Löfven sabbar Sabunis planer
Korthuset rasar när S vägrar att sätta hårt mot hårt
Liberalernas Nyamko Sabuni vill spräcka Januariavtalet och utlösa en regeringskris.
Men hittills har statsminister Stefan Löfven duckat, undvikit att sätta hårt mot hårt.
Därmed skjuts Sabunis strategi i sank. Det kan vara lika bra.
Det här är en berättelse om när politiken snurrar till det så att knappt de närmast inblandade fattar vad det handlar om. Väljarna ska vi inte tala om.
Men så här beskrivs läget i de krisdrabbade Liberalerna: Nyamko Sabuni vill lämna Januariavtalet och letar med ljus och lykta efter en anledning att göra det.
Under förhandlingarna om årets statsbudget i slutet av sommaren och början av hösten ställde Liberalerna en rad krav som de inte trodde de skulle få tillgodosedda.
Men det blev de, Liberalerna blev kvar i samarbetet med regeringen och Centern. Ett nytt försök att bryta sig loss är det pågående som handlar om en pysventil i den framtida migrationspolitiken som regeringen är överens om med Centern. Men inte med Liberalerna.
Migrationspolitiken ingår till absolut största delen inte i Januariavtalet och förslaget som Sabuni, och vissa delar av hennes parti, är emot är fortfarande ute på remiss. Om inte pysventilen, som skulle göra det möjligt att låta vissa personer stanna i Sverige om skälen är särskilt ömmande, stryks faller Januariavtalet, menar de.
I så fall faller regeringen, eftersom Stefan Löfven valdes till statsminister på premissen att hans regering hade ett utvecklat samarbete med Liberalerna och Centern.
Frågan är illa vald av flera skäl.
1. Den migrationsfråga som Sabuni lyft till en kabinettsfråga för samarbetet med regeringen omfattas alltså inte av Januariavtalet.
2. Vissa av hennes partikamrater, särskilt inom den socialliberala falangen, tycker att pysventilen är bra. De vill ha en human flyktingpolitik.
3. Frågan har blåst nytt liv i den interna striden inom Liberalerna. Grundläggande är synen på Sverigedemokraterna.
Ett del av partiet, som vid omröstningar hittills varit den största, vill inte ha något samröre med SD och Jimmie Åkesson överhuvud taget. Vissa betecknar övertygelsen som närmast religiös. De främsta förespråkarna för den linjen uppges finnas i storstadsområdena Stockholm och Uppsala.
Den andra falangen beskrivs som mer pragmatisk och ser Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg som en förebild. I hans hemkommun samarbetar Liberalerna med SD, men utan att ge avkall på för mycket enligt hans anhängare.
4. Hur ser fortsättningen ut? Faller regeringen på grund av Liberalerna bör man ha en strategi för hur fortsättningen ser ut. Men finns den? Oklart.
Flera liberala debattörer har i olika debattartiklar förespråkat att Liberalerna antingen ska säga att deras statsministerkandidat 2022 är Ulf Kristersson (M). Andra har förespråkat att man bara ska deklarera att Liberalerna tillhör det borgerliga lägret. Men är det någon som betvivlat det?
5. Grundfrågan är svår att förklara för väljarna. En ganska marginell bestämmelse i den framtida migrationspolitiken skulle först fällas för att den kostade pengar, enligt Sabuni. Nu är förklaringen att för många får chans att stanna i Sverige.
Oavsett vilken förklaring som gäller nästa vecka är det svårt att inbilla väljarna att de liberala värdena eller landets framtid står på spel och måste avgöras med regeringskris och kanske extraval. Sabunis upprördhet kan förefalla helt enkelt grundlös.
6. För att Liberalerna ska kunna hoppa av med högburet huvud krävs en viktig ingrediens. Nämligen att Stefan Löfven och Socialdemokraterna sätter ner foten och säger att de inte har någon som helst avsikt att gå Liberalerna till mötes.
Det har de inte gjort hittills. Löfven har visserligen gjort allt för att spela ner pysventilens vikt. Han har kallat den allt från en liten till en inte en stor sak. Han har också uppmanat Sabuni att besinna sig.
Men i söndags förstod man definitivt att Socialdemokraterna inte kommer att sätta hårt mot hårt och därmed gå Sabuni till mötes.
Då meddelade migrationsminister Morgan Johansson (S) att regeringen ”jobbar med att förtydliga texten i lagförslaget”.
Socialdemokraterna tar alltså till en beprövad teknik som de behärskar närmast till fulländning. Nämligen att förhala, låta mängder av vatten rinna under broarna och hoppas att frågan löser sig själv.
Så gjorde de senast i höstas när dåvarande V-ledaren Jonas Sjöstedt hotade fälla regeringen tillsammans med M, KD och SD. Ämnet då var lagen om anställningsskydd, Las.
Hittills har inget misstroendevotum väckts men Las-lagen är på väg att förändras.
– Ett steg i rätt riktning, sade Fredrik Malm, migrationspolitisk person (L) efter Morgan Johanssons talesperson. Eller hur.
Sabuni tycks alltså inte vara på väg att vinna sin strid den här gången heller, att spräcka Januariavtalet.
Men det kanske är lika bra. För vad skulle hon vinna i övrigt? Hennes splittrade parti skulle knappast enas och därmed ligger ett parti med starkare stöd i opinionen och valmanskåren långt bort.
En kompromiss i regeringsfrågan skulle kunna vara att ligga lågt till efter valet. Alltså att inte peka ut varken Löfven eller Kristersson förrän det finns ett valresultat, det vill säga på natten till den 12:e september nästa år. Dit är det dock väldigt långt.
En stor svaghet med det är att partiet i så fall skulle gå miste om moderata stödröster. Det räddade kvar dem i riksdagen 2018.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.