Dödens öga brännmärker den som tänker fel
Lyssna på det här: Det finns en programvara som man kan ladda ner, med vilken man kan rödmarkera en person som man anser är ”transofob”.
Verktyget heter Shinigami eyes – ”Dödens öga” på japanska – och stöds av bland andra Chrome, Firefox, Facebook, Twitter, Youtube och Wikipedia.
Ibland kan det vara svårt att snabbt avgöra om en feminist är transofob eller transvänlig, förklarar Shinigami eyes. Därför erbjuder de det här verktyget, som gör att användaren själv slipper ta reda på, och värdera, vad folk faktiskt har sagt och gjort.
En norsk kollega visade mig hur det fungerar. Hon googlade namnet J.K Rowling – et voilà: med hjälp av Dödens öga lyste skärmens alla bokstäver med varningens röda färg.
Att jag får kännedom om det här via Norge beror på att där just nu pågår ett mindre krig mellan transaktivister och vissa feminister. I propositionen till ny barnalag föreslås nämligen att ordet ”mor” byts ut mot det könsneutrala ordet ”födelseförälder”. Detta efter påtryckningar från transrörelsen, som menar att män med livmoder också kan föda barn.
Vi måste ha så pass högt i tak att den här frågan ändå diskuteras, skrev Klassekampens chefredaktör Mari Skurdal, i ett inlägg som skapat rabalder. Man måste kunna vara oenig kring delar av transideologin och dess realpolitiska konsekvenser utan att ha fördomar, vädjade andra kritiker.
Nej, här ska inte diskuteras någonting!
I stället startades en Facebookgrupp mot Mari Skurdal, med syftet att påverka landets tidningsredaktioner att aldrig publicera ”transfobiska yttringar”. Intressant nog samlar gruppen många journalister, som annars berömmer sig för att vara det fria ordets ryttare.
Det är en sak att identitetspolitiska dogmatiker vägrar diskutera sina egna idéer, livserfarenheter och forskarrön. Det är något annat att det finns ett ont öga vars uppgift är att stöta ut den som nyttjar sin mänskliga rättighet att tänka och tycka fritt.
Nu kan man tänka, att det ju bara är den som laddar ner Shinigami eyes som får veta vem som påstås vara transofob. Att det här bara är en grupp (på tiotusentals personer) som kommunicerar med varandra. Då vet man inte mycket hur till exempel kultur- och mediabranschen fungerar. Den arbetsgivare som är rädd för att rekrytera ”fel” person, det vill säga någon som kan väcka aktivisternas ilska, kan låta Shinigami eyes vara en bekväm vägledare i sållningsprocessen.
Var ska det här sluta? Vad blir nästa uppfattning och ”fobi” som ska få en motsvarande färgläggande programvara?
Jag funderar över människorna som har uppfunnit Dödens öga. Från programmerarna till alla i olika led upp till högsta beslutande organ, som har gett grönt ljus för projektet. Jag har ingen aning om hur sådana där ”innovativa och kreativa miljöer” funkar, men de som sitter där och kastar pennorna i taket, måste ju i alla fall tro att denna metod för brännmärkning aldrig någonsin ska drabba dem själva.