Skitsnacket sväljs med hull och hår
Religiöst svammel. Politiska luftpastejer. Andligt trams och nonsensreklam.
I takt med att informationsflödena ökar blir vi bokstavligen överösta med skenbart skarpsinniga budskap som i själva verket bara är trams.
Vissa skrattar åt eländet. Andra blir förbannade för att det sprids så mycket humbug och innehållslösa plattityder. Och alltför många sväljer rappakaljan med hull och hår.
Men vilken sorts människor är mest mottagliga för skitsnack?
Och vilka är mest kritiska?
I en genomarbetad artikel i senaste numret av tidskriften Judgement and Decision Making har forskaren Gordon Pennycook och fyra av hans kolleger på institutionen för psykologi vid Waterloo-universitetet i Kanada gett sig på ett första försök att reda ut det.
Artikeln har rubriken ”On the reception and detection of pseudo-profound bullshit”. Ordet bullshit förekommer cirka 200 gånger i uppsatsen. Jag har översatt det till skitsnack. (Många psykologer behöver egentligen gå till en, men de här akademikerna verkar stabila.)
I olika omgångar utsatte forskarna ett par hundra försökspersoner för en massa påståenden som tycktes förmedla en sorts djupare mening.
I själva verket hade de bara tagit lämpliga signalord, slumpvis valda, men hopsatta med normal satsbyggnad. Exempel: ”Helhet tystar oändliga fenomen”.
De använde också ett antal citat från den självutnämnde new age- gurun Deepak Chopras twitterflöde, av typen: ”Omtanke och syfte är uttryckets teknik”.
Givetvis jämförde de också försökspersonernas reaktioner på uppenbara och fullt logiska själv- klarheter.
De kom fram till bland annat följande:
Att de som tror, eller vill tro på vissa saker, religiösa människor till exempel, är mer okritiska än andra.
Att sambandet mellan försökspersonernas reaktioner på de slumpvalda satserna och på Chopra-citaten var starkt.
Att de som lättare övertygas av nonsens oftare odlar konspirationsteorier och litar på alternativmedicin.
Att Twitter befordrar dessa former av skitsnack på grund av begränsningen till 140 tecken.
Att de som var mer kritiska ofta hade vad forskarna kallar högre verbal intelligens, också förklarat som bättre ordförståelse.
Att forskarnas eget ”index för mottaglighet av skitsnack” är vetenskapligt försvarbart och borde utvecklas vidare.
Att Deepak Chopra bara är ett exempel av många. Vaghet och tvetydigheter som döljer bristande innehåll finns i politisk retorik, i marknadsföring och - i den akademiska världen.
Avslutningsvis konstaterar skribenterna att människors varierande benägenhet att tro på skitsnack är mindre överraskande än det faktum att forskare inom ämnet psykologi hittills ignorerat frågan.
Gör-det-själv
Den som inte fått nog av sanningar från den kosmiske Deepak Chopra kan numera producera egna, gratis och franko. Sajten www.wisdomofchopra.com låter en datamaskin generera nya kvasidjupa citat med ord som hämtats direkt från guruns eget twitterflöde.