Putin försöker bygga Sovjet 2.0

Det finns ingen historisk händelse som Rysslands president Vladimir Putin avskyr mer än scenen när den sovjetiska flaggan halas över Kreml för precis 30 år sedan.

Han har kallat det århundradets största geopolitiska katastrof.

Nu är han i full färd med att försöka bygga upp ett Sovjet 2.0.

På Jaltakonferensen i andra världskrigets slutskede delade det kapitalistiska USA och kommunistiska Sovjetunionen upp Europa mellan sig i olika intressesfärer.

Uppdelningen fungerade i praktiken fram till Berlinmurens fall 1989 då Sovjets lydstater i Östeuropa plötsligt blev demokratiska länder med siktet inställt på EU och Nato.

Nästa barriär rämnade på juldagen 1991 då supermakten Sovjetunionen upphörde att existera. De 15 sovjetrepublikerna blev självständiga länder.

Ryssland såg först ut att ta en demokratisk väg där fiendskapen och den ideologiska kampen mot väst var ett minne blott. Men ekonomiskt kaos ledde till rop på ordning och redan. In på scenen klev Vladimir Putin som Boris Jeltsins efterträdare år 2000.

Vladimir Putin i samspråk med Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu.

Demokrati och yttrandefrihet var aldrig något den före detta KGB-agenten uppskattade. Tvärtom om såg han det som att Ryssland blivit förnedrat av väst.

När han invaderade Georgien 2008 var det ett första steg i att bygga upp Ryssland till en stormaktskopia av Sovjetunionen. Det fortsatte med annekteringen av Krim 2014.

Nu har Putin lagt fram ett förslag till avtal med Nato där Ryssland kräver att Nato ska garantera att inga forna Sovjetrepubliker någon gång i framtiden ska tillåtas att bli medlemmar av Nato. Putin vill att Nato drar bort alla soldater från de forna östländer som var en del av det sovjetiska imperiet och att Natos samarbete med Finland och Sverige upphör.

Ska lyda Ryssland

Putins dröm är att upprätta en buffertzon runt Ryssland på samma sätt som fanns under Sovjettiden.

Väst ska erkänna att särskilt länder som Ukraina, Belarus och Georgien, men i praktiken alla före detta Sovjetrepubliker är en del av den ryska intressesfären.

Dessa länder ska inte längre självständigt kunna fatta sina beslut utan vara lydstater till Ryssland.

Putins förslag innebär att inga forna Sovjetrepubliker får bli medlemmar i Nato.

Med Putins plan skulle de baltiska staterna återigen hamna under ryskt inflytande eftersom Nato inte skulle få stationera trupper där.

För att sätta kraft bakom de här kraven har Putin samlat ihop minst 100 000 ryska soldater utrustade med tungt artilleri vid Ukrainas gräns. Något som väst tolkar som ett hot om invasion i ett land där den folkvalda regeringen vill bli en del av väst.

Får Putin sin vilja igenom skulle det innebära den största säkerhetspolitiska omdaningen av Europa sedan kalla krigets slut.

Det kommer Putin inte att få men det finns skäl till att han försöker just nu.

USA har en ny president för vilken Kina är den stora utmaningen. Joe Biden ser Ryssland mest som en distraktion. Det är i Peking som det verkliga hotet mot den liberala världsordningen finns.

Splittrat Europa

Angela Merkel är borta efter att ha dominerat europeisk politik de senaste 16 åren. Efterträdaren Olaf Scholz har ännu inte alls samma pondus och inflytande inom EU. Europa är just nu mer svagt och splittrat än på länge. Det finns länder som vill att EU delvis ska gå Ryssland till mötes.

Ett presidentval väntar i Frankrike nästa år. Har Putin riktigt mycket tur vinner den ryssvänliga högerpopulisten Marine Le Pen. Även om det i dagsläget inte ser så troligt ut.

Putin vill få igång Nordstream II, den nya pipeline för rysk gas som går genom Östersjön till Tyskland men som den tyska regeringen förhalar godkännandet av. Med Nordstream II kan Ryssland både öka sina intäkter och Europas beroende av rysk gas. De senaste månadernas energikris är delvis ett resultat av ryska försök att manipulera priset.

Sammantaget ser Putin en bättre chans än någon gång tidigare under de 20 år han suttit vid makten, att uppfylla sina stormaktsambitioner.

Ideologiskt finns det inte många likheter mellan Sovjetunionen och dagens Ryssland. Putin har inga planer på att återinföra kommunism som statsideologi. Om Putin har någon idelogi är det konservativ nationalism. Men dagens Ryssland går alltmer mot en sovjetisk modell på andra plan.

Avskaffar oppositionen

Putin har gett sig själv en position som semi-diktator. De demokratiska valen är numera mest en fernissa att visa upp när anklagelser om diktatur riktas mot honom.

Domstolarna är helt i händerna på Kreml vilket inte minst fängslandet av oppositionsledaren Alexsij Navalnyj och terrorstämplingen av hans rörelse visar. Putin är på väg att göra sig av med all politisk opposition som hotar hans maktställning. Han är på väg att montera ner den del av civilsamhället som motsätter sig vägen mot en ny Sovjetdiktatur. Senast är det organisation Memorial som är på väg att tystas för gott.

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har inte samma pondus och inflytande inom EU som Angela Merkel hade.

Putin anklagar Nato och väst för att vara aggressiva och hotfulla genom att fortsätta expandera in i den ryska sfären.

Det Putin glömmer är att de gamla lydstaterna numera är självständiga länder, fria att fatta sina egna beslut. Det är inte väst som övertalat de baltiska staterna, Polen, Tjeckien med flera att gå med i Nato och EU. De valde själva att ansöka om medlemskap bland annat av rädsla för att de annars snart skulle hamna under Rysslands tumme igen.

Väst behöver varken tvinga eller locka Georgien och Ukraina att gå med i Nato och EU. Om dessa länder själva fick välja skulle de gå med imorgon. Det är Nato och EU som håller emot. Dels för att man inte anser länderna uppfyller kraven för medlemskap, dels av rädsla för att ytterligare provocera Ryssland.

Osynlig Berlinmur

Sovjetunionens sista ledare Michail Gorbatjov försökte rädda supermakten genom att införa ekonomiska reformer och begränsad yttrandefrihet, perestrojka och glasnost.

Nu försöker Putin återupprätta en del av det som gick förlorat då med att på nytt dela upp Europa mellan stormakterna. Att inrätta en slags osynlig Berlinmur.

Hans chanser att lyckas är inte stora. Nato kan omöjligen gå med på Putins kravlista men kan den ryske presidenten bara få Nato att flytta sig en liten bit mot den ryska positionen har han vunnit mycket.

Putin har dessutom ett trumfkort.

Han vet att varken USA eller några andra Nato-länder är beredda att ingripa militärt för att försvara Ukraina eller någon annan före detta sovjetrepublik som inte redan är Nato-medlem..

I praktiken har Putin så gott som fria händer på sin egen bakgård.