. Det räcker till att anställa 6 000 personer eller 450 kronor per person.

Den berättigade frågan om hur skattepengar som finansierar privata företag i välfärdsbranschen används på bästa sätt är inte avslutad. Den har fått ny fart.