Har de som ansvarar för vår säkerhet koll på hur snabbt det kan gå?
När swishjournalisten Joakim Lamotte hotar bibliotekschefen i Olofström med att röja identiteten på två sagoläsande dragqueens som biblioteket har bokat vet han exakt vad han gör.
Han vill dels få som han vill (själv bli inbjuden till sagostund för att därefter skicka en faktura), men framförallt vill han skapa ett prejudikat: har du svårt att få gehör för din vilja? Utpressa!
Samma sak gör Jonathan Kärre, som startat ett krig mot Gröna Lund efter att ha hamnat i tjafs med ett killgäng, när han hotar att publicera bilder på när nöjesparkens trygghetschef är utklädd och bär ett låtsasvapen. Om inte samme chef ”ringer inom 48 timmar och ursäktar sitt aggressiva bemötande”, ett tilltag Kärre sedermera själv bett om ursäkt för.
Dragqueens och utklädda Gröna Lund-chefer borde inte behöva vara rädda för dessa publiceringar, men i dag är det en risk att hamna i skottgluggen på det här sättet.
Kärre gjorde i sin ursprungliga tråd på Twitter klart att grabbarna som gick före i kön hade invandrarbakgrund, utan att skriva det rakt ut.
Att extremhögern är livrädda för såväl invandrare som drag queens är välkänt. Hade saken inte handlat om de här två politiskt laddade frågorna hade utpressningen varit lönlös, men nu placeras den i en kontext som lockar till sig en mobb av rasister, homo- och transfober.
Ett annat sätt att statuera exempel är att anmäla folk för förtal. Högerextremisten Christian Peterson, medarbetare på hatsajten Exakt24 och som kandiderat för Alternativ för Sverige, driver sedan en tid tillbaka projektet Förtalsombudsmannen. Det syftar till att tysta politiska motståndare genom att driva skadeståndskrav gentemot personer som kallat nazister för nazister. Förtalsombudsmannen säger sig vilja hjälpa dem som utsatts för förtal, men i en podd säger Peterson att ”Vi kommer även att skriva kontrakt med dem vi hjälper med stämningar. De kommer att bli skadeståndsskyldiga till oss om de accepterar en förlikning. Vi är inte intresserade av att jobba gratis åt folk utan ett politiskt syfte”.
Nu har även personer som närvarat vid en av rättegångarna som hållits efter Förtalsombudsmannens stämningar blivit anmälda till socialtjänsten. Att soc-anmäla har de senaste åren blivit en del av högerradikala och extremhögerns sport.
Redan för tre år sedan skrev Chang Frick, som också betalade för att Rasmus Paludan skulle kunna hålla sin koranbränning utanför Turkiets ambassad, en lista på hur man ska göra livet jobbigt för ”aktivistiska journalister”: ”Lägger de upp en bild i sociala medier där de dricker alkohol i hemmet? Gör omgående en orosanmälan om barnen till socialtjänsten.”
Tittar man på alla incidenter som rör utpressning, anmälningar och stämningar är det tydligt att målet är politiskt – och man skyr inga medel för att nå sitt mål. Bibliotekschefer, män i kvinnokläder och personer som har ”fel” politiska åsikter blir offer i det krig som extremhögern inlett. Metoderna är inte nya, men omfattningen och intensiteten med vilken de utförs är ny.
Funkar det, då? Jag är inte den enda som tänker efter både en och två gånger innan jag skriver en text som den här.
Det enklaste är att skratta bort maffiametoderna. Men jag är säker på att det här kommer att leda till ytterligare eskalering som så småningom kan bli riktigt farlig. Har myndigheterna som ansvarar för vår säkerhet koll på hur snabbt det kan gå? Jag tror tyvärr inte det.