Hackspett och buller hinder för hjälp till Ukraina

Alla Europas vapenindustrier ökar produktionen av ammunition för att bistå Ukraina och förstärka vår egen säkerhet.

Hur mår hackspetten när vi rustar för krig?

Trivs rävfamiljen när kulorna viner om de spetsiga öronen?

För att inte tala om älgarna!

Medan Ryssland skjuter städer till grus i Ukraina, kidnappar barn, våldtar kvinnor och torterar männen är frågorna ovan inte oviktiga, inte i Sverige.

Medan resten av Europa med jämna mellanrum plågats av krig och omvälvningar har livet lunkat på här uppe i norr.

Så har en plötslig insikt har drabbat vårt land. Ukrainas förtvivlade försvarsstrid handlar även om oss.

Solidaritet är insikten om det gemensamma intresset. Om Ukraina inte får fred och frihet är även vår hotad.

Därför skickar vi vapen och ammunition.

Men så kommer vi till frågan om hackspetten.

 

I Karlskoga finns skjutfält tillhöriga Saab Bofors Test Center. Där provskjuter man granater och finkalibrig ammunition. Ett av skjutfälten har funnits i hundra år. Tionde juni förra året förnyade miljöavdelningen på länsstyrelsen i Örebro tillståndet för provskjutningar. De ska huvudsakligen bedrivas dagtid helgfri måndag till fredag.

Det finns många att ta hänsyn till, många som har synpunkter. Tolv myndigheter, kommuner och företag deltog i ett samråd inför beslutet.

Allmänheten fick yttra sig. Så fungerar en demokrati. En man undrade hur djuren mår av dessa skjutningar.

Bofors svarade att djuren mår bra.

”En hackspett som reagerade på nedräkningen inför varje skott och tog skydd bakom trädet vid skottet för att direkt efter skott återuppta hackandet.”

Bofors personal har observerat andra intressanta småfåglar på skjutfältet ”såsom buskskvätta”.

En rävfamilj har inrättat sig i ett kulfång och verkar trivas fint. Älgarna rantar omkring och måste motas bort när det ska skjutas. Vildsvin tittar fram i skogskanten ”mellan skotten”.

Människor och djur lever i harmoni. Skjutfälten i Karlskoga är det närmaste vi kommer Bibelns ord om tiden då varg och lamm ska bo tillsammans, kor och björnar beta ihop och en liten pojke vallar dem.

Om det inte vore för kriget i Ukraina.

 

Alla Europas vapenindustrier ökar produktionen av ammunition för att bistå Ukraina och förstärka vår egen säkerhet. De gör det på uppmaning av Nato och EU-kommissionen. Skjutfälten på hela kontinenten är fullbokade.

Jag ringer Stefan Krol, VD för Saab Bofors Test Center. Han befinner sig i ett skyddsrum så linjen är dålig.

– En kund ville ha 22 dagar de närmaste tre månaderna, säger han. Vi kunde erbjuda åtta. Vissa tillverkare forslar ammunition till Sydafrika för att provskjuta där. Här i Karlskoga skulle vi behöva cirka en lördag i månaden för provskjutningar.

Bolaget ansökte hos länsstyrelsen om att få utöka antalet testdagar. Länsstyrelsens miljökontor i Örebro meddelade avslag sista mars: Bofors får skjuta på helger bara i undantagsfall och när det är påkallat av särskilda skäl.

Kriget i Ukraina är inte ett särskilt skäl. Det pågick redan förra året. Varför sökte inte Saab-Bofors ett vidgat tillstånd redan då?

”Bolaget har inte överklagat beslutet inom angiven överklagandetid trots att det säkerhetspolitiska läget redan vid tidpunkten för när tillståndet meddelades var osäkert”, skriver länsstyrelsens handläggare.

Bofors kan inte komma springande nu och be att få skjuta mer.

 

Så talar en nation som på 200 år aldrig upplevt en existentiell kris.

Vi bestämde ju i somras hur ni får skjuta. Ni kan inte komma nio månader senare och begära att vi ska ändra det beslutet.

Ukraina slåss för sin existens. Vi hyser all sympati för ukrainarna. Vi har sagt att deras kamp är avgörande också för oss. Men vi har våra regler.

Jag frågar Stefan Krol om han ska överklaga länsstyrelsens beslut.

– Vi kanske kan vända oss till Miljödomstolen, säger han. Men kriget tar slut innan vi får svar.

Han går upp ur skyddsrummet och linjen klarnar.

– Ukraina behöver ammunition. Det är akut. Jag vet inte vad vi ska göra. Vi kanske ska börja med civil olydnad?

 

Följ ämnen i artikeln