Anders Tegnell är som hjälten i en äventyrsfilm
Peter Kadhammar: Ni som skriker på nätet borde skämmas
Vi har alla sett filmer där soldater eller civilister som förtvivlat ska försvara sig väntar på fienden. De ligger i en skyttegrav, bakom hastigt uppförda hinder eller hukar under fönster i hus som snart blir sönderpepprade av kulor och pilar.
Otaliga gånger har vi sett scenen som föregår den spännande berättelsens vändpunkt.
Försvararna är ett kollektiv, ofta personer som omständigheterna slungat samman och som nu under svårast tänkbara förhållanden prövas som individer samtidigt som de ska anpassa sig till andra och bidra till ett större sammanhang. Alltid med livet som insats.
Försvararen kan också vara ensam. Som James Bond när han i ett övergivet slott i Skottland väntar på övermakten.
Varianterna är många men en komponent finns alltid med.
Väntan.
Den som agerar för tidigt är räddningslöst förlorad.
Fienden närmar sig. Vi måste skjuta!
Vänta, säger den kallblodige hjälten.
Någon tappar nerverna. För guds skull! Ge ordern! Vi måste skjuta!
Vänta.
Du störtar oss i olycka!
Vänta.
Försvaret måste aktiveras i precis rätt ögonblick. Annars blir alla förberedelser meningslösa och resultatet förödande. Skjuter man för tidigt blir träffarna för få. Skjuter man för sent hinner alltför många fiender slå sig igenom försvarslinjen.
Nu hukar vi alla bakom fönsterrutorna. Fienden har närmat sig i veckor nu. Min mejlkorg och den publika debatten är full av män som tappar nerverna och skriker: För guds skull – skjut!
Vänta, säger hjälten.
Du är galen! Du begriper ingenting! Vem har sagt att du ska bestämma!
Vänta, säger hjälten.
Han heter Anders Tegnell och är statsepidemiolog. Hånet och kritiken mot honom har blivit en folksport. Inget begriper han. Inkompetent är han. Ett par citat ur mejl till mig:
Han nästan småflinar när det redan brinner i knuten så han bryr sig säkert inte, han vet bäst.
Kan inte den där jävla idioten Tegnell avgå?
På Twitter trendar Tegnell. Jag undviker vanligen Twitter som debattforum, det är som att delta i ett stormöte med grälsjuka och ondsinta människor. Plus högerextremistiska och nationalistiska troll.
Att tillbringa sin tid på Twitter är något av det destruktivaste man kan företa sig. Men jag gör ett undantag för att se vad som står om Tegnell.
Man måste sluta lyssna på denna idioten!
En annan påstår att Tegnell vill ha ihjäl svenska folket och kallar honom landsförrädare.
Som tur är har Anders Tegnell inte tid att läsa om sig själv. Antagligen är han också för smart för att kasta bort sitt liv på sociala medier.
Ingen människa i vårt land befinner sig under större tryck än Anders Tegnell. Varenda svensk tycks ha åsikter om hur han sköter sitt arbete. Alla vet vad man borde göra i stället.
Hur man bekämpar en farsot är ingen exakt vetenskap. Vetenskapen är fundamentet men utifrån den måste de ansvariga göra taktiska bedömningar.
Den ropande kören anser att Tegnell ständigt gör för lite.
Skjut! Skjut människa! skriker de panikslagna.
Att i det läget framträda dagligen och förklara varför man måste vänta är just heroiskt.
Som så ofta i livets dramer är hjälten en osannolik personlighet. Tegnell är inte särskilt verbal. Han är ingen mästerlig pedagog. Han verkar inte trivas på scenen. Men han kämpar på och svarar dagligen på frågor varför han gör som han gör.
Det är möjligt att han fattat beslut som borde varit annorlunda. Jag vet inte. Knappast du heller. Och vi kommer aldrig att veta eftersom besluten bygger på extremt svåra bedömningar.
Men jag vet att Anders Tegnell borde få hjälp av något informationsproffs.
Och jag vet att debatten som rasar är bra. Debatt är det fria samhällets livsluft.
Ett hot blir den först när lynchmobbar och sabotörer förvrider orden till förstörelsemaskiner. Ni borde skämmas!
Jag hoppas att Anders Tegnell står pall i stormen.