Dadgostar pratade Nato och reportrarna gäspade

Nooshi Dadgostar var försenad till sin presskonferens i riksdagen i dag.

Men vad gjorde väl det. Att Vänsterpartiet är motståndare till Natomedlemskap är välkänt och de reportrar som hade orkat släpa sig till tillställningen hade ändå fullt upp med att diskutera nyhetsflashen om att Elon Musk pausar sitt köp av Twitter.

TT:s nestor Owe Nilsson gled förbi presscentret, mumlade avmätt att han kanske skulle lyssna lite på vad partiledaren hade att säga och pep sedan vidare.

Fem minuter efter utsatt tid gjorde så Dadgostar entré, flankerad av Håkan Svenneling, Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson.

Duon växeldrog och kritiserade slutsatserna i den säkerhetspolitiska analys som företrädare för de åtta riksdagspartierna presenterat någon timme tidigare.

Sedan följde argumenten mot ett Nato-medlemskap. Lika legitima som välkända. Kärnvapen, den auktoritära utvecklingen i länder som Turkiet och Ungern, tänk om Trump får makten i USA igen.

Men det var någonting som inte stämde. Dadgostar var lågmäld och gjorde ett håglöst, närmast uppgivet, intryck.

Nooshi Dadgostar på väg till dagens pressträff.

Alldeles nyss var hon den klarast lysande stjärna på den politiska himmelen.

Den unga och orädda partiledaren som tog strid om marknadshyror och avsatte Löfven och som vann en stor seger vid framtvingandet av en satsning på pensionärer för att godkänna Magdalena Andersson som statsminister.

Rubriksättarna var lyriska: ”Förtroendet rusar”, ”Ökar i rekordfart”, ”Historiskt hög uppgång”.

I väljarbarometrar var Vänsterpartiet som bäst uppe och nosade på tolv procent. Vi får gå tillbaka till Schymans dagar för att hitta någonting motsvarande.

Sedan dess har det gått ordentligt utför. 7,4 procent i senaste Demoskop.

– Att ge upp en tvåhundraårig tradition som har hållit Sverige utanför krigets fasor hade krävt en ordentlig analys, muttrade Dadgostar och höll upp en lunta som visade sig vara en rapport om Plan- och bygglagen på 240 sidor.

Partiledaren jämförde den med dagens 42 sidor tunna säkerhetsanalys.

Det är, i varje fall i teorin, en effektiv retorik. Och naturligtvis har hon en väsentlig poäng. En politisk analys i en mycket komplex fråga har gått marginellt långsammare än vad Usain Bolt springer 100 meter på.

Vänsterledaren kritiserade slutsatserna i den nya säkerhetspolitiska analysen. Föga oväntat.

Men vem bryr sig? Knappast väljarna, vad det verkar.

Sex av tio är för en anslutning och motståndarna tycks ha annat för sig än att genomföra jättelika demonstrationer som ringlar sig genom de svenska städerna.

Inte heller medieintresset är på topp. Det var lika glest bland stolarna under Dadgostars föreställning som på en buss i Åmål en söndagsmorgon.

Lokalen där partierna presenterade sitt arbete i förmiddags hölls i en lokal lika fullpackad som en tunnelbanevagn i Tokyo i rusningstrafik i jämförelse.

I helgen tas nästa steg. Då ska Socialdemokraterna avslöja det vi alla redan vet, nämligen att partiet har svängt och gör tumme upp för anslutning till Nato.

En potentiellt het potatis förvandlas därmed till en icke-fråga i valrörelsen.

Visst, här finns en del missnöjda sossar att vinna, men någonting säger mig att Dadgostar innerst inne är nöjd med att slutspurten i september kommer att handla om andra frågor.

Hennes tillställning var överstökad på 20 minuter. Fyra enskilda intervjuer följde. Talepunkter upprepades.

Jag gick ner till riksdagens café för att skriva den här texten. Utsikten över Stadshuset och Riddarfjärden var lika vacker som någonsin.

Vid ett bord satt lika många politikreportrar som antalet som hade lyssnat på Vänsterpartiet.