Motgångarna hopar sig men allt rinner av teflon-Boris
Jag upphör aldrig att förundras och motvilligt imponeras av Boris Johnsons teflonkvaliteter.
Hyllor gapar tomma i brittiska butiker, folk får inte tag på bensin, smittspridningen ökar kraftigt igen.
Men Johnson slår an en positiv ton och lovar att allt ska bli bra.
Det mest fantastiska är att medborgarna verkar tro honom.
Hur kommer det sig att vissa politiker inte kan göra någonting rätt? Allting de säger och allting de tar i förvandlas till en toxisk blandning som leder mot deras egen undergång.
Nyligen såg jag på nära håll hur det hände kristdemokraternas kanslerkandidat Armin Laschet i den tyska valrörelsen. Ett skratt vid fel tillfälle och ett fåtal ganska bagatellartade misstag blev hans politiska dödsdom.
Sedan finns det raka motsatsen. I Storbritannien blir premiärminister Boris Johnson ständigt avklädd av verkligheten men allting verkar rinna av honom. Hans lite putslustiga, pojkaktig charm i kombination med ett ständigt optimistiskt budskap verkar ha gjort honom immun mot följderna av hans egna misslyckanden.
USA:s förre president Donald Trump verkar kunna överleva vilka klavertramp eller lögnaktiga påståenden som helst. Johnson har samma teflonkvalitet.
Under de senaste veckorna och månaderna har Johnson råkat ut för ett antal smällar som hade golvat vilken normal premiärminister som helst.
Följderna av brexit har långsamt börjat visa sig. Plötsligt gapar många hyllor i butikerna tomma. Det kan bli svårt för britterna att få tag på julklappar.
Problemen staplas
Bensinstationer får slut på drivmedel med långa köer som följd och kraftig inverkan på människors privatliv.
Johnson var den som ledde kampanjen för brexit. Han påstod ständigt att utträdet ur EU inte skulle ha några som helst negativa effekter. Allt skulle bli bättre. Britterna skulle ta tillbaka kontrollen över sitt eget land.
Nu staplas varubrist, arbetskraftsbrist, hotet om skotsk självständighet, den stigande risken för en hård gräns mellan Irland och Nordirland och en rad andra problem på varandra.
Bara simpla övergångsproblem som snart kommer att vara lösta, försäkrar Johnson eller kör något skämt som alla drar på munnen åt. En annan variant är att hota säga upp avtalet med EU om Nordirland men motiveringen att EU uppträder oresonligt när den överrenskomna lösningen var Johnsons egen idé.
Ovanpå det kom kraftiga prishöjningar på gas och el. Britterna med sina uselt isolerade bostäder blir särskilt hårt drabbade.
För mindre än två veckor sedan underkände en parlamentarisk undersökningskommission ledd att Johnsons eget konservativa parti, totalt premiärministerns sätt att hantera utbrottet av coronapandemin. De kallade den "ett av de värsta exemplen på hanteringen av en hälsokris i Storbritanniens historia". Man slog fast att regeringen agerade för sent och för kraftlöst och anklagade den för att ligga bakom tusentals onödiga dödsfall.
Bara det hade räckt för att tvinga de flesta regeringschefer att avgå. Johnson bara ruskade på den blonda bångstyriga kalufsen och gick vidare.
Vill inte inse verkligheten
I slutet av denna vecka inleds klimattoppmötet i Glasgow. Mötet är tänkt att bli en fjäder i hatten för Johnson och ett sätt för den brittiska regeringen att visa hur landet utan EU-bojan kan briljera på den internationella scenen.
Nu visar det sig att trots Johnsons tidigare försäkringar om att pandemin är besegrad så stiger smittspridningen brant inför toppmötet dit 25 000 delegater från hela världen väntas och ska umgås på nära håll i nästan två veckor.
Men ett antal av de viktigaste ledarna verkar utebliv. Rysslands Putin har redan lämnat återbud, Kinas Xi Jinping kommer sannolikt inte liksom Brasiliens Jair Bolsonaro. Redan innan mötet inletts börjar de tidigare så höga förväntningarna pysa ur ballongen.
Ingenting kan dock dämpa Johnsons optimism.
Premiärministern hävdar att han vill bygga en ny ekonomi med högre löner och högre produktivitet och att arbetsgivare måste sluta drömma om lågavlönad arbetskraft från östra Europa.
Ett budskap som landar särskilt väl hos de många arbetarväljare som i det senaste valet 2019 övergav Labour för att istället rösta på Johnson.
Normalt hade alla Johnsons misstag varit rena julafton för oppositionsledaeren Keir Starmer från Labourpartiet. Istället håller Johnson ett fast grepp om opinionen. De konservativa leder med närmare tio procentenheter över Labour.
Antingen så vill de brittiska väljarna inte inse verkligheten efter brexit eller så litar de helt enkelt på att Johnsons ska lyckas vända det stolta brittiska skeppet som stävar fram till tonerna av "Rule Britannia, Britannia rule the waves".