Ingen vettig bokhandel - så är det i Sveriges tredje största stad
Jag är i Malmö för begravningen av mästerfotografen Torbjörn Andersson.
Jag har ett par timmar över, den tiden kan jag använda till att kontrollera några saker i Jimmie Åkessons memoarbok ”Satis polito”.
Gamla fina Hamrelius bokhandel på Södergatan bör ha ett exemplar.
Men Hamrelius har gjort konkurs, återuppstått och flyttat till en själsdöd galleria. När jag väl kommer dit finner jag en pappershandel snarare än en boklåda. Nej, Åkessons verk finns inte inne.
Tillbaka på Södergatan. Ett Åhlénsvaruhus. En dam säljer Zlatans parfym i entrén men de har väl böcker också? I källaren finner jag ett hörn med bästsäljare och högar med osålda bilderböcker - ”en dag i Beatles liv” - som någon troskyldig analfabet, antagligen på huvudkontoret, köpt in. Självklart ingen Åkesson men det hade jag inte väntat mig heller.
Pocketshop: ingen Åkesson.
Akademibokhandeln har blivit så usel att jag i möjligaste mån håller mig borta men nöden har ingen lag, den som söker ska finna och så vidare.
Det finns flera butiker i Malmö. Gallerian Triangeln: Åkesson, nej, ”vi har centrala inköp” (alltså centralstyrning, inte konstigt att Akademibokhandeln avlider av brist på syre). Akademibokhandelns butik i köpcentret Mobilia - ingen Åkesson!
Sådant är läget i Sveriges tredje största stad. Det finns inte längre en enda vettig bokhandel. Den som söker en blott två år gammal skrift av Sveriges just nu viktigaste politiker - allt cirklar ju kring honom! - kammar noll.
Analfabeter finns inte bara på Åhléns huvudkontor, de påträffas lustigt nog också bland mina läsare.
Dessa personer tror nu att jag sökte Åkessons alster för att jag gillar Sverigedemokraterna, att jag tycker att Åkesson är en fin skribent.
De gör sig redo att mejla, twittra och facebooka om att jag är fascist eller åtminstone högerpopulist. Alla andra begriper att min malmöitiska erfarenhet handlar om tillgången till information, möjligheten till samtal, debatt och, även om det just här gäller Jimmie Åkesson, kulturens spridning. Jag tycker inte de ska skylta med SD:s ledare. Men de bör ha boken.
I planet hem sitter en ung man snett framför mig. Han försöker fånga små gula digitala kycklingar i sin telefon.
I en timme. Karln bredvid mig glor på film i sin padda.
Snart är vi alla analfabeter.