Män tror att de är snyggast när de knäpper kavajen
I själva verket tar tröjan snart över
Richard Bergström bär tröja i Aktuellt.
Vaccinsamordnaren styr våra liv, hans ord kan lugna eller piska upp stormar, men i tv uppträder han kavajlös.
En svart v-ringad jumper duger.
Skärningen är modernare än allt i Tegnells garderob, tyget är mindre urtvättat, men de båda männen är del av samma rörelse. För tio år sedan hade de iklätt sig skjorta och slips.
Journalisterna i studion, Cecilia Gralde och Bodil Appelquist, har vinröd knytblus respektive något vitstickat, men detta behöver vi inte orda om eftersom decennier av djärva val har breddat kvinnors överdelsalternativ.
Jag skickar en skärmdump till Louise Wallenberg, professor i modevetenskap vid Stockholms universitet, som tycks dela min iver.
Professorn kallar den tu- eller tredelade kostymen trist och opersonlig, en fantasilös rustning ämnad att skydda bärarens inbillade makt.
– Män har begränsats av kostymen, men också av rädslan för att framstå som slappa och avmaskuliniserade, säger hon.
Själv poserar jag helst såsom David Hellenius eller Olof Lundh. När jag rättar till manschettknappen och kisar, när jag knäpper kavajen med båda händerna och armbågarna utspända som ett segel, möjligen när jag ståsitter i kostym i fönstret av ett kafé med italienskt stuk, med en espresso och en dagstidning av osvenskt pappersformat. Då är jag snygg.
Och nu blir det flortunna isar och anekdotiska bevis. Men tjejer gillar killar i tröja. Får jag någonsin beröm för min klädsel gäller det något rundhalsat, avspänt, inte så tajt, gärna mjukt och grönt.
150 år efter kostymens breda genomslag tycks den bli angripen från två håll. Den berövas både sin status som snygg och sin ensamrätt som maktplagg – och varför ska vi då bemöda oss med att knyta snaror om halsarna och ha metallpluppar längst ut på ärmen?
Också slipsnissarna tycks längta ut ur sina skal. De har importerat casual friday för att leva ut sina tröjfantasier under en tillåtande dag, inte helt olikt hur män testar mustasch i november under den tunna förespeglingen att de kämpar mot cancer. Sommartid kan man rentav skåda killpolitiker i piké.
Louise Wallenberg ser hänfört på.
– Den vanliga tröjan symboliserar bekvämlighet och trygghet: att kunna stå fram offentligt i tröja visar på att man är avslappnad. Kostymen har kommit att få en annan ställning. Den ses som stel och som opersonlig, som ett slags uniform som fråntar subjektet dess individualitet.
Jag frågar om Richard Bergström och Anders Tegnell är på den vinnande modesidan. Kommer slipsen vara lika ovanliga i Aktuellt år 2031 som kjorteln är i dag?
Wallenberg bromsar mig. Riktigt så fort kommer det inte gå att hinna ikapp kvinnorna, bedömer hon.
– Kostymen kommer knappast att ersättas – den bär på ett så pass tungt symboliskt värde kopplat till mäns makt – men den kommer nog att utmanas mer och mer, och utrymmet för andra plagg kommer säkert att växa.