SD är ju en säkerhetsrisk

Två ministrar kallade i dag till presskonferens för att berätta att Sverigedemokraterna härbärgerar den ena Putinkramaren efter den andra och att partiet utgör en säkerhetsrisk.

Vad är nytt, skulle möjligen den oartige fråga.

Ett tänkbart svar är att försvarsminister Peter Hultqvists och migrationsministers Anders Ygemans 18 minuter långa utläggning var ett tuggande av rester hittade i slasken.

Allt möjligt drogs upp, från gårdagens avslöjande om att en tjänsteman på SD:s riksdagskansli ville bjuda på bullar för att fira årsdagen av Hitlers invasion av Polen till att partiets ledamot i försvarsutskottet spred filmer där Ryssland tackades för invasionen av Ukraina och att Åkesson inte kunnat välja mellan Biden och Putin.

 

En annan möjlig reaktion vore att påpeka att det under rådande valrörelse inte nödvändigtvis är för att presentera nyheter som ett politiskt parti kallar till presskonferens.

Att uppmärksamma förhållanden som är av betydelse för Sverige och väljarna eller ägna sig åt smutskastning? Svaret ligger som så ofta i betraktarens öga.

Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson, Tobias Andersson, var en av dem som blev lika rasande som matadorerna i tjuren Ferdinand:

”Svenska valobservatörer hade sannolikt haft en del att anmärka på ifall de under en valobservation i exempelvis Ungern fått ta del av hur styrande regeringspartiet målat upp ett ledande oppositionsparti som ett säkerhets- och utrikespolitiskt hot”.

Peter Hultqvist och Anders Ygeman.

 

Han har onekligen en poäng. Men dessa observatörer skulle möjligen också ha synpunkter på att en tung företrädande för ett stort oppositionsparti försökte påverka valutgången genom att dirigera en trollarmé på nätet.

Någonting som just denne Andersson har ägnat sig åt, enligt ett färskt avslöjande i Dagens ETC.

Ännu en aspekt på dagens tilldragelse är att den är ytterligare ett exempel på ett fenomen som jag tror är vanligare i denna valrörelse än tidigare, nämligen att ägna presskonferenser åt motståndare och konkurrenter.

Moderaterna presenterar måttligt objektiva granskningar av vad regeringen åstadkommit inom brott och straff och klimat.

Socialdemokraterna låtsas inte ens ha granskat SD, utan snor några av de viktigaste journalistiska avslöjandena inom denna disciplin de senaste åren.

Borde inte de två statsbärande partierna ha bättre självförtroende än att hålla på så här? Varför inte koncentrera sig på sin egen politik?

 

Än mindre heroisk är dock sannolikt min egen inställning. Tillbakalutad och svalt ironisk.

Mitt enda och sannolikt usla argument till försvar är att jag är trött på denna valrörelse, den har varit så auktoritär och repressiv, så förgiftad, så mycket går ut på att inskränka vår frihet, montera ner rättssäkerheten, jävlas med svaga grupper, peka ut invandrare.

Sossarna är inte bättre än borgerligheten. En dödsdans som denna kräver två partners.

Klimatet, ödesfrågan, vill ingen ta i ens med tång, här finns inga politiska poäng att ta, inget att vinna, då de förändringar som behövs kommer att ställa krav på oss alla.

 

Möjligen var dagens presskonferens ett snilledrag av regeringen.

Agenda sätts, det offentliga samtalet påverkas, ledande SD-politiker går upp i falsett.

Och vad ska moderaterna göra? Att sitta still i båten när sossarna beter sig maktbuffligt ingår inte i högerpartiets företrädares DNA.

Men att gå till motangrepp och därmed indirekt försvara sina nya kompisars svaghet för illiberala stater och auktoritära ledare låter inte som ett tilltalande alternativ.

Möjligen visar sig dagens tillställning vara kontraproduktiv. Inget nytt presenterades, motståndarna kan spinna trådar om svartmålning härifrån till solnedgången eller påpeka att just Ygeman och Hultqvist inte ska prata om säkerhetsrisker, den ena förlorade jobbet efter it-skandalen på Transportstyrelsen, den andre var på väg att ryka.

 

Men allt handlar nu inte om taktik och spelteori.

I natt sa president Joe Biden att Trump är en fara för demokratin. I dag varnade två ministrar för de uppenbara risker som uppstår om sverigedemokrater får insyn i utrikes- och försvarspolitiska frågor.

Det vi ser är demokrater som kallar saker och ting vid sitt rätta namn. Auktoritära rörelser är ett hot mot vår frihet.

Jag förstår att det kan klia i en del fingrar. Men ett alternativ till att mejla mig anklagelser om att jag är en sosselakej är att läsa en debattartikel i Svenska Dagbladet från september 2018.

I den varnade det för att ”Sverigedemokraterna är en potentiell säkerhetsrisk för Sverige”. Skriven av Mikael Odenberg, tidigare moderat försvarsminister.