Politikerna har varit brottsligt nonchalanta med att säkra svensk energiförsörjning

Så var det dags igen för en uppvisning i hur extremt bräckligt det svenska el-systemet är.

En reaktor stängs av i nio dagar för en mindre reparation och el-priset skenar.

Ännu ett bevis för den närmast brottsliga nonchalans de ansvariga visat i att säkra svensk energiförsörjning.

Jag vet att det på sätt och vis är meningslöst att klaga över brister i det förflutna, hur allvarliga de än varit. Men vi borde åtminstone försöka dra lärdomar inför framtiden.

Tyvärr är det bara att konstatera att ansvariga politiker från vänster till höger totalt misslyckats med att skapa ett hållbart energisystem. Ingen kunde veta att Putin tänkte starta ett krig i Europa men det är långtifrån den enda orsaken till dagens elbrist och höga priser.

Att vind och sol inte ger tillräckligt med energi när det inte blåser eller solen lyser med sin frånvaro måste ha varit väl känt redan när dessa energikällor introducerades. Alltså måste de kompletteras med annan fossilfri energi. Kärnkraft eller något annat.

Ändå fattades politiska beslut som i praktiken innebar att hälften av Sverige kärnkraft lades ner samtidigt som klimatomställningen skulle accelerera.

I går presenterades lite i skymundan nyheten att Sveriges största kärnkraftreaktor, Oskarshamn 3, ska stängas under nio dagar för att reparera ett mindre fel på generatorn. El-priset steg direkt.

Elmarknadsanalytiker säger att om något ytterligare fel drabbar någon annan reaktor är stabiliteten i elsystemet i fara. Detsamma om det blir kallt eller vindstilla.

Sverige har med andra ord satt sig i en situation där det räcker med ogynnsamt väder eller helt normala fel på någon av kärnkraftreaktorerna för att elförsörjningen ska äventyras och elpriserna skena till ohållbara nivåer.
För mig framstår det som obegripligt att vår beredskap är så brottsligt usel. Saker och ting går sönder. Såklart måste det finnas en back-up.

Oskarshamns kärnkraftverk.

Grunden till välstånd

Energiförsörjningen är motorn i ett samhälle. En oerhört vital infrastruktur som det borde vara varje regerings plikt att underhålla och utveckla efter samhällets behov. Tillgång till energi till rimliga priser är själva grunden till vårt välstånd.

Om inte det privata näringslivet klarar av att producera tillräckligt med energi måste staten kliva in och säkra energitillgången. Men svenska politiker har istället ägnat sig åt ideologiskt motiverat käbbel om vilka energikällor som ska få finnas när verkligheten visar att det krävs både förnybar energi i form av vind, sol och vatten och kärnkraft eller någon annan form av mer planerbar energi.

Svenska politiker är inte ensamma om att ha syndat.

I Tyskland säkrade politikerna visserligen billig energi men gjorde sig samtidigt helt beroende av rysk gas och öppnade därmed upp sig för utpressning från en odemokratisk stat. Samtidigt som man bestämde sig för att lägga ner kärnkraften.

I dag framstår det som ofattbart naivt och som ett utslag av ren hybris.

I Frankrike har man satsat stenhårt på kärnkraften men utan att inse att gamla kärnkraftverk inte går att köra i all evighet utan underhåll och uppgraderingar. Nu står hälften av dem stilla på grund av rostskador och annat när landet går in i vintern. Räddningen blir att importera mer el från Tyskland vilket även får svenska elpriser att rusa.

Men efter att ha rest under hösten i både Tyskland och Frankrike i energikrisens spår kan jag konstatera att det i båda länderna åtminstone verkar finnas en känsla av brådska för att hitta lösningar på krisen.

Rekordfart

I Tyskland byggs terminaler i rekordfart för att ta emot flytande naturgas. Långsiktiga kontakt skrivs med andra leverantörer än Ryssland. I Frankrike har president Macron beslutat att minst sex nya kärnkraftverk ska byggas samtidigt som de förnybara energikällorna ska byggas ut kraftigt.

I Sverige lunkar vi på som om inget hade hänt. Den nya regeringen är heltänd på att bygga ny kärnkraft men förtränger att det tar minst tio år. Samtidigt rycker man undan benen för den viktiga havsbaserade vindkraften som går betydligt snabbare att bygga ut.

Istället för att snabbt godkänna de sju projekt om havsbaserad vindkraft som ligger på regeringens bord vill man ändra spelreglerna för företagen.

Vad som verkligen behövs är en blocköverskridande energiöverenskommelse med en plan för att säkra svensk energiförsörjning när den gröna omställningen kräver mer än dubbelt så mycket el som i dag.

Det måste skapas spelregler som håller i 20-30 år. Inte fyra.

Mäktige Markus Wallenberg kräver det, LKAB:s vd Jan Moström begär det och jag är övertygad om att en majoritet av det svenska folket vill ha det.