Svensken som är ett undantag i finanstoppen
Är välgörenhet bra?
Gör bistånd någon nytta?
Frågorna ligger som ett täcke av snömos över de 1 200 personer samlade till den pladderfestival som går under namnet World Economic Forum, som på vintern samlas i Davos och vid den här tiden på året i Kapstaden.
De stora elefanterna är där, Nelson Mandelas änka, Graça Machel, den evige Jimmy Carter, Gordon Brown, FN-höjdare, näringslivsmän som Unilevers vd, svenska biståndsministern, miljöpartisten Isabella Lövin med flera.
I säkerhetsfixerad stämning sammanträder de bakom fyra meter höga stängsel. Paranoian är befogad. Afrika som fortfarande för tre-fyra år sedan var framtidshoppet bland världens kontinenter - nio av de femton snabbast växande ekonomierna i världen är afrikanska - är nu spelplats för fyra av världens värsta terrororganisationer.
IS tar ett grepp på Libyen, Boko Haram med sina masskidnappningar av unga flickor sprider skräck i norra Nigeria, den Somaliabaserade al-Shabab gör dödliga raider mot mål i Kenya och al-Qaida härjar i Sahara och Sahel. Du kan inte vara säker på att inte någon av dem vill göra en spektakulär raid i kontinentens sydligaste ände.
Dessutom är det ett statistiskt orosmoln, att (som jag lärde mig av WEF:s skapare Klaus Schwab) ”2040 finns 50 procent av världens ungdomar i Afrika”. Snacka om tickande bomb.
Kapstadsborna, som är några av de trevligaste människorna på jorden, tar jippot med ro. De är mera intresserade av Fifa-skandalen och avslöjandet att Sydafrika köpte VM 2010 för 100 miljoner i mutor, som ordnades av landets dåvarande president Mbeki. Sydafrikanerna vill veta: Varifrån kom pengarna. Landets mest älskade popsångerska, Yvonne Chaka Chaka gav en hint när hon sa: ”Flera sydafrikanska ledare är rikare än till och med sitt land.”
I denna laddade miljö dök en svensk företagare upp, den 45-årige Niclas Kjellström-Matseke, svenska Postkodlotteriets skapare. Han var fylld av optimism och planer.
Kjellström-Matseke är en hybrid av Eddie Murphy och Barack Obama, intensiv som den ene, cool som den andre. Hans modersmål är värmländska.
Alla kan hans story. Farfar Simon Petrus Matseke ur Swanastammen var med om att 1912 grunda befrielserörelsen ANC. Pappan Robinson Matseke var, 20 år gammal, med om att 1960 organisera den demonstration, som i Sharpeville slutade i en massaker och blev en väckarklocka för hela världen om ondskan i landet. Robinson överlevde och för att rädda sitt liv gick han i landsflykt, hamnade i Göteborg. Där träffade han Niclas mamma, gjorde henne med barn och utbildade sig sedan till docent i etnologi. Farfar dog redan 1941, pappan 1991. Nelson Mandela var släppt ur fängelse men de svarta ännu inte röstberättigade. 1994 vann ANC valet.
Det svarta barnet Niclas i Karlstad, dit mamman flyttat, säger gärna att han ”i själen var en vit värmlänning”. Men det var en stålsättning. När jag nu träffat honom här i Kapstaden, blir hans ögon fuktiga och han säger: ”Jag hade alltid Henke Larssons ord framför mig. (Henke, en svart fotbollsspelare i Helsingborg, sa alltid till sig själv på morgonen: ”Ska jag vara offer i dag eller …”)
”Tro inte att det är lätt. Svarta tillåts ha framgångar i underhållningsvärlden och sporten. Men hur många svarta sitter i styrelserummen eller som vd?”
”En åtminstone”, svarade jag. ”Du.”
Niclas karriär är spikrak. Först kustjägare i det militära, sedan gedigen utbildning, både statsvetare och examen från Handelshögskolan. Som vd för det folkkära - men stundtals kontroversiella - Postkodlotteriet har han ansvaret för en miljardomsättning varav 6,1 miljarder delats ut till välgörande ändamål. Röda korset, scouterna, sjöräddningen och alla de andra vanliga. Han beskriver sig som socialliberal och ”besatt av politiskt intresse.” Det skonade honom i veckan inte från kritik när han omvandlat sin bonus till pension.
”Vi är en av världens tre största filantroper. Gates Foundation finns också på topplistan.” Med den 83-årige Biskop Tutu, den legendariska frihetsledaren, som hedersgäst var Niclas nu i Kapstaden och introducerade sin senaste käpphäst, utbildning för journalister runt om i världen i begreppet hållbarhet. Journalister på bland andra australiska The Age, Los Angeles Times och spanska El Pais får chansen till vidareutbildning i miljö- och klimatfrågor. Niclas driver projektet tillsammans med UN Foundation och nyhetsbyrån Reuters.
Beskäftigt i överkant? ”Sverige” - ironiserade Sveriges bäste ekonomiska kommentator någonsin, Nils-Eric Sandberg, i en artikel i landsortspressen - ”ska eliminera all fattigdom och dessutom ändra världens klimat. Inte dåligt, med tanke på att Sverige har bara 1,2 promille av världens befolkning, 6 promille av världens produktion, 1,2 procent av världshandeln.”
Niclas fick sista ordet, när han svarade på min fråga: ”Är välgörenhet bra?”
”Ja. När den görs bra.”
”Gör bistånd någon nytta?”
”Ja. Men ännu viktigare är investeringar.”