Mejla

Kristoffer Bergström

Det är normalt att kleta kroppsvätskor

Publicerad:

KOLUMNISTER

Det är normalt att kleta kroppsvätskor i sin älskares hår. Det är i sin ordning att daska någon med stekspade, säga ett fult ord eller filma sitt könsorgan i det trolska skenet från gatlampan utanför.

Eller normalt?

Vi vuxna håller på så. Vi lapar och stånkar och fotar, obrydda om andras snäva preferenser, ett slingrande och hånglande folk under en miljon sovrumstak. Detta är inget att förfasa sig över, det är bara att gratulera alla grupper, par och ensamnjutare som funnit sin metod.

Men det tycks svårt.

 

Efter Soran Ismail-dokumentären enades vi i vår ilska. Skit var den. Men gå tillbaka till texterna och inläggen som skrevs förra veckan och du finner att massa bakåtsträvande slagg slunkit med på resan från amygdala till tangentbord.

Tänk att Soran smiskade! Tänk att han sprutade! Tänk att han lät sig kopplas som en hund och... nej förresten, den biten sållade vi bort ur hans vidlyftiga historier, för den passade inte in.

SVT-produktionen var tondöv för att den försköt diskussionen om de påstådda övergreppen. Vi som hade frågor om samtycke fick svar om sex, som om det stora avslöjandet rymdes på en värmekarta över hur penisen rört sig. För Ismail var det en skön flyktväg, en pojkig komiker tilläts vara barnförbjuden, men hans formuleringar letade sig olyckligtvis in i ledare och kulturtexter, där flera nämnde pisk och hora och säd i hår.

 

Längst går Elisabet Höglund, den forna SVT-reportern, som på sin blogg kallar Soran Ismail sodomistisk, ett ord hon rimligen förstår laddningen i, och ondgör sig över att han ”utnyttjat sitt kändisskap för att tillskansa sig sex med kvinnor (kanske också med män, men det är oklart)”.

– Vilken äckelpotta! Vilken vidrig mansgris! Vilket sexmonster! utbrister Höglund.

Så frankt uttrycker sig få, men sammanblandningen av sex och övergrepp är vanlig också när ämnet är bdsm, porr, otrohet och relationer med stor åldersskillnad. Det är som att delar av kvinnokampen fattar armkrok med nymoralismen och utstöter ett gemensamt usch, en interjektion som knappt behöver motiveras, det är bara äckligt.

Vi borde lägga av med det. Vi gör samhället en otjänst om vi inriktar oss på sexuella praktiker i stället för samtycke. I ivern att peka ut förövare skuldbelägger vi sunda och fungerande samliv.

 

För nej, bara för att du ligger på ett vis behöver det inte vara perverst och oönskat att någon gör annorlunda. Du behöver inte testa, jag lovar Elisabet, det räcker med att inte fördöma.

För Soran Ismails del lades utredningarna om våldtäkt ner 2017 och den skärpta lagen om samtycke kom året därpå. Så juridiskt är saken avklarad, men moraliskt återstår alltjämt en fråga om komikern ska göra scenshow av sitt metoo:

Vad gjorde du för att försäkra dig om att tjejen ville?

Nej, säg inte vad du tror att hon tänkte, försök inte gå in i hennes skalle, utan stanna i din egen. Vilka ja-signaler såg du? Vad föregick filmen du skickade, vad hade hon sagt på förhand om maktspel?

Där har du kärnan, den du sökt i fyra år men ändå inte är nära under din timme i SVT.

Publicerad: